Ibland är det frustrerande att vara med om en sån här komplikation. Ingen kan svara rakt på en fråga och man har ingen i sin närhet som varit med om det.
Jag är så frustrerad just nu att jag skulle kunna bli galen!!!
Pratade med spec.mvc för ett litet tag sen och fick tag i världens mest osympatiska barnmorska.
Jag undrade om jag skulle ta lutinus kvällen innan uppklipp eller inte (har tagit lutinus då det är värkhämmande).
Jag vill ju att förlossningen ska komma igång på onsdag när cerclaget klipps. Det känns som det vore rätt tryggt då. Sen så undrade jag om man brukade ha med sig BB-väskan eller inte.
Två rätt enkla frågor alltså. Men i min värld är det inte konstiga funderingar...
Anledningen till att det känns tryggt om förlossningen säter igång på onsdag är för att min läkare sa att vi skulle få stanna på sjukhuset i några timmar för att se hur min kropp reagerade.
Så på fråga ett (lutinuset) gissar barnmorskan och sa att om läkaren inte nämnt något ska jag fortsätta som vanligt (hon lägger till ett fint "antar jag..").
När jag frågar om BB-väskan så börjar hon skratta. Och jag får verkligen känslan av att jag är så fånig.
Så säger hon att det inte kommer att bli ett barn på onsdag bara för att vi klipper cerclaget. Det har minsann inte skett på alla år som hon jobbat där.
Då sa jag att jag skulle få stanna ett par timmar utifall att enligt läkaren.
Som svar får jag att det absolut inte är rutin och att jag inte ska räkna med att få stanna.
Nähää....
Blev så himla besviken så jag ville prata med min läkare. Nej det gick inte.
När jag frågade om hon var där imorrn fick jag som svar att hon är på operation hela dagen.
Jaahaa...
Så nu då..?
Inte själ man litar på har man att fråga. J vill absolut ta med väskan på onsdag, medan jag känner att vi kommer att se ut som klassens clown om vi tar med den.
Ska jag självmant ta beslutet att skippa lutinuset? Ska jag kanske strunta i tabletten redan idag?
Kommer min läkare bli tokig om jag tar ett sådant beslut själv?
J har valt att ta en semesterdag på onsdag. Det känns oxå extremt onödigt om det inte blir så att vi stannar på sjukhuset. Ska vi då åka hem och bara sitta och vänta?
Barnmorskan sa att OM läkaren väljer att låta oss stanna så är det för att jag blöder mycket efter cerclaget tagits bort, då det tydligen kan hända. Vilket oxå är konstigt då min läkare sa att borttagandet brukar gå väldigt smidigt. Man får inte ens smärtlindring...
Det känns inte alls bra och jag känner mig otroligt uppgiven..
Hormonerna gör såklart sitt de med. Även fast man vet att en del av reaktionen sitter i hormonerna innebär det inte att känslan blir bättre.
Till det hela ska jag berätta att mitt magmått skjutit i höjden och bebisen verkar vara stor. Vilket har varit min största rädsla hela graviditeten. Jag är förlossningsrädd och försöker vända allt till det positiva.
Nu känns allt bara jobbigt!
Hej, vad positiv jag är idag. Men det känns uppriktigt väldigt jobbigt just nu.
Bajsdag
Lilypie Pregnancy tickers
Visar inlägg med etikett Gravid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gravid. Visa alla inlägg
måndag 3 september 2012
tisdag 21 augusti 2012
söndag 12 augusti 2012
IKEA
Jag älskar IKEA. ÄLSKAR!! Inte för att jag vill att mitt hem ska vara fyllt med IKEA möbler. Jag gillar att gå runt där mest. Äta en bulle...lite lunch osv.
Igår var vi på IKEA och ett sängvaruhus. Idag behövde vi åka tillbaka till IKEA för att slutföra vårt köp.
Så nu har J monterat vår nya teve-möbel. Det tog lika lång tid för honom att montera den som det gjorde för mig att svara på ett mail.
Hahaha...vi kan väl säga att det är han som e sjukt snabbt istället för att jag ska vara långsam?!
Vi köpte en ny teve på nätet förra veckan. Den kommer imorrn.
Den vi har nu verkar ha tagit rätt mycket stryk av att jag varit hemma. Den är rätt gammal med så det e dags för pension för den.
Känns spännande med en ny teve. Tror att den nya blir perfekt. Även om vi har gamblat lite och köpt den på nätet.
Vi passade även på att köpa sängkläder till spjälsängen. Jättesöta med igelkottar på. Verkar vara lite knasiga storlekar då påslakanet var alldeles för långt och brett. Hoppas att det krymper i tvätten.
Igår var vi på IKEA och ett sängvaruhus. Idag behövde vi åka tillbaka till IKEA för att slutföra vårt köp.
Så nu har J monterat vår nya teve-möbel. Det tog lika lång tid för honom att montera den som det gjorde för mig att svara på ett mail.
Hahaha...vi kan väl säga att det är han som e sjukt snabbt istället för att jag ska vara långsam?!
Vi köpte en ny teve på nätet förra veckan. Den kommer imorrn.
Den vi har nu verkar ha tagit rätt mycket stryk av att jag varit hemma. Den är rätt gammal med så det e dags för pension för den.
Känns spännande med en ny teve. Tror att den nya blir perfekt. Även om vi har gamblat lite och köpt den på nätet.
Vi passade även på att köpa sängkläder till spjälsängen. Jättesöta med igelkottar på. Verkar vara lite knasiga storlekar då påslakanet var alldeles för långt och brett. Hoppas att det krymper i tvätten.
fredag 10 augusti 2012
3 månader sen
Idag är det 3 månader sen jag åkte från jobbet till sjukhuset och fick reda på att jag hade öppnat mig inifrån.
Jag har skrivit ett utkast om sjukhustiden (gjorde det nästan direkt när jag vart utskriven). Det här utkastet vart väldigt utlämnande och lite för detaljerat, därför har jag valt att inte publicerat det.
Det är svårt att skriva om den här tiden utan att vara för detaljerad...
På söndag är det 3 månader sedan operationen. Helt sjukt. Det är även 3 månader sedan jag fick min diagnos Cervix Insufficient (svag livmoderhals) då det konstaterats att jag inte hade en infektion.
Tiden på sjukhuset var fylld av känslor, en superläskig bergochdalsbana av känslor.
När den första gynundersökningen gjordes och jag fick veta att jag öppnat mig vart jag chockad. Så chockad att jag höll på att svimma. Hade inte en aning om att sånt här kunde hända.
Ringde J, som oxå hamnade i chock, och bad honom komma illa kvickt.
Efter lite bollande med olika barnmorskor och min syster som googlat verkade det faktiskt vara rätt hoppfullt. Och vi kände oss just det - Hoppfulla.
