Sprutdag 4

Idag är det 4e dagen jag injicerar Puregon. Det går riktigt bra. Två gånger har det kommit ett par bloddroppar, vilket inte heller har varit några problem. Helt fantastiskt!
Tänk vad man lyckas härda sig själv. Viljan att få barn visar sig vara starkare än allt annat!

Jag har dock sovit dåligt. Har vaknat av att jag mått illa.Mådde även riktigt illa på lördagen. Men det blev bättre efter jag fick lite frisk luft. Hur ska detta sluta... =)
Nä, men helt ärligt så tar jag det med ganska stor ro. Illamåendet och sömnproblemen kan lika gärna sitta ihop med nervositet.

Snart är det dag för oss att åka till Uppsala. Vi kommer åka tidigt på torsdagen. Så ska läkaren ringa upp oss på eftermiddagen med ytterligare instruktioner.

Om 20min ska jag ta ut sprutan från kylen så att den hinner bli lite varm och gosig. Sen har vi en dejt 20:30.

Längtan blir mer påtaglig

Nu när jag börjat med injektionerna blir längtan efter en liten mer påtaglig.

Jag mår förvånansvärt bra. Spänner lite där jag injicerade mig. Inatt vaknade jag flera gånger av att jag avr varm och torr i munnen. Vet inte om det beror på detta eller nåt annat.
Var så varm att jag mådde lite illa. Då drack jag vatten så mådde jag bättre.

Mina tankar går såhär nu:
Det är klart att kroppen reagerar på ett eller annat sätt första dagen man injicerar. Jag har stoppat homonproduceringen med Synarelan i nästan 3 veckor. Så chockar jag kroppen med Puregon.

Denna helg har jag massor för mig. Känns jätteskönt! Så har jag tagit semester vecka 49 och 50. Vecka 49 (någongång) kommer iallafall äggplocket ske.
Har svårt att ta ledig från jobbet på kort varsel. Så tog två veckor nu. Passar jag på att julstöka lite oxå.

Puregon - Dag 1

Nu har jag injicerat mig själv för första gången. Min älskade man satt bredvid mig som världens bästa stöd och gav mig lugna instruktioner. Jag visste alla steg själv. Men det kändes bra att han satt och räknade till fem när jag fått i mig hela dosen. Så sa han att det var fritt fram att ta ut sprutan.
Det hela gick över förväntan, och jag hade förväntat mig att det skulle gå riktigt bra.

Angående mitt svimmande när jag ser blod. Jag tänkte att jag ska sätta en bomullstuss där nålen suttit. Då minimerar jag risken att se blod. Alldeles förträffligt smart tycker jag!
Min plan är att spruta på varannan sida, så jag börjar men vänster och imorrn blir det höger. Är det så ni gjort med?

Det känns otroligt kul att jag är igång med sprutorna nu. Det är bara 6 dagar kvar tills ultraljudet. Nu är det nedräkning på riktigt!

Min kameras objektiv gick sönder i somras. Hoppas att ni ser något på bilderna. På den överste bilden ser ni nålarna (i förpackningarna) och injektionsvätskan. På bild 2 är "Pennan" som är verktyget vid injektionerna.

En dag kvar

Imorrn kommer jag börja med injektionerna. Sjukt spännande!
Konstigt nog längtar jag till att sticka mig själv. Jag är inte spruträdd, men blodrädd. Svimmar lätt när jag ser blod. En droppe kan räcka.
Det borde väl gå riktigt illa för att man ska börja blöda med den pennan jag ska använda.
Så jag är inte så orolig för det.

Ni som ligger före mig i behandlingen. Ska man puffa samtidigt som man tar sprutan?
Jag brukar puffa 20:30 (följer tiden slaviskt) och tänkte köra injektionerna samma tid. Kan man göra det?
Ska nog ringa kliniken imorrn (igen...3ggn denna vecka), men det kan vara intressant att veta hur ni gjort.

Synarela - Toppen!

Jag svarar på era kommentarer såhär. Så passar jag på att skriva ett nytt inlägg.

Det verkar som att jag har svårare för matte än vad jag minns. Kan man skylla det på Synarelan?!

På min kartong står det att sprayen räcker till 60st doser. Smartfisen (jag) tänkte att den då skulle räcka i 30dagar. Så därför var jag så förvånad för att jag fått två flaskor. Jag skulle väl bara spraya 3v?

Jag ringde kliniken idag. Sköterskan trodde inte att det skulle vara någon fara. Jag har ju fått i mig en del av sprayen. Så länge jag sprayade med den nya flaskan resten av tiden skulle det vara lugnt.

Jössös vilken tur! Annars hade jag blivit galen på mig själv.

Om sanningen ska fram helt och hållet så har jag kryssat i rutorna på kartongen slaviskt. Hur jag kunde göra den här missen vet bara gudarna

Fyllt i ett kryss som varje puffning - som den duktiga tjej man är, men som suger på matte

Synarela - Floppen?

