Det känns som att jag drömmer fortfarande. Vet vi verkligen vad det är för slags liten som gömmer sig i min mage.
Det är helt galet!
Kan inte tänka på annat om jag ska vara helt ärlig.
Känner mej på många sätt dum och får dåligt samvete. Jag vet själv hur jobbigt det var att försöka att bli gravid (både via sängvägen och ivf) utan att lyckas, och hur det är att gå in på en blogg och känna hjärtat krampa lite.
Man var så trött på andras lycka. Jag har full förståelse på att mina läsare mestadels innehåller personer som inte försöker just nu. Kanske är de på väg in i ivf svängen och vill ha lite pepping.
Samtidigt som jag får dåligt samvete känner jag att jag måste låta mig själv tjata om min lycka. Jag måste låta mig gå upp i min graviditet.
Jag har kämpat som fan och är värd detta (J med såklart, som har velat detta lika mycket som jag).
Jag ser på mig själv som en ambassadör för ivf. Jag vill sprida ordet om att det inte är så farligt, att det faktiskt är rätt fantastiskt att möjligheten till behandling finns!
Jag var livrädd för att det skulle sluta med en konstgjord befruktning när vi höll på via sängvägen utan att lyckas.
Livrädd!!
När jag var mitt uppe i behandlingen så såg jag det inte som så jobbigt utan det kändes mest lärorikt.
Och i efterhand är jag glad för att vi fått gå den här långa vägen.
Hur många är det som har fått se sitt lilla barn som ett embryo?
Det känns som att vi som får kämpa lite extra faktiskt har hunnit förbereda oss mycket mer, och att man kanske glädjs på ett annat sätt.
Jag är helt övertygad om att en ivf graviditet inte kan jämföras med en vanlig graviditet känslomässigt. Även om jag även är övertygad om att alla gravidteter är känslomässigt stora.
Jag känner mig så sjukt tacksam mot Carl von Linné kliniken. Utan dem hade detta aldrig varit möjligt.
Det är något som jag aldrig kommer att glömma.
Så trots att jag tjatar om lycka, bebisen och bara en massa rosa lull-lull, så har jag er som kämpar i mina tankar.
Jag håller tummarna för er varje dag!
Lilypie Pregnancy tickers
Visar inlägg med etikett Carl von Linne. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Carl von Linne. Visa alla inlägg
lördag 5 maj 2012
fredag 27 januari 2012
15/2 2012 - Ultraljud inbokat
Huejda mig vad känslosamt det var att ringa kliniken och berätta att jag testat positivt på testdatumet. Rösten höll nästan inte..
Testet idag var väldigt starkt. Jag vet faktiskt inte vilket streck som är kontrollstrecket och vilket som teststrecket.
De är lika starka.
Jag har fått en tid för ultraljud den 15/2. Nu börjar ännu en nedräkning.
J är på jobbet och jag är ledig. J håller på att ringa sin mamma nu. Min mamma hade inte riktigt tid att prata. Typiskt.
J ska ringa mig när han har pratat klart med sin mamma. Så nu väntar jag på det. Så kan jag ringa min syster.
Vi har berättat för vår släkt och några vänner om vår behandling. Så de är medvetna om att vi har testdag idag.
Min syster har nyfiket ringt hela veckan för att se om vi testat tidigt. Vi har ljugit och sagt nej. Vilket känts otroligt dumt. Men första delmålet var just idag! Dagarna fram tills idag behövde vi nog ha i fred. Så vi kunde smälta allt.
Denna dag är en riktigt bra dag!!!
Kram
lördag 21 januari 2012
Den falska myten om FET
Hur stor chans är det att man lyckas med en FET? Jag har googlat oändligt för att få svar på detta.
Innan vi åkte till kliniken kände jag mig rätt så nedslagen. Jag hade läst att det var som mest 25% chans att lyckas - och då skulle man ha riktigt bra förutsättningar.
Jag kände faktiskt att det skulle bli så att vi får köra de här frysförsöken i rad så att vi kan få göra ett färskförsök igen (måste använda upp alla eskimåer innan nästa färskförsök).
Var så himla uppgiven. Men hoppet försvann aldrig. Vi kunde likaväl bli en av de 25 av hundra..
Så när vi kom till kliniken berättar läkaren att många patienter läser gammal information på nätet allt som oftast. Så frågade han om vi visste hur stor chansen var att man skulle lyckas på ett frysförsök. Jag svarade 25%.
Han log lite och sa att det var lika stor chans att lyckas på ett frysförsök som om det vore ett färskförsök!! Han var väldigt tydlig om detta och gick in mer på detaljnivå.
Vi vart överlyckliga. Han berättade att tekniken inom frysmetoden hade utvecklats så mycket att man inte skadade embryona lika mycket som tidigare. Sen så har klinikerna blivit bättre på att välja ut de embryon som har störst chans att klara en tining och en återinsättning.
Så på detta försök har vi alltså 30-40% chans att lyckas. Han avslutade med att säga att han absolut inte ville ge oss ett falskt hopp. Och om detta inte stämde så hade han inte sagt det. Tror att han sa det sista efter jag sagt nåt om att då kunde man väga börja hoppas igen.