Första kvällen fick vi träffa en läkare för att vi kom på så många frågor efter chocken lagt sig.
Det var ett möte som gav oss den kallaste kallduschen.
Läkaren la fram verkligheten till oss. Det var stor risk att vi förlorade vårt friska barn, för att min kropp inte vill samarbeta.
Jag skakade okontrollerat och var så ledsen. Det kändes så orättvist att vi inte nått den magiska veckan när de försöker rädda barnet. Vi var ju så himla nära.
Om förlossningen skulle komma igång så skulle hon leva och sedan dö i våra armar utan att ha fått någon riktig chans, bara för att hon var ett par veckor för ung. Usch det är så hemskt att tänka på.
Behöver jag säga att både jag och J var extremt ledsna?
Tillslut somnar jag, J sover sittandes i en stol större delen av kvällen.
Två dagar senare opererades jag. Dessa två dagar innehöll hopp, förtvivlan, tårar och en massa kärlek.
Vi har på ett sätt distanserat oss från framtiden. Vi har levt för dagen och jublat när vi gått en till full vecka. Så nu när det endast är lite mer än 3 veckor tills cerklaget ska tas bort känns allt så otroligt nära.
Vi är nästan i mål!! Vi är i vecka 32+3 - vilket jag trott varit helt omöjligt att uppnå!! Från och med vecka 33+0 minskar risken för hjärnskador rejält (som jag förstått ska hjärnan nästan vara "klar" då).
Heeeeeelt jäkla sjukt!!
Nyss var vi ju i vecka 20+3 och allt kändes nattsvart.
Det är en svår omställning. En angenäm men svår omställning.
Nu är jag rädd för att vi ska snubbla på mållinjen. Att något ska hända med henne de sista veckorna i magen. Att något ska hända vid förlossningen.
När hon väl e ute kommer nog både jag och J vara lite hönsiga i början. Men vet ni vad!
Vi får vara hönsiga och jag får vara så orolig som jag vill fram tills hon ligger tryggt i min famn. För vi har gått igenom en pärs..
Jag har skrivit ett utkast om sjukhustiden (gjorde det nästan direkt när jag vart utskriven). Det här utkastet vart väldigt utlämnande och lite för detaljerat, därför har jag valt att inte publicerat det.
Det är svårt att skriva om den här tiden utan att vara för detaljerad...
På söndag är det 3 månader sedan operationen. Helt sjukt. Det är även 3 månader sedan jag fick min diagnos Cervix Insufficient (svag livmoderhals) då det konstaterats att jag inte hade en infektion.
Tiden på sjukhuset var fylld av känslor, en superläskig bergochdalsbana av känslor.
När den första gynundersökningen gjordes och jag fick veta att jag öppnat mig vart jag chockad. Så chockad att jag höll på att svimma. Hade inte en aning om att sånt här kunde hända.
Ringde J, som oxå hamnade i chock, och bad honom komma illa kvickt.
Efter lite bollande med olika barnmorskor och min syster som googlat verkade det faktiskt vara rätt hoppfullt. Och vi kände oss just det - Hoppfulla.
Första kvällen fick vi träffa en läkare för att vi kom på så många frågor efter chocken lagt sig.
Det var ett möte som gav oss den kallaste kallduschen.
Läkaren la fram verkligheten till oss. Det var stor risk att vi förlorade vårt friska barn, för att min kropp inte vill samarbeta.
Jag skakade okontrollerat och var så ledsen. Det kändes så orättvist att vi inte nått den magiska veckan när de försöker rädda barnet. Vi var ju så himla nära.
Om förlossningen skulle komma igång så skulle hon leva och sedan dö i våra armar utan att ha fått någon riktig chans, bara för att hon var ett par veckor för ung. Usch det är så hemskt att tänka på.
Behöver jag säga att både jag och J var extremt ledsna?
Tillslut somnar jag, J sover sittandes i en stol större delen av kvällen.
Två dagar senare opererades jag. Dessa två dagar innehöll hopp, förtvivlan, tårar och en massa kärlek.
Vi har på ett sätt distanserat oss från framtiden. Vi har levt för dagen och jublat när vi gått en till full vecka. Så nu när det endast är lite mer än 3 veckor tills cerklaget ska tas bort känns allt så otroligt nära.
Vi är nästan i mål!! Vi är i vecka 32+3 - vilket jag trott varit helt omöjligt att uppnå!! Från och med vecka 33+0 minskar risken för hjärnskador rejält (som jag förstått ska hjärnan nästan vara "klar" då).
Heeeeeelt jäkla sjukt!!
Nyss var vi ju i vecka 20+3 och allt kändes nattsvart.
Det är en svår omställning. En angenäm men svår omställning.
Nu är jag rädd för att vi ska snubbla på mållinjen. Att något ska hända med henne de sista veckorna i magen. Att något ska hända vid förlossningen.
När hon väl e ute kommer nog både jag och J vara lite hönsiga i början. Men vet ni vad!
Vi får vara hönsiga och jag får vara så orolig som jag vill fram tills hon ligger tryggt i min famn. För vi har gått igenom en pärs..
Sällskap nästan en hel vecka
J har varit lite krasslig denna vecka. Så han har varit hemma från jobbet fram tills idag.
Himla mysigt för mig måste jag säga.
Jag har verkligen tagit tillvara på timmarna i soffan tillsammans med honom. Mina rutiner som satt sig som sten har lukrats upp och blivit flexibla.
I början tvingade jag honom att se alla tjejprogram. Det var inte alltför kul för honom så vi har haft ett serie-maraton istället.
Åh vad mysigt det har varit!!
Igår åkte vi in till specialist mödravården "akut". Jag kände av lillgumman mycket mindre än vanligt.
Det gick att få igång henne men rörelserna kändes svagare.
Så vi åkte in och gjorde ett ctg och ett ultraljud. Allt var bra med henne.
Hon hade armar och ben vid min moderkaka så det var troligtvis det som gjorde att hon kändes av mindre.
Min moderkaka sitter ju högt i framvägg, den kan agera lite som en stötdämpare.
Tycker bestämt att hon får lägga sig tillrätta och låta moderkakan vara ifred.
På tal om ultraljud. Vi är bokade på ännu ett tillväxtultraljud. Min barnmorska på mvc frågade om vi kände att det var nödvändigt i och med att vi var på ett vecka 29. I stockholm får ivf:are gör ett tillväxtultraljud i vecka 32 normalt sett.
Vi kom överens om att det är lika bra att ta en extra titt. Då stillar det eventuell oro som dykt upp hos mig.
Känns som det var ett bra beslut.
Himla mysigt för mig måste jag säga.
Jag har verkligen tagit tillvara på timmarna i soffan tillsammans med honom. Mina rutiner som satt sig som sten har lukrats upp och blivit flexibla.
I början tvingade jag honom att se alla tjejprogram. Det var inte alltför kul för honom så vi har haft ett serie-maraton istället.
