Det här med vikten

En del av mig tänker att jag går upp så mycket som jag går upp i vikt. Jag ska såklart inte lassa i mig godis och onyttigheter, utan tänka på vad jag stoppar i mig. Den andre delen av mig är skraj för vågen. Jag är riktigt rädd för att få ett stort barn.
Det kanske är rädslan för just det som gör att jag hänger upp mig lite på det här.

Jag hittade en hemsida (kan kolla upp vad den hette om någon är intresserad) där man kunde följa en viktkurva. Jag låg mitt på kurvan nästan hela tiden, men i slutet på det som fylldes i kurvan låg jag minimalt över.
Då började jag googla...detta google (sorry J).

Det finns typ oändligt många trådar på bland annat familjeliv.se där detta diskuteras. Och det är många tjejer i vecka 17 har gått upp 0-2kg. Det är mer vanligt än ovanligt att tjejer gått upp så lite enligt dessa trådar.
Är inte det lite? Det är ju såpass många så det känns som att det måste vara normalt.
Jag har gått upp 4kg, och har än inte gått 17 hela veckor.
Är detta för mycket tycker ni? Jag har ju varit trög i magen, så 0,5-1kg kan ju vara tarminnehåll (fräscht av mig, men ni fattar).
Hur kan man gå upp så lite och endå få mage? Min mage har blivit så stor att jag knappt kan stänga jackan på eftermiddagen, när magen är som mest svullen.

Har ni gått upp mer eller mindre? Ni behöver ju såklart inte svara. Men blir nyfiken och lite illa till mods.

Jag hittade oxå en hemsida som räknade ut hur mycket man skulle gå upp totalt under graviditeten. Och då skulle jag gå upp 22kg. Det känns lite mycket. Min plan var att försöka gå upp runt 10 någonting totalt. Alltså, jag vill inte gå upp mer än vad själva graviditeten kräver.Och jag tror att jag läst siffran 7 någonstans.
Jag vill som sagt ha ett litet barn, blir jag stor kan det tränas bort sen...så min egna vikt spelar ingen direkt roll.
Jag brukar inte vara fixerad vid vikten, utan tror på att om man mår bra och gör medvetna val får man vara hur tung eller lätt man vill. Jag brukar göra medvetna val..och därför finner jag trygghet i det.

Anledningen till att jag inte vill ha ett stort barn är enbart för att det måste komma ut på ett eller annat sätt. Och jag är lite (läs rejält) förlossningsrädd, och var det redan som ogravid.
Med ett mindre barn menar jag 3,5 kilo och nedåt. Allt över 3,5 känns stort för mig.
Även om alla bebisar är söta såklart...stor som liten.

Finns det någon som kan stilla  min oro lite. Har jag gått upp mycket?

Kram

9+0 = vecka 10

Idag går vi in i vecka 10. Känns lite konstigt. De senaste veckorna har gått så snabbt. Sedan jag började blöda färskt blod var det som tiden började rusa på. Det var hela tre veckor sedan nu. Det kommer fortfarande brunt varje dag.
Jag måste fortfarande gå med mensskydd. Jag försökte "lufta" mig lite i helgen. Men det slutade med att jag läckte igenom lite. Det kändes inte så kul.
Luftningen får vänta...

Min tanke är att börja skriva vad som händer i magen under veckorna. Men jag tänkte vänta lite till. Bara lite till.

Idag har vi beställt hem ett nytt objektiv till vår systemkamera. Åh vad jag längtar efter att visa vad vi köpt för er. Vi har svårt att hålla oss, både jag och J, så vi har redan en del bebisgrejer.

Lite knasigt att jag kan ta ut graviditeten såpass mycket att jag vågar köpa saker. Men att jag känner mej lite rädd inför att skriva vad som händer under veckorna här. Det går verkligen upp och ner hela tiden. Jag kan oroa mig till döds till att jag kan känna att det är en självklarhet att allt är fint.
Jag längtar SÅ till KUB:et bara för att få en OK stämpel i rumpan. Det skulle vara så skönt.