Så ni alla andra därute som inte lyckats på första försöket - vi har lika stor chans att lyckas på alla eskimåer (som ser fina ut såklart). Härliga nyheter va!!
Tycker förövrigt att det är svårt att hitta information om frysåterförningar. Det är synd. Det kan väl omöjligt bara vara jag som har gått igenom detta i år?? All information jag hittar är gammal. Som sagt - Synd!
Innan vi åkte till kliniken kände jag mig rätt så nedslagen. Jag hade läst att det var som mest 25% chans att lyckas - och då skulle man ha riktigt bra förutsättningar.
Jag kände faktiskt att det skulle bli så att vi får köra de här frysförsöken i rad så att vi kan få göra ett färskförsök igen (måste använda upp alla eskimåer innan nästa färskförsök).
Var så himla uppgiven. Men hoppet försvann aldrig. Vi kunde likaväl bli en av de 25 av hundra..
Så när vi kom till kliniken berättar läkaren att många patienter läser gammal information på nätet allt som oftast. Så frågade han om vi visste hur stor chansen var att man skulle lyckas på ett frysförsök. Jag svarade 25%.
Han log lite och sa att det var lika stor chans att lyckas på ett frysförsök som om det vore ett färskförsök!! Han var väldigt tydlig om detta och gick in mer på detaljnivå.
Vi vart överlyckliga. Han berättade att tekniken inom frysmetoden hade utvecklats så mycket att man inte skadade embryona lika mycket som tidigare. Sen så har klinikerna blivit bättre på att välja ut de embryon som har störst chans att klara en tining och en återinsättning.
Så på detta försök har vi alltså 30-40% chans att lyckas. Han avslutade med att säga att han absolut inte ville ge oss ett falskt hopp. Och om detta inte stämde så hade han inte sagt det. Tror att han sa det sista efter jag sagt nåt om att då kunde man väga börja hoppas igen.
Så ni alla andra därute som inte lyckats på första försöket - vi har lika stor chans att lyckas på alla eskimåer (som ser fina ut såklart). Härliga nyheter va!!
Tycker förövrigt att det är svårt att hitta information om frysåterförningar. Det är synd. Det kan väl omöjligt bara vara jag som har gått igenom detta i år?? All information jag hittar är gammal. Som sagt - Synd!
fredag 13 januari 2012
13 jan 2012 - Frysåterföring 1
Nu sitter jag här. Med ett perfekt upptinat embryo i min livmoder.
Vi åkte till Uppsala med god marginal. Hela resan och den tid vi spenderade i Uppsala City var jag supernervös. Tänk om de skulle ringa och säga att det inte skulle bli nåt.
När vi är inne i en affär händer något fantastiskt. Min makes telefon ringer och det är ett företag som han väldigt gärna vill jobba för. De sa att de har en tjänst som blir ledig snart. De berättade vad den innebär och de frågade om han ville söka den. J trivs otroligt bra på sitt jobb, men har alltid dragits mot detta företag. Så det var otroligt roligt för honom. Jag blev så himla glad för hans skull.
Just då ändrades allting. Jag ville såklart över allt annat att det skulle bli ett lyckat återinförande idag. Men om det inte skulle bli av hade jag endå något positivt som hade hänt idag. Pressen försvann på ett sätt.
När vi kom till kliniken så berättade läkaren att allt såg bra ut. Han formulerade sig såhär: "Det här är det bästa vi kan åstadkomma". Det lät ju bara för bra för att vara sant.
Han berättade oxå att av våra 4st eskimåer vi har kvar i frysen är 3st 5-celliga (det 4e är 4-celligt). Det var tydligen inte så jättevanligt och det skapade bra förutsättningar för om detta inte skulle fungera. Han sa att det visade att de är delningsbara, och att de dessutom gör det snabbt. Toppen!
I rummet där de gör återinföringen berättade labbtjejen att embryot såg precis lika bra ut som det gjorde när det frös ner. Det händer tydligen rätt ofta att de tappar celler och lite sting.
Så allt kändes så himlans bra.
Det snöade, J fick ett sådant roligt samtal och att vi fick göra vårt första frystöterförande - det måste bara betyda att 13 är ett bra datum (precis som "Lilla jag " sa). Att det är fredag den 13e verkar bara ha gett oss lite extra tur.
Jag tar inga mediciner alls nu. Kroppen får sköta detta som det vore en naturlig graviditet. Det var därför man satte in lilla eskimån 3e dagen efter ägglossning. Lilla embryot är ju 3 dagar gammalt idag (i tinat format).
Vi pratade lite om det på hemvägen. Om det skulle lyckas denna gång och vi får en liten bebis så skulle det kunna bli så att vi kan nämna till den att den har varit fryst en månad. Inte alla som kan säga det ;).
Testdatumet blev 27/1. Oj jössanens!!
Vi åkte till Uppsala med god marginal. Hela resan och den tid vi spenderade i Uppsala City var jag supernervös. Tänk om de skulle ringa och säga att det inte skulle bli nåt.