Okej.. Lite panik strömmade genom kroppen, men J har lugnat ner mig.

Redan i helgen började jag fundera på om Synarelan skulle ta slut snart. Jag fick ju två flaskor. Fattade inte riktigt varför faktiskt. Imorse var det lite svårt att puffa. Gick inte att trycka ner puffen liksom.
Så nu på kvällen var det samma sak.

Testade att puffa mot badkaret och det visade sig att det inte kom ut mycket puff alls! JÖSSÖS!
Nu puffade jag ju med mesflaskan i båda näsborrarna. Men var tvungen att puffa med den nya flaskan. Har jag överdoserat? Har jag underdoserat i helgen.
Gaah. Svårt.
Finns det någon med facit?

Spraydag 17

Var ett par dagar sen jag bloggade. Kände att jag mådde så himla bra i helgen. Var så pigg och överlycklig för att vi är igång med behandlingen. Det var som att jag svävade på de berömda små rosa molnen.
Tänk om detta var min sista mens på en hel drös månader. Skulle vara så kul!!

Idag var jag lite tröttare när jag vaknade igen. Sen under dagen har huvudvärken smugit fram. Jag har även mått illa och känt mig svimfärdig.
Jag har rätt lätt för att svimma. Det är väl min lott i livet ;).

När jag kom hem fick jag lägga min på hallgolvet för att ta igen mig. Ja, nu tycker jag synd om mig igen.
Herregud, hur ska detta sluta. Hur kommer det att bli när man e gravid..

Det bästa med att få ett återfall i att må dåligt är att det bara är en tidsfråga innan jag mår kanon igen.
Majoriteten av dagarna har jag faktiskt mått riktigt bra. Det viktigaste är att minnas dessa dagar.
Nu e det bara 4 dagar kvar innan jag börjar med injektionerna. WOHO

Kram på er

En vecka

Kvar till sprutstart. Känns så kul. Men oxå väldigt nervöst. Kan man göra fel på något sätt?

Jag nyser varje kväll efter jag puffat sen några dagar tillbaka. Så då tar jag en extra puff.
Hur gör ni för att inte nysa? Nysningarna kommer utan förvarning. Så jag tror att jag klarat mig från att nysa..men icke.

Carl von Linné - Fas 2

Mensen är ju här! Hurra!

Dumma jag trodde att det innebar att jag skulle få börja med sprutorna redan i helgen. Men nejnej.

Jag kommer att börja med sprutorna 25/11 och sen kommer jag göra ultraljud 1/12.
Nu slog det mig att det är på vårt förlovningsdatum...

Sköterskan frågade mig hur jag mådde av Synarelan. Jag sa att jag hade haft lite huvudvärk men inte så mycket mer än så.
Då sa hon att man oftast brukar känna sig lite dåsig. Jag sa att jag kände mig otroligt trött. Men var osäker om det var Synarelan eller om det var vädret (läs mörkret).
Hon sa att det troligtvis var en kombination men att jag var nog tröttare än var jag varit annars i och med att jag gick på Synarela.
Det skulle tydligen kunna göra en jättetrött.

Kändes skönt att höra på ett sätt. Jag kan faktiskt erkänna då att jag varit så trött att jag sett lite dubbelt på eftermiddagarna på jobbet.

Så nu ser det ut såhär:
Spraya 2ggr om dagen (2st puffningar per gång) fram tills nästa fredag.
25/11 första sprutan
1/12 första (enda?) ultraljudet.

Hur fasiken ska jag lyckas vara ledig ifrån jobbet? Fick alltså inte komma på helgen. Hur gör ni som behöver reda så att det tar mer än en halvdag från jobbet?

Idag är drömmen om ett barn igen. Gillar verkligen René!

Kram!

Mental breakdown

Ajdå.
Idag skedde det. Jag tappade humöret. Rejält dessutom.

Denna vecka har varit otroligt frustrerande på jobbet. Jag har två nya som jag lär upp (som är jätteduktiga). Mitt tålamod är så kort nu. All kontroll som jag har går till att inte visa att tålamodet brister framför dem. Det går rätt bra. Men jag blir trött av det.

Sen så har min chef dragit ut på att ge mig ett nytt avtal (mitt vikariat gick ut i tisdags). Jag vill verkligen ha säkerheten med en fast tjänst som jag blivit lovad på papper. Idag fick jag reda på att eftersom att det dragit ut så på tiden kommer det eventuellt synas på lönen. Jag skulle kanske bara få betalt för halva månaden.
Suuuuuuuuuck.

Så pratade jag med min syster på vägen hem om att det är bökigt att åka till Uppsala och jag kände mig allmänt grinig.
Då fick jag en relativt dum kommentar och allt brast.