Åh vad mysigt det har varit!!
Igår åkte vi in till specialist mödravården "akut". Jag kände av lillgumman mycket mindre än vanligt.
Det gick att få igång henne men rörelserna kändes svagare.
Så vi åkte in och gjorde ett ctg och ett ultraljud. Allt var bra med henne.
Hon hade armar och ben vid min moderkaka så det var troligtvis det som gjorde att hon kändes av mindre.
Min moderkaka sitter ju högt i framvägg, den kan agera lite som en stötdämpare.
Tycker bestämt att hon får lägga sig tillrätta och låta moderkakan vara ifred.
På tal om ultraljud. Vi är bokade på ännu ett tillväxtultraljud. Min barnmorska på mvc frågade om vi kände att det var nödvändigt i och med att vi var på ett vecka 29. I stockholm får ivf:are gör ett tillväxtultraljud i vecka 32 normalt sett.
Vi kom överens om att det är lika bra att ta en extra titt. Då stillar det eventuell oro som dykt upp hos mig.
Känns som det var ett bra beslut.
torsdag 2 augusti 2012
Magen v 29+3 och 31+1
Det är mycket som händer med magen nu. Jag har gått upp ca 2kg på två veckor. SF-måttet har växt med 2cm på dessa två veckor med.
Jag går in i fler och fler saker och det är en utmaning att nå vattenstrålen i diskkon då mina armar verkar ha krympt ;).
Lilltjejen har flyttat upp lite. Hon ligger inte på min blåsa och river längre utan nu har jag en rumpa (tror jag) vid revbenen nästan hela tiden. Även om det kan vara lite obekvämt så känns det himla bra.
Hon får gärna ligga däruppe och ge mig lite halsbränna. Det går så bra så.
Då behöver jag iallafall inte oroa mig för att hon försöker hitta en flyktväg nedåt.
Magbilder utlovades, här är de. Himla roligt att spara sen.
Vecka 29+3
Jag går in i fler och fler saker och det är en utmaning att nå vattenstrålen i diskkon då mina armar verkar ha krympt ;).
Lilltjejen har flyttat upp lite. Hon ligger inte på min blåsa och river längre utan nu har jag en rumpa (tror jag) vid revbenen nästan hela tiden. Även om det kan vara lite obekvämt så känns det himla bra.
Hon får gärna ligga däruppe och ge mig lite halsbränna. Det går så bra så.
Då behöver jag iallafall inte oroa mig för att hon försöker hitta en flyktväg nedåt.
Magbilder utlovades, här är de. Himla roligt att spara sen.
Vecka 29+3
Vecka 31+1
tisdag 31 juli 2012
Allt är bra här..
Hej allihopa,
Jag mår bra, J mår bra och bebisen mår bra.
Förra veckan var rätt påfrestande om jag ska var helt ärlig. Det var mest psykiskt det var jobbigt.
Det hela började med katten som var förstoppad. Det vart inte alls bättre av messmöret. Jag tror att messmöret hjälpte en del. Men hon var så förstoppad att det liksom bara skrapade på ytan.
På torsdagen hade hon inte bajsat på över 24h så jag åkte in med henne till djursjukhuset. Där fick hon stanna i två nätter. Stackarn.
Hon e hemma nu men är fortfarande dålig. Vi vet inte vad det är som gör det. Sjukt frustrerande.
Vi har fått en magmedicin som hon ska få i 10 dagar. Så förhoppningsvis släpper det snart.
Det har varit så himla varmt den här veckan. Normalt sett så är jag en sån som inte söker mig till värme. Jag får lätt värmeslag och mår allmänt dåligt.
Nu när jag är gravid är det tusen resor värre. Det blir inte heller bättre av att jag är instängd hela dagarna.
Vi har alla våra fönster åt samma håll, och självklart lyser solen in större delen av dagen.
Jag har en fläkt igång hela dagen...det hjälper lite.
Vi beställde alla barngrejer förra veckan. Sååå himla kul!! Var ca 30 varor som köptes hem. Allt från nappar, nappflaskor, barnvagn, spjälsäng, skötbord, badkar till sängmobil.
Blev hela 5st paketet!!!
Vi valde den lite dyrare leveransen vilket innbar hempaket. Det kan man ju tro ska gå smidigt. Men nej nej.
Det vart fel på s-a-m-t-l-i-g-a paket!!
3st kom till åkeriet som den skulle. Men då hade de inte fått med mitt nummer på adresslappen (vilket var konstigt då posten såg mitt nummer på den adresslapp de hade). Dessa paket levererades dock i fredags.
1 paketet returnerades i statusen men hamnade endå i Huddinge. Hur skumt som helst. Efter lite om och men levererades detta igår.
Det sista paketet är på vift i sverige. Posten vet inte vart det befinner sig. Himla intressant!
Vi får se när det levereras. Jag kommer att ringa dem imorrn om det inte kommer ikväll.
Ända sedan i fredags har jag ringt otaliga gånger till posten, åkeriet och där vi köpte allt.
Man bli ju så trött!!
Mitt i det så har jag ringt veterinären för att kolla av hur jag ska göra med katten.
Vill inte åka in med henne igen i onödan då hon vart så himla stressad sist.
Nu till det positiva.
Magen har växt så himla mycket. Jag har gått upp 2kg på en vecka. Herregud!! =)
Jag går i i saker hela tiden och knappt använda ugnen längre. Den är väggupphängd så när luckan är öppen så är den precis i maghöjd.
J har börjat gå in i magen hela tiden oxå. Så det är inte bara en omställning för mej utan även för honom.
Roligt! =)
Nu åskar och regnar det här i Stockholm. Så himla skönt!!
Både jag och kissarna uppskattar det. Kissarna har passat på att vila lite extra idag.
Jag mår bra, J mår bra och bebisen mår bra.
Förra veckan var rätt påfrestande om jag ska var helt ärlig. Det var mest psykiskt det var jobbigt.
Det hela började med katten som var förstoppad. Det vart inte alls bättre av messmöret. Jag tror att messmöret hjälpte en del. Men hon var så förstoppad att det liksom bara skrapade på ytan.
På torsdagen hade hon inte bajsat på över 24h så jag åkte in med henne till djursjukhuset. Där fick hon stanna i två nätter. Stackarn.
Hon e hemma nu men är fortfarande dålig. Vi vet inte vad det är som gör det. Sjukt frustrerande.
Vi har fått en magmedicin som hon ska få i 10 dagar. Så förhoppningsvis släpper det snart.
Det har varit så himla varmt den här veckan. Normalt sett så är jag en sån som inte söker mig till värme. Jag får lätt värmeslag och mår allmänt dåligt.
Nu när jag är gravid är det tusen resor värre. Det blir inte heller bättre av att jag är instängd hela dagarna.