När vi är inne i en affär händer något fantastiskt. Min makes telefon ringer och det är ett företag som han väldigt gärna vill jobba för. De sa att de har en tjänst som blir ledig snart. De berättade vad den innebär och de frågade om han ville söka den. J trivs otroligt bra på sitt jobb, men har alltid dragits mot detta företag. Så det var otroligt roligt för honom. Jag blev så himla glad för hans skull.
Just då ändrades allting. Jag ville såklart över allt annat att det skulle bli ett lyckat återinförande idag. Men om det inte skulle bli av hade jag endå något positivt som hade hänt idag. Pressen försvann på ett sätt.
När vi kom till kliniken så berättade läkaren att allt såg bra ut. Han formulerade sig såhär: "Det här är det bästa vi kan åstadkomma". Det lät ju bara för bra för att vara sant.
Han berättade oxå att av våra 4st eskimåer vi har kvar i frysen är 3st 5-celliga (det 4e är 4-celligt). Det var tydligen inte så jättevanligt och det skapade bra förutsättningar för om detta inte skulle fungera. Han sa att det visade att de är delningsbara, och att de dessutom gör det snabbt. Toppen!
I rummet där de gör återinföringen berättade labbtjejen att embryot såg precis lika bra ut som det gjorde när det frös ner. Det händer tydligen rätt ofta att de tappar celler och lite sting.
Så allt kändes så himlans bra.
Det snöade, J fick ett sådant roligt samtal och att vi fick göra vårt första frystöterförande - det måste bara betyda att 13 är ett bra datum (precis som "Lilla jag " sa). Att det är fredag den 13e verkar bara ha gett oss lite extra tur.
Jag tar inga mediciner alls nu. Kroppen får sköta detta som det vore en naturlig graviditet. Det var därför man satte in lilla eskimån 3e dagen efter ägglossning. Lilla embryot är ju 3 dagar gammalt idag (i tinat format).
Vi pratade lite om det på hemvägen. Om det skulle lyckas denna gång och vi får en liten bebis så skulle det kunna bli så att vi kan nämna till den att den har varit fryst en månad. Inte alla som kan säga det ;).
Testdatumet blev 27/1. Oj jössanens!!
onsdag 4 januari 2012
Ägglossning tidigast 8/1
Jag fick tag på kliniken idag. De öppnade 10:00 och jag ringde på minuten. Ändå så var det 3st i kö före mig. Men fram kom jag.
Fick beskedet att kliniken har stängt i helgen (vilket var väntat) och att labbet har stängt fram tills på tisdag.
Det sista var jag inte direkt beredd på. Tre dagar efter utslag på ägglossningstesten är det dags för insättning.
Det kändes lite sisådär. Jag borde ha ägglossning vilken dag som helst nu. Och om vi ska hinna med ett försök denna månad så kan jag tidigast ha ägglossning på lördag. Men på tisdag är det omöjligt för mig att få ledig på jobbet. Så det bästa vore om jag kunde få ägglossa på söndag. Om jag ägglossar på söndag så ägglossar jag 16 dagar efter senaste mens. Vilket kanske inte är omöjligt, men det känns lite som att det blir tufft.
Om vi inte får försöka denna månad så är det inte hela världen. Jag går inte under. Men jag skulle väldigt gärna vilja det.
Allt händer av en orsak. Jag är fortfarande övertygad om att vi kommer att bli gravida. Och jag blir lite otålig. Samtidigt som jag finner en stor tröst i att vi KOMMER att bli gravida.
Det har nästan blivit som ett mantra.
Håll tummarna för en sen ägglossning nu då.
Kram
Fick beskedet att kliniken har stängt i helgen (vilket var väntat) och att labbet har stängt fram tills på tisdag.
Det sista var jag inte direkt beredd på. Tre dagar efter utslag på ägglossningstesten är det dags för insättning.
Det kändes lite sisådär. Jag borde ha ägglossning vilken dag som helst nu. Och om vi ska hinna med ett försök denna månad så kan jag tidigast ha ägglossning på lördag. Men på tisdag är det omöjligt för mig att få ledig på jobbet. Så det bästa vore om jag kunde få ägglossa på söndag. Om jag ägglossar på söndag så ägglossar jag 16 dagar efter senaste mens. Vilket kanske inte är omöjligt, men det känns lite som att det blir tufft.
Om vi inte får försöka denna månad så är det inte hela världen. Jag går inte under. Men jag skulle väldigt gärna vilja det.
Allt händer av en orsak. Jag är fortfarande övertygad om att vi kommer att bli gravida. Och jag blir lite otålig. Samtidigt som jag finner en stor tröst i att vi KOMMER att bli gravida.
Det har nästan blivit som ett mantra.
Håll tummarna för en sen ägglossning nu då.
Kram
söndag 11 december 2011
Uppdrag - Varför fryses vissa ägg efter 2dagar och andra efter 5.
Jag försökte fråga min läkare lite smidigt, men det var svårt. Så jag kollade på deras hemsida för att få svaret. Och där var det. Hur tydligt och bra som helst.