Ja blev så arg. Hur kunde jag bli så arg? Jag brusade upp och var inte alls mig själv.
Slängde ur mig saker som att "normala människor behöver bara resa till sovrummet för att bli med barn men vi behöver åka fram och tillbaka till Uppsala typ 5ggr för ETT försök".
Känns så dumt att jag sa så till henne. Hon har två barn genom "sovrumstekniken", och jag vet att hon ibland kan tycka att det är jobbigt att vi har såna problem som vi har..
Suck igen.

Nu känns det bättre. Fick ut allt ur systemet. Som tur är har jag världens bästa syster som kunde hantera mitt utbrott på ett väldigt bra sätt. Hoppas att hon inte blev ledsen.

Mensen är här

Är på jobbet. Mensen e här. Inte fullt ut men nästan.
Jiiiiiiiiiiiiho!!

Kram

Den är på gång - nu laddar jag

Mensen är på ingång. Den lyssnade alltså inte så mycket på mitt förslag om att vi skulle ses imorse.
Nu hoppas jag på ett ordentligt möte imorrn.

Tänk om jag kunde ringa och få ett datum för sprutstart imorrn. Skulle vara helt fantastiskt.

Kram på er allihopa!

Mensen - dra nåt gammalt över dig!

Det är så himla frustrerande. Mensen lyser alltså fortfarande med sin frånvaro. Känns som att dagarna bara tickar på och att jag förlorar värdefull tid. Snäll (egentligen jättedumma) mensen...kom nu!!
Du har till inatt på dig. Vi kan väl komma överens om att vi ses på toan imorrnbitti?

Innan ni hinner tänka annat - Jag är INTE gravid. Det är helt omöjligt! Det skulle vara jag och jungfru Maria som är mirakelfallen om jag skulle vara det (jag är långt ifrån en jungfru dock). Ingen liten vit grodyngel har varit mig nära vid "risk-dagarna".
Vi valde att hålla oss då jag var så rädd för att det skulle bli denna gång. Och att det skulle bli ett nytt missfall som drar ut på behandlingen. Det skulle vara så typiskt.
Är inte det sjukt hur man tänker?

Hur ska jag göra om mensen inte dykt upp imorgon? Den skulle ju kommit i fredags. Ska nog ringa kliniken då. Kan det vara jag som puffat på för mycket eller effektivt så jag satt hela kroppen i klimateriet? Kommer mensen komma tillbaka någongång? Annars har jag en väldigt regelbunden mens.
Snurrigt!
Jag ringer nog kliniken imorrn. Men kommer helt klart få frågan om jag gjort något gravtest. Jag VET ju att jag inte är gravid. Vill inte få upp förhoppningarna (kan en spermie leva i typ 20 dagar...eeeh, nej) som man alltid får när man köper ett test. Har såklart ingen billig sticka kvar...
Det är så frustrerande det här!

Men jag ska absolut inte klaga! Mensen kommer att komma. Jag får göra min behandling. Tänker på min bloggkompis "Libra" vars behandling fick avbrytas idag. Jag har definitivt inget att gnälla över. Även om mitt tålamod och min frustration drivs på lite av Synarelan. Jag som brukar ha så bra tålamod annars...

Nu gör det ont i magen. Är det mensvärk? Hoppas på det. Tror på det.
Kan även vara lite träningsvärk. Var på jympa tidigare idag. F-a-n.

Näpp, nu ska jag gå och puffa och tänka på annat än den fördömda mensen.

Man kanske inte ska ropa hej

Huvudvärken är borta! Hade lite ont i nån timme när det var som mest att göra på jobbet.

Sen försvann den helt. Känns så skönt!
Lite huvudvärk kan jag stå ut med. Men den som jag hade i slutet av förra veckan var inte kul!!

Jag bestämmer mig för att ropa hej.
HEJ!! ;)

Mensen, var är du?

Jag skulle ha fått min mens i fredags. För en gång skull har man hoppats på att den ska komma (annars vill man ju att man mirakulöst ska vara gravid även om man inte "prickat rätt" med äl).

Den har iallafall inte dykt upp än. Min läkare på Carl von linné kliniken sa att Synarelan kunde ha en effekt där mensen blev sen. Så det var jag förberedd på mentalt på ett sätt. Men nu när den är sen är man ändå lite förvånad.
Hade ju mensvärk redan i torsdags.
Anledningen till att jag längtar så till men är för att jag då ska ringa till CvL och få ett datum där jag ska börja med sprutorna.
Känns så himla spännande. Jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra.

Jag tippar på att mensen kommer på tisdag. Och det är okej. Den har till tisdag på sig. Blir den mer sen än så så kommer jag att bli lite arg. Då tänker jag skälla fram den. =).
Det behövs troligtvis inte. Senast tisdag. Check!