Vi har alla våra fönster åt samma håll, och självklart lyser solen in större delen av dagen.
Jag har en fläkt igång hela dagen...det hjälper lite.
Vi beställde alla barngrejer förra veckan. Sååå himla kul!! Var ca 30 varor som köptes hem. Allt från nappar, nappflaskor, barnvagn, spjälsäng, skötbord, badkar till sängmobil.
Blev hela 5st paketet!!!
Vi valde den lite dyrare leveransen vilket innbar hempaket. Det kan man ju tro ska gå smidigt. Men nej nej.
Det vart fel på s-a-m-t-l-i-g-a paket!!
3st kom till åkeriet som den skulle. Men då hade de inte fått med mitt nummer på adresslappen (vilket var konstigt då posten såg mitt nummer på den adresslapp de hade). Dessa paket levererades dock i fredags.
1 paketet returnerades i statusen men hamnade endå i Huddinge. Hur skumt som helst. Efter lite om och men levererades detta igår.
Det sista paketet är på vift i sverige. Posten vet inte vart det befinner sig. Himla intressant!
Vi får se när det levereras. Jag kommer att ringa dem imorrn om det inte kommer ikväll.
Ända sedan i fredags har jag ringt otaliga gånger till posten, åkeriet och där vi köpte allt.
Man bli ju så trött!!
Mitt i det så har jag ringt veterinären för att kolla av hur jag ska göra med katten.
Vill inte åka in med henne igen i onödan då hon vart så himla stressad sist.
Nu till det positiva.
Magen har växt så himla mycket. Jag har gått upp 2kg på en vecka. Herregud!! =)
Jag går i i saker hela tiden och knappt använda ugnen längre. Den är väggupphängd så när luckan är öppen så är den precis i maghöjd.
J har börjat gå in i magen hela tiden oxå. Så det är inte bara en omställning för mej utan även för honom.
Roligt! =)
Nu åskar och regnar det här i Stockholm. Så himla skönt!!
Både jag och kissarna uppskattar det. Kissarna har passat på att vila lite extra idag.
måndag 23 juli 2012
Tittut 3D ultraljud
I lördags var vi på ett 3D ultraljud.
Bilderna är lite grötiga. Detta är för att hon hade navelsträngen för ansiktet. Vi fick en cd-skiva med 59st bilder + filmsnuttar samt en dvd-skiva innehållandes hela undersökningen.
När man tittar på filmen med undersökningen ser man lite bättre. Hon är hemskt söt iallafall. Hon har lite fylliga kinder och en rätt stor näsa. Hahahaha…
Hon har massor med hår. Inte nog med att det är mycket utan det verkar vara rätt långt med. =)
Tänkte lägga ut två bilder här. Man ser bäst om man sitter med lite distans. Så backa bak lite från datorn.
Hon har inga vårtor eller så i ansiktet, utan det är som sagt navelsträngen. Barnmorskan försökte retuschera bilderna så gott det gick. Men det var lite svårt.
Inte nog med att navelsträngen låg i vägen, hon hade båda händerna i ansiktet större delen av undersökningen. Såg ut som att hon mös riktigt ordentligt. =)
Bilderna är lite grötiga. Detta är för att hon hade navelsträngen för ansiktet. Vi fick en cd-skiva med 59st bilder + filmsnuttar samt en dvd-skiva innehållandes hela undersökningen.
När man tittar på filmen med undersökningen ser man lite bättre. Hon är hemskt söt iallafall. Hon har lite fylliga kinder och en rätt stor näsa. Hahahaha…
Hon har massor med hår. Inte nog med att det är mycket utan det verkar vara rätt långt med. =)
Tänkte lägga ut två bilder här. Man ser bäst om man sitter med lite distans. Så backa bak lite från datorn.
Hon har inga vårtor eller så i ansiktet, utan det är som sagt navelsträngen. Barnmorskan försökte retuschera bilderna så gott det gick. Men det var lite svårt.
Inte nog med att navelsträngen låg i vägen, hon hade båda händerna i ansiktet större delen av undersökningen. Såg ut som att hon mös riktigt ordentligt. =)
onsdag 18 juli 2012
Lycka
Jag känner mig så otroligt lycklig. Det händer såklart att jag får en liten dipp någon dag och tycker att det e trist att sitta hemma hela dagarna. I ensamhet. Det blir ju smått tragiskt de här dagarna. Man tittar på samma program, man äter vid samma tillfällen, springer på toaletten hela tiden och terrar J via sms.
Jag blir lite ledsen när jag tänker på att jag inte får "visa upp mig". Att inte få de där blickarna från kollegorna. Jag känner mig finare än någonsin, och här sitter jag fast i soffan så jag inte kan stoltsera med det.
Oj, vad deppigt det blev här nu. De här dagarna är sällsynta.
De flesta dagarna känner jag mig lycklig. Lycklig för att jag är finare än någonsin. Att jag känner henne böka runt därinne. att det faktiskt bara är en och en halv månad innan vi klipper cerclaget.
Att jag mår så bra som jag gör. Det känns helt fantastiskt att vara gravid.
Jag kommer nog sakna detta rätt mycket. En stor del av mig hade velat gå tiden ut, så att man får njuta av det så länge man kan.
Jag får visa upp mig de dagar jag går till ica och när jag gör mina utflykter till barnmorskan och sjukhuset.
Det är så stort för mig att vara ute bland folk så att jag nästan gråter. Det förvånar mig lite att det är så viktigt att visa magen för andra.
Kanske ska försöka börja bjuda hem folk lite mer. Är lite förvånad över att de själva inte tar initiativ till det. Knappt min familj gör det. Har inte träffat min mamma sedan jag låg på sjukhus och min syster har endast varit här en gång. De har ju sina liv såklart. Men det är endå lite trist.
Jag har ju J som sällskap. Men det känns som att han oxå måste få ha roligt. Mestadels känner jag mig ensam på dagarna och då jobbar han. Det är ju inte något som går att ändra.
Som sagt - dessa dagar kanske är 1 eller två på en hel vecka. Så det går ingen nöd på mig.
Hur som helst! Jag älskar att vara gravid. En stor del av mig vill vara gravid för jämnan.
Kommer det att sluta med att vi får ett fotbollslag? Vi som bara skulle ha ett barn...
Jag blir lite ledsen när jag tänker på att jag inte får "visa upp mig". Att inte få de där blickarna från kollegorna. Jag känner mig finare än någonsin, och här sitter jag fast i soffan så jag inte kan stoltsera med det.
Oj, vad deppigt det blev här nu. De här dagarna är sällsynta.
De flesta dagarna känner jag mig lycklig. Lycklig för att jag är finare än någonsin. Att jag känner henne böka runt därinne. att det faktiskt bara är en och en halv månad innan vi klipper cerclaget.
Att jag mår så bra som jag gör. Det känns helt fantastiskt att vara gravid.