Är osäker på om man kan kopiera hela texter, men länkar till deras sida.
Frågan var alltså:
Vad är det som gör att vissa ägg kan frysas redan dag två medan andra får vara kvar i värmeskåp i totalt 5 dagar.
Mitt svar jag fick från läkaren:
Ju kortare tid utanför kroppen desto bättre. Sen så hängde jag inte med så mycket.
Tänkte egentligen bara på mina 5st frysta iskuber.
Här är länken till Carl von Linné klinikens hemsida (frågor och svar)
Klicka här
Tror att det är 5e eller 6e frågan. Den har rubriken: Varför gjorde de inte en femdagarsodling.
(Uppdatering: Det finns även lite text om detta under rubriken Resultat till höger. Läs under rubriken: Blastocystodling
Sen så finns det lite fler svar som är riktigt intressanta att läsa på (tycker jag) på deras hemsida.
Kram
Är osäker på om man kan kopiera hela texter, men länkar till deras sida.
Frågan var alltså:
Vad är det som gör att vissa ägg kan frysas redan dag två medan andra får vara kvar i värmeskåp i totalt 5 dagar.
Mitt svar jag fick från läkaren:
Ju kortare tid utanför kroppen desto bättre. Sen så hängde jag inte med så mycket.
Tänkte egentligen bara på mina 5st frysta iskuber.
Här är länken till Carl von Linné klinikens hemsida (frågor och svar)
Klicka här
Tror att det är 5e eller 6e frågan. Den har rubriken: Varför gjorde de inte en femdagarsodling.
(Uppdatering: Det finns även lite text om detta under rubriken Resultat till höger. Läs under rubriken: Blastocystodling
Sen så finns det lite fler svar som är riktigt intressanta att läsa på (tycker jag) på deras hemsida.
Kram
Återinföring 10/12 2011
Nu har vi kommit hem från Uppsala. Igår när vi åkte det blev det lite speciellt.
Bussarna gick inte så att vi skulle vara framme en bra tid (vi skulle vara framme 08:00 med bussen, läkartiden var 11:30). Så vi beslöt oss för att ta pendeltåget till Upplands Väsby och byta till Uppråget.
V har rest hem på detta sätt ett par gånger och det har fungerat jättesmidigt.
Men igår var det något fel och Upptåget gick inte.
De ordnade en ersättningsbuss (som inte hade kommit när vi åkte därifrån).
Vi tog taxi.
Kändes lite i plånboken, men förhoppningsvis får vi ersättning från UL. Jag pratade med dem innan vi hoppade in taxin.
När vi kom fram fick vi veta att allt såg kanon ut. 5st går till frysen. Tre stycken hade inte utvecklas bra, så de kasserades.
Sen så var det ett embryo (blir det va?) som fick 9,1 poäng på en 10 gradig skala som sattes in.
Själva insättningen kändes inte alls och gick på mindre än 5min.
Det var min favoritläkare som gjorde det. Så allt känns verkligen tipptopp.
Jag hade blivit överlyckig om vi hade fått 1 till frysen, men nu vart det alltså hela 5st. Känns som att jag går på moln.
Eftersom att det "bara" är 33% chans att man lyckas på första försöket så känns det inte lika ansträngt. Det skulle vara så jobbigt om man hade fått börja om från början igen direkt.
Läkaren sa att det är ovanligt att så mycket som 100% av de mogna äggen blir befruktade. Och att J hade 5milj spermier som var av hög kvalité. Minimum är 2milj för att de inte manuellt ska stoppa in spermien i ägget. Över 2milj får de simma själv alltså.
Känns riktigt roligt och lovande. Vi kommer att bli gravida - det är jag helt säker på. Sen får vi se hur många försök vi får gå igenom innan vi är där.
Hotellet var jättemysigt. Vi låg i sängen och tittade på hela nobelmiddagen. Var helt perfekt! Vi strosade runt lite i Uppsala med. Måste säga att Uppsala är en riktigt mysigt och bra stad.
Jag har ett svar på det uppdrag jag fick av "Lilla jag". Ska lägga in det i ett eget inlägg. Carl von Linné kliniken har det på sin hemsida med en rätt bra förklaring.
Har jag sagt att jag älskar CvL kliniken?
Känner mig som en lyrisk dag två ruvare!
Kram
Bussarna gick inte så att vi skulle vara framme en bra tid (vi skulle vara framme 08:00 med bussen, läkartiden var 11:30). Så vi beslöt oss för att ta pendeltåget till Upplands Väsby och byta till Uppråget.
V har rest hem på detta sätt ett par gånger och det har fungerat jättesmidigt.
Men igår var det något fel och Upptåget gick inte.
De ordnade en ersättningsbuss (som inte hade kommit när vi åkte därifrån).
Vi tog taxi.
Kändes lite i plånboken, men förhoppningsvis får vi ersättning från UL. Jag pratade med dem innan vi hoppade in taxin.
När vi kom fram fick vi veta att allt såg kanon ut. 5st går till frysen. Tre stycken hade inte utvecklas bra, så de kasserades.