Hur har ni gjort under era behandlingstider? Är bortbjuden på middag i helgen och kommer troligtvis behöva ta mina mediciner där. Nu vet de vi ska till vad vi går igenom.
Men hur har ni gjort? Har ni ställt in alla sociala kontakter under medicineringen?
Svårt.
Man vill j inte bara gå hemma. Men det känns så bökigt att behöva ta med allt å sen sitta på deras toa och eventuellt ta en spruta. Puffa kommer jag ju behöva göra, men det känns inte som hela världen.

Vår historia (innehåller graviditet x2, abort, missfall och utredning)

Jag har haft som plan att berätta vår historia ett tag. Nu tänkte jag så slag i saken.

Jag och J träffade 2003. För en evighet sen alltså.
Vi blev gravida efter ett par månader, vilket vi inte alls var mogna eller beredda på. Så vi valde att göra en abort.
Jag hann gå hela 10veckor så det blev en kirurgisk abort. Det var lite obehagligt och både jag och J mådde otroligt dåligt under den här tiden.
Efter någon vecka började jag få lite ont i magen. Pratade lite med sjukhuset och det verkade vara normalt.
Kändes ungefär som mensvärk.
Jag har rätt hög smärttröskel (tycker jag). Så jag kände att det gick att leva med att det var lite mensvärk då och då.
Mitt i allt så flyttade jag och J ihop i en helt ny stad. Jag åkte fram och tillbaka till vårdcentralen för att magvärken inte försvann. De klämde lite på magen och sa att jag behövde röra på mig mer och att jag åt för onyttigt.

Till slut så fick jag rätt så ont i magen och ringde Stockholms sjukvårdsrådgivning. De sa åt mig att åka till gynakuten på en gång. När jag var där så visade det sig att jag hade en livmodersinfektion.
Vilken jag då hade gått med i lite mer än 3månader.

Ungefär 5 år senare bestämde vi oss för att det var dags för en liten.
Vi försökte i ca 6månader. Jag köpte ägglossningstester och folsyretabletter. När det gått 6månader så  blev vi gravida.
Jag kissade, precis som tidigare månader, på ett graviditetstest samma dag som mensen skulle komma.
Denna gång visade det ett plus. Vi åkte iväg och köpte ett digitalt test på en gång. Kunde man verkligen lita på att jag gjort rätt..? Det digitala testet visade också på att jag var gravid.
Jag var gravid i ca en vecka. På morsdag fick jag missfall.

Missfallet började nog egentligen dagen innan. Jag fick så otroligt ont i högersidan av magen. Det kom som hugg. Innan jag visste vad som hände så vart jag glad av huggen. Det innebär väl bara att jag hade växtvärk?
På söndagen 31/5 2010 så började jag blöda. I och med att jag hade så ont i högersidan (smärtan höll i sig hela tiden). Så sa sjukvårdsrådgivningen att det kunde vara ett utomkvedshavandeskap och att jag behövde åka in till sjukhuset akut.
Vi bor nära sjukhuset så vi hoppade på första bussen. Jag mådde ju okej tyckte jag.
Sen slog smärtan till och på en skala från 1 till 10 skulle jag nog mäta den som 12.
Vi hoppade av bussen lite tvärt då jag trodde att jag skulle kräkas.
Jag låg på asfalten och gnydde. Det är helt klart det värsta jag mött i smärta.
Stackars J blev jättestressad. Han ringde olika taxibolag, men ingen ville hämta upp oss då vi inte visste vilken gatuadress vi stod på. Tröttsamt.
Jag låg å sa att jag ville ha en ambulans. Hahaha...kanske var lite dramatiskt =).

Helt plötsligt avtog smärtan lite. Och en ny buss dök upp. Så vi hoppade på den.
2min senare var vi på sjukhuset. Det var verkligen störande i efterhand att veta att vi hoppat av endast 1 station från sjukhuset. Men men...
Det var iallafall inget utomkvedshavandeskap utan ett vanligt missfall. När vi var på sjukhuset försvann all smärta och jag kände mig som vanligt igen.

Jag såg det som att det bara var att "hoppa på hästen" igen. Så nya ägglossningstester (och graviditetstester) köptes. När ingenting hände köpte jag olika naturläkemedel som bidrottningsgelé och glandin25.
När ingenting hände så började jag med akupunktur.
Ingenting hände där heller. Så då började jag sola solarium (för att få d-vitamin).
Jag gick till ett naturapotek och köpte olika vitaminer som ska vara bra för kropp och fertilitet för över 2000kr. Det fungerade inte heller.
Nu hade det nästan gått 10månader efter missfallet och paniken började närma sig.
Jag ville verkligen inte göra en utredning.

Vi gick iallafall till en gynekolog här i närheten. Han gjorde en grundlig undersökning med en äggledarspolning. Det visade sig att det var ingen passage i min högra äggledare.
Vi fick ta hur mycket prover som helst. Sedan skickade han en remiss till Huddinge Sjukhus. Detta var i maj i år.