Jag kommer nog sakna detta rätt mycket. En stor del av mig hade velat gå tiden ut, så att man får njuta av det så länge man kan.
Jag får visa upp mig de dagar jag går till ica och när jag gör mina utflykter till barnmorskan och sjukhuset.
Det är så stort för mig att vara ute bland folk så att jag nästan gråter. Det förvånar mig lite att det är så viktigt att visa magen för andra.
Kanske ska försöka börja bjuda hem folk lite mer. Är lite förvånad över att de själva inte tar initiativ till det. Knappt min familj gör det. Har inte träffat min mamma sedan jag låg på sjukhus och min syster har endast varit här en gång. De har ju sina liv såklart. Men det är endå lite trist.
Jag har ju J som sällskap. Men det känns som att han oxå måste få ha roligt. Mestadels känner jag mig ensam på dagarna och då jobbar han. Det är ju inte något som går att ändra.
Som sagt - dessa dagar kanske är 1 eller två på en hel vecka. Så det går ingen nöd på mig.
Hur som helst! Jag älskar att vara gravid. En stor del av mig vill vara gravid för jämnan.
Kommer det att sluta med att vi får ett fotbollslag? Vi som bara skulle ha ett barn...
tisdag 17 juli 2012
Järntillskott
Var hos barnmorskan idag å det visade sig att jag ligger på gränsen till att ha järnbrist.
Blev lite förvånad först. Men när vi pratade om det så kom vi fram till att det måste vara därför jag känt mig lite svag å svimfärdig.
Nu blir det till att äta tillskott.
Måste bars tillägga att jag e hemskt nöjd med min nya barnmorska med. Bytet från gamla stan känns inte alls lika tungt som det hade kunnat göra.
Skönt med braiga människor :)
Blev lite förvånad först. Men när vi pratade om det så kom vi fram till att det måste vara därför jag känt mig lite svag å svimfärdig.
Nu blir det till att äta tillskott.
Måste bars tillägga att jag e hemskt nöjd med min nya barnmorska med. Bytet från gamla stan känns inte alls lika tungt som det hade kunnat göra.
Skönt med braiga människor :)
måndag 16 juli 2012
Tillväxtultraljud - Check
Imorse var vi på sjukhuset och gjorde tillväxtultraljudet jag berättade om. Barnmorskan berättade att det går snabbt om de inte hittar några avvikelser, annars så tar det längre tid.
Bebisen ligger fortfarande med huvudet i mitt bäcken. Idag låg hon och tittade uppåt...alltså framåt. Hon låg med ryggen mot min rygg och med överkroppen till vänster. Knäna och fossingarna hade hon till höger.
Jag tror att det är så här som hon brukar ligga. Jag känner mest puffar när jag ligger på vänster sida och har handen å min högersida. Lite svårt att förklara. Men då är det knäna och fossingarna som jag känner med andra ord. Kul att veta.
Hon uppskattas att väga 1368gr och hon ligger mitt på kurvan. Så hon har växt precis som hon ska.
Känns bra.
Imorrn är det vecka 29+0. Himla kul!!
Bebisen ligger fortfarande med huvudet i mitt bäcken. Idag låg hon och tittade uppåt...alltså framåt. Hon låg med ryggen mot min rygg och med överkroppen till vänster. Knäna och fossingarna hade hon till höger.
Jag tror att det är så här som hon brukar ligga. Jag känner mest puffar när jag ligger på vänster sida och har handen å min högersida. Lite svårt att förklara. Men då är det knäna och fossingarna som jag känner med andra ord. Kul att veta.
Hon uppskattas att väga 1368gr och hon ligger mitt på kurvan. Så hon har växt precis som hon ska.
Känns bra.
Imorrn är det vecka 29+0. Himla kul!!
fredag 13 juli 2012
Låg mage
Jag tycker verkligen att min mage e låg. Det oroar mig lite. Känner även av små rörelser i bäckenet. Kan inte bebisen flytta upp en våning...?
Ska till barnmorskan på tisdag. Får kolla med henne då.
Känner ni rörelser i bäckenet...typ en arm som puffar?
Ska till barnmorskan på tisdag. Får kolla med henne då.
Känner ni rörelser i bäckenet...typ en arm som puffar?
torsdag 12 juli 2012
Inte som planerat
Jag hade planerat att ha en lista klar med saker som ska inhandlas. Den är knappt påbörjad.
Anledningarna är många. Men mest är det nog för att det är rätt jobbigt att sitta vid datorn liggandes.
Iallafall när man ska skriva. Det är lättast att surfa runt på datorn. Kolla grejer.
Så jag har ett hum på vad som ska köpas...men inte helt och hållet.
Nåt som e riktigt klurigt är att veta vad för storlek vi ska köpa på kläderna.
Vi har 3st lådor (!!!) med 50-56 som vi fått från min syster. Jag ska gå igenom dem så att det inte bara e pojkgrejer. Men vi har alltså en rätt bra start.
Vi har ingen tvättmaskin så vi måste ha många ombyten om det blir en kräkig liten bebis.
Cerclaget klipps vecka 36+0, troligtvis kommer förlossningen komma igång rätt snart efter uppklippningen. Så hon kommer att komma ca 4 veckor tidigt. Då Kanske 50 är för stort?
Det gör ju inget som kläderna e lite stora. Men man vill ju inte att hon ska bada i allt.
Skulle vara kul om något passar.
Vi hade även planerat att beställa hem vagn, spjälsäng, skötbord och babyskydd denna vecka. Allt kommer att beställas från nätet och det verkar vara rätt kort leveranstid.
Det känns lite tidigt på något sätt. Samtidigt som man inte vill stå utan grejer om hon skulle komma innan 36+0. Men kommer hon innan 36+0 så kommer vi troligtvis få stanna ett tag på sjukhuset, och då kan man ju beställa sakerna då...
Svårt!!!
Vi har en ny plan just nu iallafall. Det är att eventuellt beställa alla dessa saker efter vi gjort 4D ultraljudet. Då kommer vi nog vara riktigt peppade på att köpa hem sakerna.
Vi får ta det som det kommer =)
Något nytt
Något som e helt nytt för mig, nåja..sedan ett par veckor tillbaka, är att jag behöver kissa på natten.
Det hände typ 2-3ggr i början av graviditeten att jag vaknade och var så kissnödig att jag behövde gå upp. Mestadels så vaknade jag till och var kissnödig. Så kände jag att jag inte orkade gå upp, och så tänkte jag att om jag vaknar en gång till så kommer jag att gå upp då...jag vaknade oftast inte en till gång och jag fick sova natten ut. Vilket såklart var jätteskönt.
Nu för tiden så är det omöjligt att somna om. Jag vaknar av att jag e kissnödig eller för att det är omständigt att vända sig om. Sen är det kört. Kan inte tänka på annat.