Sen så var det ett embryo (blir det va?) som fick 9,1 poäng på en 10 gradig skala som sattes in.
Själva insättningen kändes inte alls och gick på mindre än 5min.
Det var min favoritläkare som gjorde det. Så allt känns verkligen tipptopp.
Jag hade blivit överlyckig om vi hade fått 1 till frysen, men nu vart det alltså hela 5st. Känns som att jag går på moln.
Eftersom att det "bara" är 33% chans att man lyckas på första försöket så känns det inte lika ansträngt. Det skulle vara så jobbigt om man hade fått börja om från början igen direkt.
Läkaren sa att det är ovanligt att så mycket som 100% av de mogna äggen blir befruktade. Och att J hade 5milj spermier som var av hög kvalité. Minimum är 2milj för att de inte manuellt ska stoppa in spermien i ägget. Över 2milj får de simma själv alltså.
Känns riktigt roligt och lovande. Vi kommer att bli gravida - det är jag helt säker på. Sen får vi se hur många försök vi får gå igenom innan vi är där.
Hotellet var jättemysigt. Vi låg i sängen och tittade på hela nobelmiddagen. Var helt perfekt! Vi strosade runt lite i Uppsala med. Måste säga att Uppsala är en riktigt mysigt och bra stad.
Jag har ett svar på det uppdrag jag fick av "Lilla jag". Ska lägga in det i ett eget inlägg. Carl von Linné kliniken har det på sin hemsida med en rätt bra förklaring.
Har jag sagt att jag älskar CvL kliniken?
Känner mig som en lyrisk dag två ruvare!
Kram
fredag 9 december 2011
9st befruktade ägg
Jag är nog världens lyckligaste tjej just nu. Var så oroligt för att vi inte skulle få någon bra skörd på befruktade ägg.
Nu har vi 9st befruktade ägg, så läkaren har några att välja bland. Och förhoppningsvis går det iallafall att frysa ett av dem. Skulle vara skönt.
Av de 12 ägg som plockades ut igår var 3st omogna, så de hade ingen möjlighet att bli befruktade. Så man kan säga att av de ägg vi fick ut som var mogna vart 100% befruktade.
Känns helt sjukt! Jag och J är så lättade.
Imorrn sätter vi tillbaka ett fint litet embryo. Samtidigt passar vi på att bo på hotell en natt. Ska bli så mysigt!
Massvis med kramar till alla!
Nu har vi 9st befruktade ägg, så läkaren har några att välja bland. Och förhoppningsvis går det iallafall att frysa ett av dem. Skulle vara skönt.
Av de 12 ägg som plockades ut igår var 3st omogna, så de hade ingen möjlighet att bli befruktade. Så man kan säga att av de ägg vi fick ut som var mogna vart 100% befruktade.
Känns helt sjukt! Jag och J är så lättade.
Imorrn sätter vi tillbaka ett fint litet embryo. Samtidigt passar vi på att bo på hotell en natt. Ska bli så mysigt!
Massvis med kramar till alla!
torsdag 8 december 2011
Äggplock
Idag var vi som sagt på äggplocket. Det var en ny upplevelse. =)
Det började med att det tog tid att hitta en bra ven att sätta kanylen i. Jag har tunna och rullande ådror som ställer till det rejält ibland. Så det slutade med att jag fick kanylen på insidan av handleden. Vilket gick jättebra. Gjorde lite ondare, men inte så jättemycket.
Jag valde bort den lugnande tabletten som erbjöds. Kändes mig väldigt lugn i mig själv och tyckte det var onödigt. Jag är väldigt glad att jag struntade i den. Tror att man blir lite groggy av den. Sen så var det absolut inga problem med mina nerver. Var inte alls nervös faktiskt. Ställde in mig igår på att i slutändan så får vi kanske en liten efter allt detta, då kan jag hantera allt av någon underlig anledning!
Jag hade läst på familjeliv (som jag inte var så glad på idag) att bedövningen som man får i "kärleksgrottan" var en salva. Så när läkaren sa att han skulle lägga bedövningen så tänkte jag inte mer å det. Så jag fortsatte att prata med sköterskan. Sen så kände jag ett stick i kärleksgrottan. Fy satan vad ont det gjorde.
Bedövningen var tydligen inte alls en salva utan en spruta som stacks flera gånger på varje sida.
Alla vart lite förvånade av min reaktion. Skrek aj rakt ut för att jag var så förvånad. Sen så frågade jag vad han gjorde. Hahaha, det hela blev rätt komiskt.
Hade jag varit förberedd så hade det inte varit någon fara alls för smärtan var hanterbar. Min reaktion handlade egentligen bara om att jag blev förvånad, men i ärlighetens namn så gjorde det rätt ont oxå.
När ena sidan var nästan klar blev det lite dramatiskt. Jag blev väldigt yr och sköterskan blev otroligt nervös. Jag var snudd inpå avsvimmad ett tag. Yrseln höll i sig under resten av äggplocket och hysterin höll i sig lite.