Sommaren kom och gick. Fertilitetsenheten hade sommar stängt och skulle öppna 8/8 (tror jag).
En vecka efter de öppnat ringde jag och frågade hur långe de trodde att vi skulle behöva vänta. Jag fick som svar att jag skulle ringa veckan efter. Detta höll på ett bra tag. Till slut hade det gått lite mer än 2 månader och mitt tålamod var slut. Jag ringde vårdguiden som ox bad mig återkomma om en vecka. Grrr.
Vårdguiden kan inte göra något om inte Huddinge Sjukhus har godkänt remissen. Det hade alltså tagit de mer än 2mån att titta på vår remissat och sagt "OK". Störigt.
Veckan efter ringde jag Huddinge Sjukhus som sa att nu var den godkänd. SUPER!!!
När jag sa att jag skulle ringa vårdguiden på en gång sa hon på Huddinge att jag inte kunde göra det för att det inte hade bokförts i deras register ännu. Näha..hur lång tid kunde det tänkas ta frågade jag. "Ungefär en vecka" fick jag som svar.

Direkt efter ringde jag J och var lite uppgiven. Han ringde då vårdguiden och vårdguiden sa att de skulle ringa Huddinge och se om de kunde göra något. Underbara J.

Dagen efter ringde vårdguiden och kollade om jag gått ner något i vikt och räknade hur mitt BMI såg ut just då. Allt såg fint ut och hon sa att hon skulle skicka remissen till Carl von Linné kliniken i Uppsala.
Jag var så himla glad, J med för den delen.
Nästan exakt en månad senare var vi på vårt första besök i Uppsala.

Det var vår långa historia. Kanske inte ger dig lika mycket som det ger mig. Känns kul att ha det kvar.
I efter hand så funderar jag på om det var missfallet som gjorde att jag fick stängd passage i höger äggledare..det måste jag kolla upp.

Kram

Framtiden

Jag kan inte hålla mig från att fundera på framtiden. Hur det skulle bli med ett barn.
Om jag mår så här dåligt av Synarelan - hur kommer jag då må som gravid?
Gick och la min innan 20 igår och sov fram till 11:30 idag. Ett litet avbrott i mitt sovande tog jag imorse för att puffa lite. Var riktigt mysigt att lägga sig igen.

Snart är det första dec. Det innebär att allt adventstök ska fram. Ska bli så mysigt!
Tänkt att detta förhoppningsvis är sista julen vi är med om utan ett eget barn. Känns både fantastiskt bra och lite läskigt.
Mest känns det ofattbart.

Detta år gör vi vår första insättning första veckan i dec. Det är en rätt bra början på julstöket det med.
Jag ska tillvara på denna jul. Jag älskar julen varje är, men just i år känns det lite extra speciellt.

Dag 7 - Sänkt

Då var man inne på dag 7.
Ligger i sängen med en ordentlig huvudvärk.

Har tagit Alvedon och hoppas på bättre tider.

Nattinatt

Välkommen

Jag har tänkt berätta om vår historia. Vad som gör att vi behöver gå igenom en IVF för att förhoppningsvis få ett barn.

Men ska jag vara helt ärlig så är jag helt slut. Jag hatar att gnälla. Och jag vill verkligen inte gnälla när det är så att jag förhoppningsvis kommer att få en liten skatt som belöning för att jag gått igenom detta.

Nu kommer gnället. (Ni som inte orkar med gnäll kan sluta läsa här):
Jag har varit illamående till och från några dagar. Detta har jag kunnat trolla bort genom att småäta lite. Så det har inte varit så farligt.
Tröttheten har nog varit värst fram till idag. Jag har varit så himla trött. På slutet av mina arbetsdagar har jag nästan sett dubbelt (kanske inte behöver vara på grund av Synarelan).
Orken har liksom inte funnits i varken kropp eller knopp.

Idag slog huvudvärken till. Den slog till med råge.
Satt framför datorn på jobbet så knäppte det typ till på sidan av huvudet.
Sedan dess har den varit kvar. Inte lika stark som imorse. Men den känns av ordentligt.

Nu ska jag titta på sista avsnittet av "Drömmen om ett barn".
Hoppas på att några av paren får ett lyckligt slut!

Mensvärk

Uh-oh.
Fick menskänningar nu på väg mot jobbet. Kan ta allt mellan 1min till en dag innan den kommer igång.

Av någon anledning har jag inte tänkt på att mensen kommer att komma (fysiskt) så jag har inga mensskydd.
Crap.

Får hoppas att pressbyrån har.
Jippi! Känns otroligt kul om mensen kommer nu

Snorig

Hjälp!
Jag e snorig. Vad gör man då? Jag har varit det de senaste dagarna. Så jag har snutit mig så gott det går sen har jag puffat endå.

Funderar på om jag ska köpa hem en vanlig nässpray och ta innan puffning.
Man kunde ju ta nässpray en halvtimme innan...
Det blir nog så.