Så nu går jag upp 1-2ggr per natt. Oftast vaknar jag första gången vid midnatt eller strax efter 1, blir det en annan gång vaknar jag vid halv 4 eller 4. Vid halv 6 går jag upp när Js klocka ringer, passar på att kissa då med.
Om jag vaknat vid fyra så struntar jag i att gå upp när J går upp.
Hur som helst, nu ska jag komma till saken. Det hela känns rätt kul. Komiskt att man kan bli så kissnödig på en sådan kort tid. Kan ju inte säga att mängden är så jättestor så det är väl mer trycket på blåsan som blivit värre än tidigare.
I början när jag kissade på natten kom ena katten upp och gjorde mig sällskap. Hon liksom tittade på mig lite frågandes. Hon är extremt sällskapssjuk och kommer alltid upp när vi öppnar sovrumsdörren (katterna får inte vara i sovrummet).
Men nu när jag gått upp 1-2ggr per natt ett bra tag har hon väl börjat känna sig lurad. Jag orkar ju inte gosa med henne då.
Så nu kommer hon knappt upp och hälsar när man väl går upp för dagen. Utan man får titta in i vardagsrummet och säga godmorgon. Då jamar hon till och kommer springandes.
Hahaha... =)
Det hände typ 2-3ggr i början av graviditeten att jag vaknade och var så kissnödig att jag behövde gå upp. Mestadels så vaknade jag till och var kissnödig. Så kände jag att jag inte orkade gå upp, och så tänkte jag att om jag vaknar en gång till så kommer jag att gå upp då...jag vaknade oftast inte en till gång och jag fick sova natten ut. Vilket såklart var jätteskönt.
Nu för tiden så är det omöjligt att somna om. Jag vaknar av att jag e kissnödig eller för att det är omständigt att vända sig om. Sen är det kört. Kan inte tänka på annat.
Så nu går jag upp 1-2ggr per natt. Oftast vaknar jag första gången vid midnatt eller strax efter 1, blir det en annan gång vaknar jag vid halv 4 eller 4. Vid halv 6 går jag upp när Js klocka ringer, passar på att kissa då med.
Om jag vaknat vid fyra så struntar jag i att gå upp när J går upp.
Hur som helst, nu ska jag komma till saken. Det hela känns rätt kul. Komiskt att man kan bli så kissnödig på en sådan kort tid. Kan ju inte säga att mängden är så jättestor så det är väl mer trycket på blåsan som blivit värre än tidigare.
I början när jag kissade på natten kom ena katten upp och gjorde mig sällskap. Hon liksom tittade på mig lite frågandes. Hon är extremt sällskapssjuk och kommer alltid upp när vi öppnar sovrumsdörren (katterna får inte vara i sovrummet).
Men nu när jag gått upp 1-2ggr per natt ett bra tag har hon väl börjat känna sig lurad. Jag orkar ju inte gosa med henne då.
Så nu kommer hon knappt upp och hälsar när man väl går upp för dagen. Utan man får titta in i vardagsrummet och säga godmorgon. Då jamar hon till och kommer springandes.
Hahaha... =)
onsdag 11 juli 2012
6st tider på en månad
Jössös vilken vecka vi har framför oss. Ska bli så kul. Denna månad har vi 6st planerade besök hos olika mottagningar, normalt sett så kanske det är 3st. Dubbelt upp alltså. Hälften av besöken är nästa vecka.
Nästa vecka:
Måndag - Tillväxtultraljud på sjukhuset
Tisdag - Besök på vanliga mvc
Lördag - 4D ultraljud på Tittut
Efter nästa vecka:
Föräldrautbildning - Amning
Föräldrautbildning - Porfylax
Specialistmödravården - Träffa min läkare
Härligt!!
Tanken har slagit mig att det gjorts väldigt många ultraljud på mig och bebis. Så jag funderade på att avboka Tittut tiden.
Samtidigt som det känns bra att få höra att allt är bra med lilltjejen. Oftast när de göra snabbultraljud på sjukan så går det på bara några minuter. Så jag hoppas att det blir endast en liten påverkan.
Sen så tänker jag att det finns ju tjejer som gör betydligt mycket mer än så medan de är gravida.
Det borde vara okej.
Känns himla kul med både tillväxtultraljudet och Tittut. Var länge sen J fick se henne och ni får han ju se henne två gånger på en vecka.
4D ultraljudet är himla speciellt med. Var med när min syster gjorde sitt vid hennes första graviditet.
Om man googlar på det så ser man verkligen att de drag som syns på 4D ultraljudet påminner om de drag bebisen har när den kommer ut.
Nu gjorde vi ju aldrig den jämförelsen i och med att hennes son dog.
Hur jag ska ta mig till Östermalm från Huddinge är ännu oklart. Vi har ingen bil.
Troligtvis blir det taxi, men det känns lite dyrt det. Kommer nog kosta minst 600kr enkel resa...
Samtidigt känns det läskigt att åka kommunalt. Tänk om man sätter igång någonting.
En tanke är att åka pendeltåg till stan för att sedan ta taxi.
Jag vet inte. Det får lösa sig.
Anledningen till att jag e lite seg på att blogga är mestadels för att jag känner mig så fylld av tankar, känslor och hjärnspöken. Jag vill skriva ner det och dela med mej. Men det vill liksom inte ut när jag sitter här.
Det viktigaste av allt är att jag och J är lyckliga. Och att vår bebis mår bra. Det är mina största, och enda, fokusområden.
Från och med nu ska jag strunta i allt annat. Det är liksom inte värt tiden och orken.
Att jag känner såhär kan såklart ha och göra med hormonerna med. =)
Kram på er
Nästa vecka:
Måndag - Tillväxtultraljud på sjukhuset
Tisdag - Besök på vanliga mvc
Lördag - 4D ultraljud på Tittut
Efter nästa vecka:
Föräldrautbildning - Amning
Föräldrautbildning - Porfylax
Specialistmödravården - Träffa min läkare
Härligt!!
Tanken har slagit mig att det gjorts väldigt många ultraljud på mig och bebis. Så jag funderade på att avboka Tittut tiden.
Samtidigt som det känns bra att få höra att allt är bra med lilltjejen. Oftast när de göra snabbultraljud på sjukan så går det på bara några minuter. Så jag hoppas att det blir endast en liten påverkan.
Sen så tänker jag att det finns ju tjejer som gör betydligt mycket mer än så medan de är gravida.
Det borde vara okej.
Känns himla kul med både tillväxtultraljudet och Tittut. Var länge sen J fick se henne och ni får han ju se henne två gånger på en vecka.
4D ultraljudet är himla speciellt med. Var med när min syster gjorde sitt vid hennes första graviditet.
Om man googlar på det så ser man verkligen att de drag som syns på 4D ultraljudet påminner om de drag bebisen har när den kommer ut.