Jag skämdes otroligt mycket och kände mig så himla dum.
När ingreppet var klart var de tvungna att köra in min säng i behandlingsrummet så att jag endast behövde ta ett par steg själv.
Alla var jättesöta och jag kände mig verkligen väl omhändertagen.
12st ägg vart det totalt. Så himla roligt!
När hon från labbet sa det låg jag och återhämtade mig i behandlingsrummet. Jag vart så lycklig - jag var orolig för att man endast skulle få ut 1-2 ägg ur äggblåsorna totalt, och nu fick man ur fler än antalet äggblåsor man såg på vul:et! Så jag skrek rakt ut "Sa du T-O-L-V??"
J´s prov såg oxå bra ut. Så imorrn få vi veta hur många ägg som blivit befruktade. Så himla kul!!
Carl von Linné kliniken har verkligen världens bästa personal. Jag är väldigt glad för att vi hamnade där! Jag skulle lätt betala pengar för att gå där privat med. Rekommenderas starkt!!
tisdag 6 december 2011
Ägglosningssprutan och jag har en dejt ikväll
Jajjamensan, vi ska dejta 20:30 ikväll.
Det ska bli otroligt skönt. (hahaha, det där lät ju heeelt fel)
Tänk att det bara är två dagar kvar innan äggplocket! Jag blir så nervös att det nästan gör ont i kroppen.
inte för att det ska göra ont. Jag litar på att de kommer att proppa mig full av droger. Sen så kan man leva med fysisk smärta.
Jag är extremt nervös för att de inte ska få ut några ägg. Det är mer än 30 dagar sedan jag började med behandlingen. Tänk om vi får besked att "Nej, nu får du börja om från början igen". Utan att ens ha fått testa sätta in ett befruktat litet ägg.
Usch!
Jag blir bara nervös när jag tänker på det. Annars känns det helt okej.
Och såhär innan äggplock så måste jag säga att jag är så himla glad för att behandlingen gått så smidigt. Visst, jag har haft rätt ont i huvudet, sovit lite dåligt och varit lite trött. Det är dock ett lågt pris om det här skulle fungera.
Om någon i min närhet någongång kommer att behöva gå igenom detta känns det så skönt att vi har detta "gjort". Jag är lätt en som förespråkar denna behandling (än så länge).
Du som är inför en behandlingsstart - jag var så rädd för att vi skulle behöva göra en provrörsbefruktning då jag ofta mår dåligt av medicin, tycker inte om blod och hatar sjukhus.
Jag har inte några dåliga upplevelser alls. Sjukhusgrejen kan dock kännas lite bättre just för att vi håller till på Carl von Linné kliniken. Det är inte inrett på ett sjukhusaktigt sätt utan är mycket mer personligt och modernt.
En fråga till er som tagit Otrivelle (heter den va?) - kan jag ta det varsomhelst i magen? Eller måste jag sätta den å en speciell sida?
Minns inte vad sköterskan sa och deras telefontid är slut för dagen.
Typiskt. Men det lär väl stå i bipacksedeln eller i någon av infobladen vi fått från kliniken...
Kram på er!
Det ska bli otroligt skönt. (hahaha, det där lät ju heeelt fel)
Tänk att det bara är två dagar kvar innan äggplocket! Jag blir så nervös att det nästan gör ont i kroppen.
inte för att det ska göra ont. Jag litar på att de kommer att proppa mig full av droger. Sen så kan man leva med fysisk smärta.
Jag är extremt nervös för att de inte ska få ut några ägg. Det är mer än 30 dagar sedan jag började med behandlingen. Tänk om vi får besked att "Nej, nu får du börja om från början igen". Utan att ens ha fått testa sätta in ett befruktat litet ägg.
Usch!
Jag blir bara nervös när jag tänker på det. Annars känns det helt okej.
Och såhär innan äggplock så måste jag säga att jag är så himla glad för att behandlingen gått så smidigt. Visst, jag har haft rätt ont i huvudet, sovit lite dåligt och varit lite trött. Det är dock ett lågt pris om det här skulle fungera.
Om någon i min närhet någongång kommer att behöva gå igenom detta känns det så skönt att vi har detta "gjort". Jag är lätt en som förespråkar denna behandling (än så länge).
Du som är inför en behandlingsstart - jag var så rädd för att vi skulle behöva göra en provrörsbefruktning då jag ofta mår dåligt av medicin, tycker inte om blod och hatar sjukhus.
Jag har inte några dåliga upplevelser alls. Sjukhusgrejen kan dock kännas lite bättre just för att vi håller till på Carl von Linné kliniken. Det är inte inrett på ett sjukhusaktigt sätt utan är mycket mer personligt och modernt.
En fråga till er som tagit Otrivelle (heter den va?) - kan jag ta det varsomhelst i magen? Eller måste jag sätta den å en speciell sida?
Minns inte vad sköterskan sa och deras telefontid är slut för dagen.
Typiskt. Men det lär väl stå i bipacksedeln eller i någon av infobladen vi fått från kliniken...