Jag mår rätt bra. Jag vet många som mått mycket sämre när de varit gravida. Jag är tröttare än vanligt. Känner mig lite grötig i huvudet på eftermiddagarna. Sen så är tålamodet lite...eller typ helt borta. På kvällarna, vid 19-tiden, börjar jag må illa. Jag kan inte äta lika mycket till kvällsmål. Vilket gör att jag mår illa - ond cirkel. Jag kan inte dricka någon läsk eller äta godis (endast i väldigt små mängder. Läs: 2st bitar) utan att må illa resten av kvällen. Vilket såklart är bra. Men det hade varit bra om suget för sött hade försvunnit med då.
Jag har sedan någon vecka (eller två) sovit med mina armband (mot illamående) för att jag vaknar på natten annars av att jag mår så illa.
Men jag njuter!!
Jag mår gärna illa på kvällarna och är gärna trött. Samtidigt som jag hoppas att jag är en av dem som det minskar på efter typ vecka 12.

Det känns att det växer i magen lite då och då. Och idag är det en sådan dag. Det drar lite i ljumskarna. Det liknar egentligen inget annat jag varit med om.

Jo juste. Min mage är ju speciell. Den hoppas jag ändrar sig. När jag går på toa så är det typ kris nu för tiden (eller så är jag bara traumatiserad) men det innebär inte att magen är tom. Tvärtom.

Jag har inte orkat blogga så mycket de senaste två veckorna. Jag har saknat det. Och jag saknar er mina bloggvänner.
Hoppas att ni har tålamod med mig nu när jag är så seg på att kommentera.
Ni är så många som ruvar just nu. Ååååh vad jag håller tummarna åt er. Ni SKA lyckas!
Om ni inte gör det - var inte oroliga. Man blöder som en vanlig mens efter återinföringen. Mensvärken var för mig oxå normal.

Kram

Nu är den här!!!

JAAAAA!!! När jag kom hem hade jag hållt mig hela evigheten för att kunna testa nu på kvällen. Så jag rusade in på toa och kissade i den lilla plastmuggen som väntade så tålmodigt på mig.

Och bara sådär...en glad gubbe. Jag blev så glad att jag skrek så högt jag kunde "GLAAAAAAAAD GUBBE!!!!!".
Stackars J visste inte ens om att jag testade nu på kvällen (vill inte verka så hysterisk som jag är trots att jag alltid erkänner i efterhand) svarade jätteglatt "Har du testat? Du testade väl negativt i morse".
Jag skuttade ut och visade honom testet, tog en bild på det, och så pussades vi.
Han gick nyss och la sig med ett leende på läpparna.

Hur ska det bli när vi plussar? Det får vi ta då. Men antingen blir vi nog helt chockade (som vi blev när vi fick missfall) eller så kommer vi stå å tjuta ikapp så grovt att ingen av oss kan andas.
Hahaha...

Imorrn ringer jag kliniken. Fast först ska jag testa och se om jag får en glad gubbe imorrn med. Får jag det så borde det vara bäst att åka in på lördagen va? Eller då har vi iallafall det resultatet till klinken med.
Så det är antingen fredag eller lördag.
Nu hoppas jag på lördag. Då kan J garanterat förlja med. Annars så måste han ta ledigt från jobbet - jag har ju redan fixat den biten ;)

Tänk!! Vi ska få göra en FET om bara några dagar. Nu börjar den "roliga" ruvartiden snart igen. Denna gång ska jag leva på som vanligt. Ingen jäkla obetald semester denna gång.

Tusen tack för era tummar. Ni är magiska!!

Jag är lika glad som denna gubbe är söt! Jag älskar clearblues digitala ägglossningstest! Älskar!

KRAM

Satsar på morgondagen..

Ingen ägglossning idag heller. Den här ägglossarjakten börjar gå mig på nerverna.
Idag på toan kunde jag inte hålla mig från att skälla på min kropp. Vart en del svordomar. Hur svårt ska det vara liksom? ;)

Nåja..när man testar med ett digitalt test så kan man se att teststrecket blir starkare (även om Clearblue säger att man inte kan gå på det). Jag brukar alltid få en stegring på teststrecket innan jag får en glad gubbe. Och idag var teststrecket rätt mörkt. Jämfört med igår var det iallafall 1-3 nyanser mörkare.
Så förhoppningsvis dyker den glada gubben upp imorrn.