Nu gjorde vi ju aldrig den jämförelsen i och med att hennes son dog.
Hur jag ska ta mig till Östermalm från Huddinge är ännu oklart. Vi har ingen bil.
Troligtvis blir det taxi, men det känns lite dyrt det. Kommer nog kosta minst 600kr enkel resa...
Samtidigt känns det läskigt att åka kommunalt. Tänk om man sätter igång någonting.
En tanke är att åka pendeltåg till stan för att sedan ta taxi.
Jag vet inte. Det får lösa sig.
Anledningen till att jag e lite seg på att blogga är mestadels för att jag känner mig så fylld av tankar, känslor och hjärnspöken. Jag vill skriva ner det och dela med mej. Men det vill liksom inte ut när jag sitter här.
Det viktigaste av allt är att jag och J är lyckliga. Och att vår bebis mår bra. Det är mina största, och enda, fokusområden.
Från och med nu ska jag strunta i allt annat. Det är liksom inte värt tiden och orken.
Att jag känner såhär kan såklart ha och göra med hormonerna med. =)
Kram på er
tisdag 10 juli 2012
Vecka 28+0 samt mage
De senaste dagarna har varit en liten känslomässig bergochdalbana. Detta är nog för det som hänt Libra samtidigt som jag varit nervös inför vecka 28+0.
Jag har haft lite fler sammandragningar och cerclaget har gjort lite ont. Det kändes inte som en bra kombo.
Vi har sagt att vi ska köpa hem de stora sakerna när vi nått denna vecka. Men nu känns det lite läskigt. Tänk om vi tar ut något i förskott och något händer.
Men så får man inte tänka heller... Det e så himla svårt att tygla ens känslor.
Igår ringde jag specialistmödravården. Först fick jag prata med en trevlig tjej som sa något om att hon skulle kolla upp mig på en dator och bad mig vänta. Jag hör en hel del rabalder i bakrunden och tillslut får jag en otrevlig röst i örat, jag tror att alla varit med om att få höra den här rösten...en person som är "något" irriterad och gör ingenting för att dölja det. Samtalet går ungefär såhär.
Barnmorskan- Hej S, detta är C barnmorska, hur har du fått detta nummer?
Jag - Va?
Barnmorskan - Ja, asså, hur har du fått detta nummer. Du har kommit till en tjänstetelefon.
Jag - Jaha, jag trodde att jag kommit till specialistmödravården. Har jag inte gjort det? (lite i chock)
Barnmorskan - Jo, men du har ringt en tjänste-teleeefon (grovt irriterad)
Jag - Jag fick numret när jag vart uskriven från Anenatalen. Har ringt detta nummer förut och fått hjälp. Vilket nummer ska jag ringa? (här var jag nära till gråten för att jag kände mig på attackerad på ett sätt).
Barnmorskan - Jag kan hjälpa dig denna gång, men du har ringt ett nummer som bara läkare får ringa hit.
Anledningen till att jag ringde var för att höra svaret på mina provsvar (ett samtal de bad mig att göra). Samtidigt passade jag på att fråga om det var normalt att det gjorde ont från cerclaget. Tänkte att magen e ju tyngre å så.
Då fick jag ett snärtigt svar där hon sa att det var omöjligt något hon kunde svara på och hon skulle kolla med min läkare.
Hon ringde sedan upp, med en helt annan attityd (något sent att ändra attityden, men hon har väl läst på i min journal) och gav mej en tid till läkaren idag.
Jag kunde inte återhämta mig efter det första samtalet. Var så himla ledsen. Ville bara gråta. Det var liksom lite fel dag. Samtidigt som det kändes trist att få det bemötandet på den avdelning som man vill ha som mest trygghet från. Nu kommer det vara nervöst att ringa dit igen. Men men..
Var hos läkaren idag. Cerclaget satt där det skulle. Hon kände om bebisens huvud lutade mot cerclaget och det verkade det inte göra. Lyckades oxå få göra ännu ett supsersnabbt ultraljud.
Ville kolla så att hjärtat slog och att jag hade tillräckligt med fostervatten. Vågade inte ta något för givet efter Libra.
Allt såg bra ut. Skönt. Nu kan jag andas ut. Och det gjorde såklart att jag har ännu närmre gråten.
Jag vill bara släppa lös det, men det går inte riktigt.
Nu blev detta jättelångt.
Att vi nått vecka 28+0 känns helt magiskt. Nu överlever 9 av 10 barn som föds. Och det är bara två månader kvar till de klipper cerclaget.
På måndag ska vi göra ett tillväxtultraljud. Läkaren ville ha ett mer detaljerat än sist. Det är inget vi tackar nej till =)
Jag har haft lite fler sammandragningar och cerclaget har gjort lite ont. Det kändes inte som en bra kombo.
Vi har sagt att vi ska köpa hem de stora sakerna när vi nått denna vecka. Men nu känns det lite läskigt. Tänk om vi tar ut något i förskott och något händer.
Men så får man inte tänka heller... Det e så himla svårt att tygla ens känslor.
Igår ringde jag specialistmödravården. Först fick jag prata med en trevlig tjej som sa något om att hon skulle kolla upp mig på en dator och bad mig vänta. Jag hör en hel del rabalder i bakrunden och tillslut får jag en otrevlig röst i örat, jag tror att alla varit med om att få höra den här rösten...en person som är "något" irriterad och gör ingenting för att dölja det. Samtalet går ungefär såhär.
Barnmorskan- Hej S, detta är C barnmorska, hur har du fått detta nummer?
Jag - Va?
Barnmorskan - Ja, asså, hur har du fått detta nummer. Du har kommit till en tjänstetelefon.
Jag - Jaha, jag trodde att jag kommit till specialistmödravården. Har jag inte gjort det? (lite i chock)
Barnmorskan - Jo, men du har ringt en tjänste-teleeefon (grovt irriterad)
Jag - Jag fick numret när jag vart uskriven från Anenatalen. Har ringt detta nummer förut och fått hjälp. Vilket nummer ska jag ringa? (här var jag nära till gråten för att jag kände mig på attackerad på ett sätt).
Barnmorskan - Jag kan hjälpa dig denna gång, men du har ringt ett nummer som bara läkare får ringa hit.
Anledningen till att jag ringde var för att höra svaret på mina provsvar (ett samtal de bad mig att göra). Samtidigt passade jag på att fråga om det var normalt att det gjorde ont från cerclaget. Tänkte att magen e ju tyngre å så.
Då fick jag ett snärtigt svar där hon sa att det var omöjligt något hon kunde svara på och hon skulle kolla med min läkare.
Hon ringde sedan upp, med en helt annan attityd (något sent att ändra attityden, men hon har väl läst på i min journal) och gav mej en tid till läkaren idag.