Jag e inte täppt. Men lite småsnorig.
Det är säkert ingen fara.
Jag vet att det enklaste man kan göra är att ringa kliniken.
Men än en gång så är det oron för jobbet som spökar.
Jag har inget privat rum jag kan göra såna här samtal.
Och om jag går ifrån så undrar kollegorna såpass mycket att de inte kan hålla sig från att fråga vad jag pysslat med.
Är så dålig på att ljuga.

Det ska nog bli bra.

Om mensen kommer enligt plan så kommer den imorrn.
Härligt!

Jag har löst gåtan

Jag läste lite varstans att man kunde gå upp i vikt av Synarela innan jag började puffa.
Det kändes lite bajs eftersom att jag har kämpat med min vikt de senaste 4mån. Jag har i snitt tränat 4ggr i veckan.
Man skulle ju kunna tro att jag gått ner massor. Men nejnej. Fett har blivit muskler(eller något) och vågen har nästan stått still.
Jag har gått ner ca 8kg. Men jag tycker att det borde vara mer med tanke på hur jag lagt om min kost och mitt rörelsemönster.

Nåja.
Jag läste att man gick upp i snitt 1kg/vecka när man puffade med Synarela. Tjoho!
Men jag har som sagt löst den gåtan.
Det är nog inte självaste Synarela som är orsaken utan det är aptiten man får.
Jag är hungrig med jämna mellanrum. Helst skulle jag vilja äta var tredje timme. Håller mig till mitt vanliga matschema. Det jobbiga är att jag blir lite illamående när jag blir så hungrig. Så från och med imorrn ska jag börja med mellanmål. Just in case.
Så får jag hålla kvar träningsschemat men den lilla ändringen att jag tränar 3ggr istället för 4ggr per vecka.
Vad tror ni?
Har jag knäckt det? Eller blev inte er aptid ökad av puffingarna kanske?
Skulle inte förvåna mig om jag vore ensam om det :P

Jobbet

Något som jag har svårt att få ihop är den här behandlingen och jobbet.
Jag är vikarie. Så jag kan inte vara för ärlig. Jag vill vara ärlig, men jag vet att det värsta min chef vet om är sjukfrånvaro.
Det bygger upp lite stress att behöva ljuga om allt.
Jag är annars en väldigt ärlig person av den enkla anledningen att jag e väldigt dålig på att ljuga.

Jag såg på familjeliv att man kan lyckas få komma på ultraljud under helgstid. Hoppas,hoppas hoppas att jag kan lyckas charma till mig det.
Då behöver jag inte tänka på den dagen.
Måste ju vara ledig hela dagen för att åka fram och tillbaka (med buss eller tåg) till Uppsala.
Eftersom att äggplock och insättning sker på typ samma vecka ska jag ta semester den veckan.

Jag hade endå tänkt vara ledig ett par dagar efter återinsättningen. Jag vill i stort sett bara ligga i soffan efter.
Jag vet att det inte behövs. Men jag har ett rätt stressigt jobb och jag måste som sagt hålla masken och mina känslor under kontroll.

Det bör gå bra. Men det känns som sagt lite sådär. Och man kan ju tycka att det är lite oansvarigt att påbörja den här behandlingen innan jag blivit fastanställd.
Min chef har i stort sett lovat mig en tjänst. Det drar bara ur på tiden så. Sen så räknar jag med att det kommer att ta ett tag innan vi lyckas.

Jag hoppas att detta är enda gången som jag behöver medicinera mig dock. Skulle vara skönt att ha hundrasjutton ägg i frysen efter detta ;).

Rädslan för att göra fel

Jag är rädd för att jag inte gör rätt. Sprutar jag på rätt sätt?
Tänk om hormonerna inte nedregleras. Tänk om det förstör hela processen.

Nu är det slut på tänk om. Måste kunna sova inatt.

Innan det är dags för sängen ska jag suga på bomullstuss nummer två.

Nattinatt

Träning

Nu sitter jag utanför träningen. Är lite orolig för hur det ska gå.
Har känt mig lite tröttare idag.
Det kan såklart bara vara psykiskt.

Men på eftermiddagen så vart jag så pass slut på jobbet att jag nästan inte visste vad jag hette.

Tänker ha inställningen att det är spännande!!
Så länge jag inte mår för dåligt måste det ju vara positivt att känna av det.
Man vill ju inte att snoken ska svida två gånger om dagen i onödan.

Är det dags?

Min morgon började med att kattungen skulle vara med överallt. Om den inte var med så skrek den halsen av sig.
Det var outhärdligt.
Jag var lite sen, den skrek, jag skrek, den skrek högre å jag slog lite i dörren.
Detta var alltså när jag morgonkissade.
När jag slagit i dörren skämdes jag så mycket och kände mig som världens hemskaste. Då började katten skrika igen.
Det var alltså inte jag som var världens hemskaste - utan katten.
Det var bara att ge upp och låta katten göra det den ville (komma in i badrummet som vanligtvis är off limit).