Om jag skulle få ägglossning imorrn ska jag till kliniken på lördag - vilket är helt okej. De har öppet och man ska kunna få tid. Däremot så har jag planerat en sak på söndag. Så då blir det bökigt igen. Självfallet ställer jag in om det skulle falla sig in att FET blir på söndag..men endå.

Blir bara så sur på att vi behöver vänta...lite småbitter med.

Eftersom att teststrecket var så mörkt idag är jag lite rädd för att jag ska missa ägglossningen. Kan man göra det? Läste i någons blogg att hon testar både morgon och kväll. Varför då? Är det vanligt att man gör så?

Nähepp..

Ingen ägglossning idag heller.
Ska ha en ledig dag denna vecka så jag lyckades nästla mig till att få vara ledig på fredag.
Ibland känner jag mig som ett geni. =)

Jag hade missuppfattat det hela lite. Min kollega ville vara ledig nästa fredag. Så vi bytte lediga fredagar med varandra.
Så nu hoppas vi på att den envisa ägglossningen dyker upp imorrn då.
Annars jäklar blir jag lite arg på min kropp. Hur svårt kan det vara att ägglossa? Känns som världens mest simplaste grej.

Jag får ju ägglossning varje månad. Det är bara det att äggen inte kommer igenom äggledarna sen när de ska vandra nedåt.

Mina tidigare graviditeter (två) var spontangraviditeter. Varav den ena var för 8 år sedan, då gjorde jag en abort...var helt fel i tiden och jag var alldeles för ung.
Den andre var maj 2010. Då fick jag missfall på morsdag.
Förstår ni varför jag inte var förvånad för att min mens kom på julafton efter första ivf försöket. Det blir bara så med mej - för att få vara lite bitter. =)

Nu tror jag (hoppas grymt mycket) att ägglossningen är på väg.

Kramkram

Era tummar verkade hjälpa

Jag har fortfarande inte fått utslag på ägglossningsstickorna.

Helt fantastiskt!

Jag hoppas verkligen att den dyker upp. Jag skulle nog allt vilja att ägglossningen dyker upp imorrn. Då blir det att vi ska åka till Uppsala på torsdag. Jag kan såklart inte vara ledig på fredag heller. Så om den inte kommer imorrn så får den hålla sig tills på onsdag.

För komma måste den. Annars blir jag lite arg. Vilket känns lite konstigt eftersom att jag försökt intala mig själv att det inte gör något om det inte blir något frysförsök denna månad.

Vem försökte jag lura...känns som att man går och håller andan i väntan på den glada gubben.

Kram

Kan det bli tvillingar?

Jag har bestämt att vi ska leva på som vanligt denna månad. Det vill säga att vi inte ska skydda oss något vid ägglossningen. Speciellt inte nu när det inte är säkert om det kommer att bli ett försök denna månad.

Men hur blir det då?

Man tycker ju att ägget i min naturliga cykel (om det kommer från vänster äggstock) borde kunna bli befruktat. Och det kan ju oxå vara så att vi faktiskt hinner med ett frysförsök. Och då kanske vi även lyckas med det.

Då måste det väl bli tvillingar?! Det är min kära man och jag osäker på om vi vill. Mestadels ligger osäkerheten i att det innebär mer komplikationer osv (det har hänt min syster en massa hemskheter i en av hennes graviditeter som jag absolut inte vill händer oss).

Men jag vill ju inte missa chansen att bli gravid på något sätt.

Eftersom att vi endast blivit gravida 1ggn på 2år så känns det som att chansen att det blir tvillingar är väldigt liten. Om det skulle bli det får vi ta det som en välsignelse. Då får vi användning av fler av namnförslagen.

Jag har förresten lite känningar i vänster sida. Hoppas att det är så att det är ett ägg där. Väx till dig lilla ägget.

kan den naturliga cykeln boostas av att man gjort äggplock månaden innan? Tänkte att äggstockarna kanske har lite monsterkraft kvar. 

Vi får väl se.

Nu hörrni, nu är det snart helg igen. Yeey!!

Kram

Nytt år - nya möjligheter

Tycker det är riktigt skönt att ett nytt år börjar imorrn. Då kan man lämna 2011 bakom sig.
Det här året har mestadels innehållt en massa väntande. Men året har oxå innhållt en stor lycka. Jag gifte mig med min livskärlek J. Någon finare än han finns inte!