Jag kunde inte återhämta mig efter det första samtalet. Var så himla ledsen. Ville bara gråta. Det var liksom lite fel dag. Samtidigt som det kändes trist att få det bemötandet på den avdelning som man vill ha som mest trygghet från. Nu kommer det vara nervöst att ringa dit igen. Men men..
Var hos läkaren idag. Cerclaget satt där det skulle. Hon kände om bebisens huvud lutade mot cerclaget och det verkade det inte göra. Lyckades oxå få göra ännu ett supsersnabbt ultraljud.
Ville kolla så att hjärtat slog och att jag hade tillräckligt med fostervatten. Vågade inte ta något för givet efter Libra.
Allt såg bra ut. Skönt. Nu kan jag andas ut. Och det gjorde såklart att jag har ännu närmre gråten.
Jag vill bara släppa lös det, men det går inte riktigt.
Nu blev detta jättelångt.
Att vi nått vecka 28+0 känns helt magiskt. Nu överlever 9 av 10 barn som föds. Och det är bara två månader kvar till de klipper cerclaget.
På måndag ska vi göra ett tillväxtultraljud. Läkaren ville ha ett mer detaljerat än sist. Det är inget vi tackar nej till =)
tisdag 3 juli 2012
En bra dag - vecka 27+0
Idag har vi gått 27 hela veckor. Wiihoo!!
Om endast en ynka vecka når vi alltså vecka 28+0, som barnmorskorna säger är just en magisk gräns i bebisens utveckling.
Känns helt fantastiskt!! Då har det även gått 2 månader sen jag var inlagd (cirka). Det i sig innebär att vi kommit "halvägs". Då e det bara 2månader kvar till vecka 36+0, då de klipper cerclaget.
Idag vågade jag på att beställa hem en söt liten overall från ellos. Den e rosa å ser ut som en liten teddybjörn.
Ellos hade för övrigt väldigt söta grejer till ett helt okej pris.
På lördag kommer min syster med familj + min mor hit. Vi ska gå igenom alla babykläder som min syster lämnat till min mamma. Ska bli så kul!!
Vecka 27+0, känns sååå ofattbart bra!!
måndag 2 juli 2012
Up's and down's
Mestadels kan jag hålla en riktigt positiv attityd och känsla mot den komplikationen jag har. Jag är så oerhört tacksam för att jag fortfarande är gravid. Och jag vill inte gnälla för mycket, för då känns det som att jag utmanar ödet.
Jag har verkligen inget emot att vara hemma hela dagarna. Ligga i soffan och äta godis.
Men ibland önskar jag att jag fick uppleva allt det som alla andra gravida får. Att det största bekymret skulle vara att må dåligt på grund av vanliga gravidåkommor.
I torsdags och fredags var jag riktigt låg och tyckte synd om mig själv. Min amningskudde kom i torsdags. Den skulle vara i storlek medium, men var riktigt liten.
Det blev lite som en urladdning, och jag blev för första gången riktigt avundsjuk på att jag inte kan klämma på sakerna som ska inhandlas.
Jag är bunden till att köpa allt på nätet, och det kändes så orättvist.
Som tur är så fick min klippa, J, mig att komma på bättre tankar och allt känns mycket bättre.
Vi har haft tur som fått behålla vår lilla skatt. Hon är värd varenda retur som kommer att göras. Och jag får klämma på allt, det är bara det att jag får klämma på det hemma.
Trots att graviditeten inte gått "enligt plan" så är den unik för mig.
Det är på detta sätt som jag måste tänka på. Allt är värt det så länge hon mår bra..
onsdag 27 juni 2012
Shoppat!!
Idag har man inte bara legat på sofflocket. Har ringt en massa försäkringsbolag å sagt upp försäkringar jag inte behöver.
Dessutom har jag shoppat!! Det gjorde jag ju från soffan, men det räknas endå som en aktivitet.
Jag köpte en amningskudde. Den ska jag använda redan nu som en avlastning för höfterna. Ska ha den mellan knäna e det tänkt.
Sen köpte jag en nalle, eller ett får, som ska kunna få barn till ro och hjälpa dem att sova. Låter lite för bra för att vara sant. Jag å J gillade den iallafall.
Dessa grejer köpte jag från jollyroom.se - vilken är min favoritaffär än så länge.
Dessutom har jag shoppat!! Det gjorde jag ju från soffan, men det räknas endå som en aktivitet.
Jag köpte en amningskudde. Den ska jag använda redan nu som en avlastning för höfterna. Ska ha den mellan knäna e det tänkt.
Sen köpte jag en nalle, eller ett får, som ska kunna få barn till ro och hjälpa dem att sova. Låter lite för bra för att vara sant. Jag å J gillade den iallafall.
Dessa grejer köpte jag från jollyroom.se - vilken är min favoritaffär än så länge.
måndag 25 juni 2012
Mätning av tapp + TUL
Idag var jag och mätte tappen med ett vul. Jag frågade om de skulle kolla så att barnet mådde bra å då sa hon som utförde ultraljudet att hon kunde göra ett tillväxtultraljud om jag ville.
Vart heeelt chockad å tackade ja direkt.
Jag har haft en del sammandragningar i helgen. Och såklart börjar man då tro det värsta. Trodde att de där 22mm som var kvar av tappen vid sista ultraljudet skulle vara helt borta nu.
Men nej då. Tappen håller ihop fint på 22mm fortfarande. Hurra!!!
När hon gjorde tillväxtultraljudet trippelkollade hon könet. Det e fortfarande en tjej som gömmer sig i min mage =).
Hon ligger med huvudet ner men inte farligt långt ner. Det är fostervatten mellan huvudet å utfarten så allt e fullständigt normalt.
Hon är exakt normalstor. På pricken av kuvan. Så himla häftigt.
Den snälla läkaren som utförde ultraljudet skrev ut en bild på Liten i profil. Liten rörde nog precis på sig när hon tog bilden, för man ser henne lite dubbelt. Det gör inte ett skvatt =)
Vart heeelt chockad å tackade ja direkt.
Jag har haft en del sammandragningar i helgen. Och såklart börjar man då tro det värsta. Trodde att de där 22mm som var kvar av tappen vid sista ultraljudet skulle vara helt borta nu.
Men nej då. Tappen håller ihop fint på 22mm fortfarande. Hurra!!!
När hon gjorde tillväxtultraljudet trippelkollade hon könet. Det e fortfarande en tjej som gömmer sig i min mage =).
Hon ligger med huvudet ner men inte farligt långt ner. Det är fostervatten mellan huvudet å utfarten så allt e fullständigt normalt.
Hon är exakt normalstor. På pricken av kuvan. Så himla häftigt.
Den snälla läkaren som utförde ultraljudet skrev ut en bild på Liten i profil. Liten rörde nog precis på sig när hon tog bilden, för man ser henne lite dubbelt. Det gör inte ett skvatt =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)