Kram på er!
lördag 3 december 2011
Två dagar kvar
Nu är det snart måndag. Jag ser fram emot återbesöket väldigt mycket.
Det gör inte så mycket att J inte kan följa med. Nu har jag förstått att många inte tar med sina män på såna här mindre besök.
Vi är bara ett sådant par som oftast gör allt tillsammans. Han ser fram emot den här behandlingen lika mycket som jag. Så jag vet att han vill vara med på alla steg.
Men som ni sa så är detta inte något stort steg och han missar inte alls mycket.
Hoppas iallafall att det ser bra ut på måndag och att det blir äggplock på typ onsdag. Hejja hejja äggblåsorna. Väx fint nu.
Imorrn ska vi till skansen på julmarknad. Ska bli himla mysigt!!
Sen funderar jag på om det ska bakas lite. Har ni börjat julstöka?
Känns som ett perfekt tillfälle att börja tänka på lite annat.
Kram!
Det gör inte så mycket att J inte kan följa med. Nu har jag förstått att många inte tar med sina män på såna här mindre besök.
Vi är bara ett sådant par som oftast gör allt tillsammans. Han ser fram emot den här behandlingen lika mycket som jag. Så jag vet att han vill vara med på alla steg.
Men som ni sa så är detta inte något stort steg och han missar inte alls mycket.
Hoppas iallafall att det ser bra ut på måndag och att det blir äggplock på typ onsdag. Hejja hejja äggblåsorna. Väx fint nu.
Imorrn ska vi till skansen på julmarknad. Ska bli himla mysigt!!
Sen funderar jag på om det ska bakas lite. Har ni börjat julstöka?
Känns som ett perfekt tillfälle att börja tänka på lite annat.
Kram!
torsdag 17 november 2011
Carl von Linné - Fas 2
Mensen är ju här! Hurra!
Dumma jag trodde att det innebar att jag skulle få börja med sprutorna redan i helgen. Men nejnej.
Jag kommer att börja med sprutorna 25/11 och sen kommer jag göra ultraljud 1/12.
Nu slog det mig att det är på vårt förlovningsdatum...
Sköterskan frågade mig hur jag mådde av Synarelan. Jag sa att jag hade haft lite huvudvärk men inte så mycket mer än så.
Då sa hon att man oftast brukar känna sig lite dåsig. Jag sa att jag kände mig otroligt trött. Men var osäker om det var Synarelan eller om det var vädret (läs mörkret).
Hon sa att det troligtvis var en kombination men att jag var nog tröttare än var jag varit annars i och med att jag gick på Synarela.
Det skulle tydligen kunna göra en jättetrött.
Kändes skönt att höra på ett sätt. Jag kan faktiskt erkänna då att jag varit så trött att jag sett lite dubbelt på eftermiddagarna på jobbet.
Så nu ser det ut såhär:
Spraya 2ggr om dagen (2st puffningar per gång) fram tills nästa fredag.
25/11 första sprutan
1/12 första (enda?) ultraljudet.
Hur fasiken ska jag lyckas vara ledig ifrån jobbet? Fick alltså inte komma på helgen. Hur gör ni som behöver reda så att det tar mer än en halvdag från jobbet?
Idag är drömmen om ett barn igen. Gillar verkligen René!
Kram!
Dumma jag trodde att det innebar att jag skulle få börja med sprutorna redan i helgen. Men nejnej.
Jag kommer att börja med sprutorna 25/11 och sen kommer jag göra ultraljud 1/12.
Nu slog det mig att det är på vårt förlovningsdatum...
Sköterskan frågade mig hur jag mådde av Synarelan. Jag sa att jag hade haft lite huvudvärk men inte så mycket mer än så.
Då sa hon att man oftast brukar känna sig lite dåsig. Jag sa att jag kände mig otroligt trött. Men var osäker om det var Synarelan eller om det var vädret (läs mörkret).
Hon sa att det troligtvis var en kombination men att jag var nog tröttare än var jag varit annars i och med att jag gick på Synarela.
Det skulle tydligen kunna göra en jättetrött.
Kändes skönt att höra på ett sätt. Jag kan faktiskt erkänna då att jag varit så trött att jag sett lite dubbelt på eftermiddagarna på jobbet.
Så nu ser det ut såhär:
Spraya 2ggr om dagen (2st puffningar per gång) fram tills nästa fredag.
25/11 första sprutan
1/12 första (enda?) ultraljudet.
Hur fasiken ska jag lyckas vara ledig ifrån jobbet? Fick alltså inte komma på helgen. Hur gör ni som behöver reda så att det tar mer än en halvdag från jobbet?
Idag är drömmen om ett barn igen. Gillar verkligen René!
Kram!
lördag 12 november 2011
Vår historia (innehåller graviditet x2, abort, missfall och utredning)
Jag har haft som plan att berätta vår historia ett tag. Nu tänkte jag så slag i saken.
Jag och J träffade 2003. För en evighet sen alltså.
Vi blev gravida efter ett par månader, vilket vi inte alls var mogna eller beredda på. Så vi valde att göra en abort.