2012 är året där saker händer. Vi kommer att fortsätta med våra insättningar och vi kommer förhoppningsvis hinna få vårt barn innan året är slut.
Jag tycker att 2012 är ett perfekt år att komma till världen.

Idag kommer vi skicka upp lyktor i himlen istället för att smälla raketer. Känns fint.

Gott nytt år på er allesammans!

Kram

En vecka och en dag

in i ruvningen.
Känns helt otroligt!

Vi är så otroligt sugna på att få beskedet snart. Men det är lika lång tid kvar som jag ruvat innan testdag.
Alltså är jag halvvägs.
Vi har bestämt oss för att testa tidigt. Tror jag. J har iallafall inte varit helt emot. Vi vill så ogärna känna oss deppiga på julafton. Så därför vore det bästa att vänta till den riktiga testdagen.
Men vad jag förstått så börjar många blöda 14e dagen efter återinsättandet. Det är självaste julafton.
Det skulle känna tungt det med..

Min fundering blev om man skulle göra det på torsdagen. Då är det ett par dagar innan jul och man skulle kunna vända ett negativt besked till ljusa tankar.
Samtidigt skulle det vara så mysigt att kunna veta att man e gravid på julafton! Tänk vad kul!!

Vi har fortfarande inte bestämt oss. Jag har ingen aning om vad det kan bli för resultat.
Jag har lite molvärk, mår lite illa och har ont i boobsen. Men det kan väl lika gärna vara lutinusen?

Glad 4e advent hörrni!!

KRAM

Slår slag i saken

Nu ska jag boka tid till vårdcentralen imorgon. Det är lika bra att gå och kolla upp om det är en uvi eller inte.
Det är ju inte alls bra med uvi om man är gravid.

Sen så var det en gång som jag var helt säker på att jag var gravid, men det var uvi. Det är lite av samma syntom jag får.
Ont i magen, yrsel och lite mer kissande.
Jag har de senaste dagarna haft lite molvärk i magen mixat med mensvärk. Har gissat på att det är Lutinustabletterna som gjort detta innan. Men tanken slog mig igår att det kunde ju vara en uvi.
Eftersom att tanken dykt upp en gång så går det inte att släppa den.

Är inne på ruvardag 6 nu (nästa gång jag ruvar räknar jag på det andra sättet...jag blir bara förvirrad). Bara ett par dagar kvar till tvåsiffrigt! Känns fantastiskt!
Idag var det alltså en vecka sen jag gjorde äggplocket.
Tiden går snabbare än vad man tror.

Vårdcentralen ringde upp medan jag skrev detta inlägg. Ska dit imorgon. Nu känner jag mig lite dum och oansvarig för att jag inte tog tiden de hade ikväll.
Jag har varit där på kvällstid ett flertal gånger förut och min upplevelse att läkaren som jobbar då oftast är ännu mer stressad än vad de på morgonen är. Och att man därför inte får samma typ av hjälp.
Då hoppas vi på att det inte är en uvi då. Om det skulle vara det så är det inte så mycket att göra åt saken.

Livet är ljusare igen

Hade en tillfällig dipp imorse. Mestadels var det för att alla bloggar jag följer och googlat upp precis har plussat på första försöket. Känns lite som att kvoten snart är full.
Samtidigt som jag har känningar på att mensen är på väg.

Nu är jag osäker på om det är mensen som är på väg eller om det är en uvi. Jag ska iväg till vc imorrn tror jag för att dubbelkolla det.
Har väldigt lätt för att få uvi´s.
När min mens är på väg så svider det alltid lite i kärleksgrottan, men det kan det ju som sagt göra av uvi´s med..
Eller kan man tom få lite svid i kärleksgrottan av vaggisarna?
Vet inte. Får nog läsa bipacksedeln igen.

Hur som haver så är deppigheten nästan borta. Jag bara vill så gärna att det ska vara något. Att vi ska få den finaste av alla julklappar.
Kvoten känns som sagt rätt så full. Så vi får se hur det blir. IVF-guden kanske bara är lite extra givmild just nu.
Vi får hoppas på det..

Ruvardag 5

Idag är det 5 dagar sedan jag satte in embryot.
Och det är första dagen som jag tappat hoppet lite. Det bara känns lite blä-igt.
Egentligen skulle man vilja veta på en gång om man lyckats eller inte.

