Ruvardag 5

Idag är det 5 dagar sedan jag satte in embryot.
Och det är första dagen som jag tappat hoppet lite. Det bara känns lite blä-igt.
Egentligen skulle man vilja veta på en gång om man lyckats eller inte.

J vill verkligen inte att vi testar tidigt. Och jag håller med, och förstår honom. Men en större del av mig håller inte riktigt med alls.
Samtidigt som jag inser att det inte är så stor skillnad på antal dagar. Om jag testar tidigt så tänker jag testa tidigast ruvardag 12 (13 enligt min räkning) så då är det bara 3 dagar kvar till det riktiga testdatumet.

Igår lusläste jag familjeliv. Hittade en tråd där ruvarna pratade om vad de hade för procentchans det försöket de ruvade på.
Mitt i all hets fick vi inte höra vår chans i lördags. Vi var ju så glada för att vi ens hade fått in ett embryo.
Så jag ringde kliniken idag. Det är 30-40% chans att vi lyckas denna gång.
Inte så jättestor chans alltså men inte heller jätteliten. Detta är en siffra som datorn räknade ut. Så sköterskan var väldigt noga med att säga att man inte ska lägga för mycket vikt i det. Och att det är mycket som spelar in.

Just nu känner jag mig som jag gör precis innan mens. Så därför tror jag att den kommer att visa sig inom ett par dagar. Vi får väl se.
Hur som helst så har jag 5st i frysen. Så det blir bra!

Spraydag 17

Var ett par dagar sen jag bloggade. Kände att jag mådde så himla bra i helgen. Var så pigg och överlycklig för att vi är igång med behandlingen. Det var som att jag svävade på de berömda små rosa molnen.
Tänk om detta var min sista mens på en hel drös månader. Skulle vara så kul!!

Idag var jag lite tröttare när jag vaknade igen. Sen under dagen har huvudvärken smugit fram. Jag har även mått illa och känt mig svimfärdig.
Jag har rätt lätt för att svimma. Det är väl min lott i livet ;).

När jag kom hem fick jag lägga min på hallgolvet för att ta igen mig. Ja, nu tycker jag synd om mig igen.
Herregud, hur ska detta sluta. Hur kommer det att bli när man e gravid..

Det bästa med att få ett återfall i att må dåligt är att det bara är en tidsfråga innan jag mår kanon igen.
Majoriteten av dagarna har jag faktiskt mått riktigt bra. Det viktigaste är att minnas dessa dagar.
Nu e det bara 4 dagar kvar innan jag börjar med injektionerna. WOHO

Kram på er

Välkommen

Jag har tänkt berätta om vår historia. Vad som gör att vi behöver gå igenom en IVF för att förhoppningsvis få ett barn.

Men ska jag vara helt ärlig så är jag helt slut. Jag hatar att gnälla. Och jag vill verkligen inte gnälla när det är så att jag förhoppningsvis kommer att få en liten skatt som belöning för att jag gått igenom detta.

Nu kommer gnället. (Ni som inte orkar med gnäll kan sluta läsa här):
Jag har varit illamående till och från några dagar. Detta har jag kunnat trolla bort genom att småäta lite. Så det har inte varit så farligt.
Tröttheten har nog varit värst fram till idag. Jag har varit så himla trött. På slutet av mina arbetsdagar har jag nästan sett dubbelt (kanske inte behöver vara på grund av Synarelan).
Orken har liksom inte funnits i varken kropp eller knopp.

Idag slog huvudvärken till. Den slog till med råge.
Satt framför datorn på jobbet så knäppte det typ till på sidan av huvudet.
Sedan dess har den varit kvar. Inte lika stark som imorse. Men den känns av ordentligt.

Nu ska jag titta på sista avsnittet av "Drömmen om ett barn".
Hoppas på att några av paren får ett lyckligt slut!