Nu e jag på väg till jobbet och jag känner mig extremt lättirriterad.
Har jag vaknat på fel sida? Eller börjar jag känna av den biverkningen?
Känns som det kan vara lite tidigt än.
Är ju bara på spraydag 3 än så länge.

Bomullstjosan ordnades idag iallafall. Var lite svårt då munnen var snustorr. Försökte tänka på goda snaskiga saker, det gick sådär. Var nog mest sugen på att sova :).

4a puffningar senare

Kan inte säga att jag känner av så mycket än.
En grej är att jag hade väldigt svårt att hålla tårarna borta när vi var och tände ljus idag.
Jag är en bölig tjej som har lätt till att gråta. Men jag brukar kunna kontrollera det ganska bra.
Idag var det nära på att jag grät så jag hulkade loss på kyrkogården.

Är det Synarelan som talar? Hur lång tid tar det innan biverkningarna känns av egentligen?

Tack för alla kommentarer. Det känns fruktansvärt skönt att det finns fler som är eller har varit i min situation.
Ronja - jag håller tummarna för att det går bra för dig! Tack för din kommentar. From när började du få dina humörssvängningar?

UppStART

UppStART är en studie som Karolinska Institutet  utför.
Alla som gör en IVF behandling i Stockholm och Uppsala har möjligheten att vara med i Studien.
Vi såg det som en självklarhet.
Ett par stycken lär ju ha behövt vara med i en studie när IVF behandlingen framtogs. Vi är så oerhört tacksamma för att möjligheten finns för oss att ens försöka bli gravida.

UppStART är en studie där man följer hela IVf behandlingen fram till barnets utveckling. Bland annat så vill de komma fram till varför många IVF barn föds för tidigt - när de flesta "normalt producerade" barn faktiskt föds lite försent.

När vi var på kliniken i måndags så tog de lite blod från mig och J. Vi fick även med oss ett kuvert med lite information och provrör.
I informationen finns det inloggningsuppgifter där vi kommer åt en enkät.
Provrören innehåller en bomullsgrej, liknande de som tandläkaren har, som vi ska samla saliv på. Mysigt.
Vi ska ta ett bomullsprov på morgonen och ett på kvällen. Den ska vara i munnen i ca 2min.
Huuuuhuuhuuu...låter inte så jättemysigt.

Känns spännande. Jag hoppas att man får ta del av provresultaten. Det vore riktigt roligt.

Imorgon blir dagen för våra salivprov. Kommer kännas lite fånigt att ha en avlång bomullstjosan i munnen samtidigt som J går och snuttar på sin. Det blir ännu en ny erfarenhet.

Synarela dag 2

Imorse gick jag upp vid 6 och tog puffomgång 3.
Kände ingenting inatt. Eller..kanske. Jag vaknade 3 ggr av att jag mådde illa. Vet inte om det är en bieffekt.

Imorse sved näsan lite. Men inte såpass att jag inte kunde sova. Men det kändes.
När jag snöt mig innan puffningen så kom det lite blod i pappret. Jag gissar på att det är normalt.

Förutom det som jag skrivit känner jag mig precis som mitt gamla jag. Härligt.
Ni som känt av biverkningar av Synarela - när började det? Hur många dagar in i behandlingen alltså.

Nu börjar jag bli otålig. Vill att vecka 49 ska vara här nu.

Synarela

Nu har jag satt upp ett schema för min puffning. Läkaren kallade nässpraysspruten puffar. Lät sött och positivt. Så jag håller fast vid det ordet.

Jag ska puffa 05:30 och 20:30 varje dag. Två puff varje gång, en i vardera näsborre. Puff-puff med andra ord.
Imorse slogs jag av att eftersmaken var väldigt dominant och smakade ej mumma. Var tvungen att borsta tänderna för att det smakade så mycket blä.
Mitt i borstningen inser jag att det inte alls kan vara bra och spotta direkt efter puffningen...det sa läkaren inget om. Efter en kort stund med råpanik insåg jag att det enda jag kunde göra var skölja munnen så lite som möjligt (läs inget alls)

Idag var vi vid skogskyrkogården och tände ljus. På vägen hem blev jag extremt snurrig och behövde sätta mig ner. Känns som att det är lite väl tidigt att få biverkningar. Så jag tror att det mer var för att jag var allmänt slut. Händer ibland att jag får såna här anfall. Om det är en biverkning blir jag väldigt orolig, hur ska detta sluta då?

När jag puffade nu på kvällen så smakade det blä igen. Tog ett tuggummi - och trots att det inte tog bort all eftersmak så hjälpte det otroligt mycket. Det ska jag fortsätta med.

Hörrni - nu är vi igång på allvar.