J vill verkligen inte att vi testar tidigt. Och jag håller med, och förstår honom. Men en större del av mig håller inte riktigt med alls.
Samtidigt som jag inser att det inte är så stor skillnad på antal dagar. Om jag testar tidigt så tänker jag testa tidigast ruvardag 12 (13 enligt min räkning) så då är det bara 3 dagar kvar till det riktiga testdatumet.

Igår lusläste jag familjeliv. Hittade en tråd där ruvarna pratade om vad de hade för procentchans det försöket de ruvade på.
Mitt i all hets fick vi inte höra vår chans i lördags. Vi var ju så glada för att vi ens hade fått in ett embryo.
Så jag ringde kliniken idag. Det är 30-40% chans att vi lyckas denna gång.
Inte så jättestor chans alltså men inte heller jätteliten. Detta är en siffra som datorn räknade ut. Så sköterskan var väldigt noga med att säga att man inte ska lägga för mycket vikt i det. Och att det är mycket som spelar in.

Just nu känner jag mig som jag gör precis innan mens. Så därför tror jag att den kommer att visa sig inom ett par dagar. Vi får väl se.
Hur som helst så har jag 5st i frysen. Så det blir bra!

Uppdrag - Varför fryses vissa ägg efter 2dagar och andra efter 5.

Jag försökte fråga min läkare lite smidigt, men det var svårt. Så jag kollade på deras hemsida för att få svaret. Och där var det. Hur tydligt och bra som helst.
Är osäker på om man kan kopiera hela texter, men länkar till deras sida.

Frågan var alltså:
Vad är det som gör att vissa ägg kan frysas redan dag två medan andra får vara kvar i värmeskåp i totalt 5 dagar.

Mitt svar jag fick från läkaren:
Ju kortare tid utanför kroppen desto bättre. Sen så hängde jag inte med så mycket.
Tänkte egentligen bara på mina 5st frysta iskuber.

Här är länken till Carl von Linné klinikens hemsida (frågor och svar)
Klicka här
Tror att det är 5e eller 6e frågan. Den har rubriken: Varför gjorde de inte en femdagarsodling.
(Uppdatering: Det finns även lite text om detta under rubriken Resultat till höger. Läs under rubriken: Blastocystodling

Sen så finns det lite fler svar som är riktigt intressanta att läsa på (tycker jag) på deras hemsida.

Kram

Mental breakdown

Ajdå.
Idag skedde det. Jag tappade humöret. Rejält dessutom.

Denna vecka har varit otroligt frustrerande på jobbet. Jag har två nya som jag lär upp (som är jätteduktiga). Mitt tålamod är så kort nu. All kontroll som jag har går till att inte visa att tålamodet brister framför dem. Det går rätt bra. Men jag blir trött av det.

Sen så har min chef dragit ut på att ge mig ett nytt avtal (mitt vikariat gick ut i tisdags). Jag vill verkligen ha säkerheten med en fast tjänst som jag blivit lovad på papper. Idag fick jag reda på att eftersom att det dragit ut så på tiden kommer det eventuellt synas på lönen. Jag skulle kanske bara få betalt för halva månaden.
Suuuuuuuuuck.

Så pratade jag med min syster på vägen hem om att det är bökigt att åka till Uppsala och jag kände mig allmänt grinig.
Då fick jag en relativt dum kommentar och allt brast.

Ja blev så arg. Hur kunde jag bli så arg? Jag brusade upp och var inte alls mig själv.
Slängde ur mig saker som att "normala människor behöver bara resa till sovrummet för att bli med barn men vi behöver åka fram och tillbaka till Uppsala typ 5ggr för ETT försök".
Känns så dumt att jag sa så till henne. Hon har två barn genom "sovrumstekniken", och jag vet att hon ibland kan tycka att det är jobbigt att vi har såna problem som vi har..
Suck igen.

Nu känns det bättre. Fick ut allt ur systemet. Som tur är har jag världens bästa syster som kunde hantera mitt utbrott på ett väldigt bra sätt. Hoppas att hon inte blev ledsen.

Mensen, var är du?

Jag skulle ha fått min mens i fredags. För en gång skull har man hoppats på att den ska komma (annars vill man ju att man mirakulöst ska vara gravid även om man inte "prickat rätt" med äl).

Den har iallafall inte dykt upp än. Min läkare på Carl von linné kliniken sa att Synarelan kunde ha en effekt där mensen blev sen. Så det var jag förberedd på mentalt på ett sätt. Men nu när den är sen är man ändå lite förvånad.
Hade ju mensvärk redan i torsdags.
Anledningen till att jag längtar så till men är för att jag då ska ringa till CvL och få ett datum där jag ska börja med sprutorna.
Känns så himla spännande. Jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra.

Jag tippar på att mensen kommer på tisdag. Och det är okej. Den har till tisdag på sig. Blir den mer sen än så så kommer jag att bli lite arg. Då tänker jag skälla fram den. =).
Det behövs troligtvis inte. Senast tisdag. Check!

Hur har ni gjort under era behandlingstider? Är bortbjuden på middag i helgen och kommer troligtvis behöva ta mina mediciner där. Nu vet de vi ska till vad vi går igenom.
Men hur har ni gjort? Har ni ställt in alla sociala kontakter under medicineringen?
Svårt.
Man vill j inte bara gå hemma. Men det känns så bökigt att behöva ta med allt å sen sitta på deras toa och eventuellt ta en spruta. Puffa kommer jag ju behöva göra, men det känns inte som hela världen.

Framtiden

Jag kan inte hålla mig från att fundera på framtiden. Hur det skulle bli med ett barn.
Om jag mår så här dåligt av Synarelan - hur kommer jag då må som gravid?
Gick och la min innan 20 igår och sov fram till 11:30 idag. Ett litet avbrott i mitt sovande tog jag imorse för att puffa lite. Var riktigt mysigt att lägga sig igen.

Snart är det första dec. Det innebär att allt adventstök ska fram. Ska bli så mysigt!
Tänkt att detta förhoppningsvis är sista julen vi är med om utan ett eget barn. Känns både fantastiskt bra och lite läskigt.
Mest känns det ofattbart.

Detta år gör vi vår första insättning första veckan i dec. Det är en rätt bra början på julstöket det med.
Jag ska tillvara på denna jul. Jag älskar julen varje är, men just i år känns det lite extra speciellt.

Jobbet

Något som jag har svårt att få ihop är den här behandlingen och jobbet.
Jag är vikarie. Så jag kan inte vara för ärlig. Jag vill vara ärlig, men jag vet att det värsta min chef vet om är sjukfrånvaro.
Det bygger upp lite stress att behöva ljuga om allt.
Jag är annars en väldigt ärlig person av den enkla anledningen att jag e väldigt dålig på att ljuga.

Jag såg på familjeliv att man kan lyckas få komma på ultraljud under helgstid. Hoppas,hoppas hoppas att jag kan lyckas charma till mig det.
Då behöver jag inte tänka på den dagen.
Måste ju vara ledig hela dagen för att åka fram och tillbaka (med buss eller tåg) till Uppsala.
Eftersom att äggplock och insättning sker på typ samma vecka ska jag ta semester den veckan.

Jag hade endå tänkt vara ledig ett par dagar efter återinsättningen. Jag vill i stort sett bara ligga i soffan efter.
Jag vet att det inte behövs. Men jag har ett rätt stressigt jobb och jag måste som sagt hålla masken och mina känslor under kontroll.

Det bör gå bra. Men det känns som sagt lite sådär. Och man kan ju tycka att det är lite oansvarigt att påbörja den här behandlingen innan jag blivit fastanställd.
Min chef har i stort sett lovat mig en tjänst. Det drar bara ur på tiden så. Sen så räknar jag med att det kommer att ta ett tag innan vi lyckas.

Jag hoppas att detta är enda gången som jag behöver medicinera mig dock. Skulle vara skönt att ha hundrasjutton ägg i frysen efter detta ;).

Rädslan för att göra fel

Jag är rädd för att jag inte gör rätt. Sprutar jag på rätt sätt?
Tänk om hormonerna inte nedregleras. Tänk om det förstör hela processen.

Nu är det slut på tänk om. Måste kunna sova inatt.

Innan det är dags för sängen ska jag suga på bomullstuss nummer två.

Nattinatt