Jag fyller i kryss på baksidan för varje dos som puffats. 2st kryss = 4st puffar























Här är synarela. Min systemkamera är trasig, därför är bilderna i amatörskick (inte för att jag är amatör..vilket jag egentligen är)


Jag är väldigt glad för att jag börjar med medicinen på en lördag. Är lite orolig för hur humöret kommer att bli.
Jag är oftast inte otrevlig. Men jag bor i sthlm..det e fullt med folk här som inte direkt följer ett sunt förnuft. Sånt kan göra mig irriterad. Kommer jag explodera när medicinen väl kickar in?
Det visar sig. Om man nångång får vara en bitch så är det väl nu? Och när man är i riktiga klimateriet såklart..
För det är ju det som Synarela gör - sätter dig i klimateriet. Den stoppa produktionen av alla kvinnliga hormoner. Och på det viset förhindrar den en såkallad spontan ägglossning. Om man nu skulle få en spontan ägglossning så skulle det innebära att en äggblåsa blir dominant..och det vill vi ju inte. Vi vill ha många jämnlika äggblåsor.

Nu fortsätter kvällen med att heja på min tevespelandes gubbe. Hej å hå

Provrörsbefruktning - medicin

Nu har jag tagit en bild på mina mediciner. Jag tänkte göra så att jag tar en bild på alla mediciner innan jag börjar med dem (tog bilden igår).
Sen när jag påbörjar en viss medicin ska jag ta en bild på den. Så att jag och J verkligen minns allt vi varit med om.

Det är en hel del man ska sätta i sin kropp på bara ett par veckor, eller drygt två månader.
Känns som att det vore dumt att tro att det inte kommer att påverka mig på ett eller annat sätt. Men jag hoppas att biverkningarna kommer att vara snälla mot mig. Vi får väl se ;).

Jag började med sprayen (Synarela) idag. Kommer ett inlägg om den starten senare.

När jag hämtade ut medicinen sa hon på apoteket att utan rabatten man får skulle medicinen kosta över 10.000kr att hämta ut. Jössös! Summan jag fick betala var 1500

               Har strukit över mitt namn med en ostadig hand, man är väl konstnär..

Från topp till bott:
Synarela - steg ett och två - sprayen (börjar spraya 5/11)
Puregonpenna - steg två - pennan/verktyget till injektionerna
Puregon - steg två - Injektionsvätska och nålar (börjar injicera ca 2v efter första sprayningen)
Ovitrelle - steg tre - Ägglossningsspruta (tas efter ca 1 och en halv vecka efter injektionsstart)
Lutinus - steg fyra - Vaginaltabletter (tas efter återinförandet)

Dessa fem är alltså de medicinska stegen jag kommer att ha under hela behandlingen. Efter ägglossningssprutan (steg 4) kommer jag få plocka ut ägg, om allt går bra, och några dagar efter de plockat ägg från mig kommer de att återinföra ett embryo, om allt går bra.
Det hela borde kännas läskigt och nervöst. Men det känns bara sjukt spännande. Det är så kul att vi äntligen är igång med behandlingen!

En dag kvar

Nu är det nästan exakt ett dygn kvar innan vi börjar med behandlingen på riktigt.
Imorrn börjar jag spraya med en nässpray som ska nedreglera mina hormoner så att en ägglossning inte kan ske på egen hand.

Man kan eventuellt få bland annat värmeavallningar av denna nässpray. Det låter lovande. Jag har de senaste dagarna haft lite svallningar på natten. Det är nog nerverna.

Känns otroligt kul att börja imorrn.
Undrar hur nässprayen smakar.
Någon som har erfarenhet av synarela (tror jag den heter).

31 okt 2011

Igår var det sista oktober. Igår var det första dagen i Uppsala. Första steget mot en IVF behandling.
Dagen innan var jag väldigt nervös..flera dagar innan faktiskt.
Det kändes lite som att det kunde bli en riktig pannkaka och att läkaren skulle säga att det var helt kört för oss.

Men det var tvärtom. Han verkade vara väldigt öppen och positiv för vår behandling.
Innan jag säger något mer så vill jag få sagt att jag är helt kär i kliniken. Alla som vi träffade på som jobbade där, inredningen och ja...allt kändes bra.

Redan på lördag börjar jag med nässprayen. Känns helt fantastiskt! Kan det gå såhär snabbt?
Vi hade ställt in oss på att starta i januari. Så när läkaren sa att vi skulle sätta igång på en gång fick jag lite kalla fötter. De fötterna återfick värmen snabbt.

Vi fick 33% chans att bli gravida på första försöket. Inte superhöga odds. Men vi hoppas såklart.
Tänk att vi kan vara gravida med en liten redan innan årsskiftet.
2 år efter vi börjat försöka..

From nu ska jag börja skriva oftare. Jag vill spara alla mina tankar och känslor gällande detta.
I veckan blir det en bild på mitt hemmaapotek.
Det ser ni fram emot va.