Jag hann gå hela 10veckor så det blev en kirurgisk abort. Det var lite obehagligt och både jag och J mådde otroligt dåligt under den här tiden.
Efter någon vecka började jag få lite ont i magen. Pratade lite med sjukhuset och det verkade vara normalt.
Kändes ungefär som mensvärk.
Jag har rätt hög smärttröskel (tycker jag). Så jag kände att det gick att leva med att det var lite mensvärk då och då.
Mitt i allt så flyttade jag och J ihop i en helt ny stad. Jag åkte fram och tillbaka till vårdcentralen för att magvärken inte försvann. De klämde lite på magen och sa att jag behövde röra på mig mer och att jag åt för onyttigt.
Till slut så fick jag rätt så ont i magen och ringde Stockholms sjukvårdsrådgivning. De sa åt mig att åka till gynakuten på en gång. När jag var där så visade det sig att jag hade en livmodersinfektion.
Vilken jag då hade gått med i lite mer än 3månader.
Ungefär 5 år senare bestämde vi oss för att det var dags för en liten.
Vi försökte i ca 6månader. Jag köpte ägglossningstester och folsyretabletter. När det gått 6månader så blev vi gravida.
Jag kissade, precis som tidigare månader, på ett graviditetstest samma dag som mensen skulle komma.
Denna gång visade det ett plus. Vi åkte iväg och köpte ett digitalt test på en gång. Kunde man verkligen lita på att jag gjort rätt..? Det digitala testet visade också på att jag var gravid.
Jag var gravid i ca en vecka. På morsdag fick jag missfall.
Missfallet började nog egentligen dagen innan. Jag fick så otroligt ont i högersidan av magen. Det kom som hugg. Innan jag visste vad som hände så vart jag glad av huggen. Det innebär väl bara att jag hade växtvärk?
På söndagen 31/5 2010 så började jag blöda. I och med att jag hade så ont i högersidan (smärtan höll i sig hela tiden). Så sa sjukvårdsrådgivningen att det kunde vara ett utomkvedshavandeskap och att jag behövde åka in till sjukhuset akut.
Vi bor nära sjukhuset så vi hoppade på första bussen. Jag mådde ju okej tyckte jag.
Sen slog smärtan till och på en skala från 1 till 10 skulle jag nog mäta den som 12.
Vi hoppade av bussen lite tvärt då jag trodde att jag skulle kräkas.
Jag låg på asfalten och gnydde. Det är helt klart det värsta jag mött i smärta.
Stackars J blev jättestressad. Han ringde olika taxibolag, men ingen ville hämta upp oss då vi inte visste vilken gatuadress vi stod på. Tröttsamt.
Jag låg å sa att jag ville ha en ambulans. Hahaha...kanske var lite dramatiskt =).
Helt plötsligt avtog smärtan lite. Och en ny buss dök upp. Så vi hoppade på den.
2min senare var vi på sjukhuset. Det var verkligen störande i efterhand att veta att vi hoppat av endast 1 station från sjukhuset. Men men...
Det var iallafall inget utomkvedshavandeskap utan ett vanligt missfall. När vi var på sjukhuset försvann all smärta och jag kände mig som vanligt igen.
Jag såg det som att det bara var att "hoppa på hästen" igen. Så nya ägglossningstester (och graviditetstester) köptes. När ingenting hände köpte jag olika naturläkemedel som bidrottningsgelé och glandin25.
När ingenting hände så började jag med akupunktur.
Ingenting hände där heller. Så då började jag sola solarium (för att få d-vitamin).
Jag gick till ett naturapotek och köpte olika vitaminer som ska vara bra för kropp och fertilitet för över 2000kr. Det fungerade inte heller.
Nu hade det nästan gått 10månader efter missfallet och paniken började närma sig.
Jag ville verkligen inte göra en utredning.
Vi gick iallafall till en gynekolog här i närheten. Han gjorde en grundlig undersökning med en äggledarspolning. Det visade sig att det var ingen passage i min högra äggledare.
Vi fick ta hur mycket prover som helst. Sedan skickade han en remiss till Huddinge Sjukhus. Detta var i maj i år.
Sommaren kom och gick. Fertilitetsenheten hade sommar stängt och skulle öppna 8/8 (tror jag).
En vecka efter de öppnat ringde jag och frågade hur långe de trodde att vi skulle behöva vänta. Jag fick som svar att jag skulle ringa veckan efter. Detta höll på ett bra tag. Till slut hade det gått lite mer än 2 månader och mitt tålamod var slut. Jag ringde vårdguiden som ox bad mig återkomma om en vecka. Grrr.
Vårdguiden kan inte göra något om inte Huddinge Sjukhus har godkänt remissen. Det hade alltså tagit de mer än 2mån att titta på vår remissat och sagt "OK". Störigt.
Veckan efter ringde jag Huddinge Sjukhus som sa att nu var den godkänd. SUPER!!!
När jag sa att jag skulle ringa vårdguiden på en gång sa hon på Huddinge att jag inte kunde göra det för att det inte hade bokförts i deras register ännu. Näha..hur lång tid kunde det tänkas ta frågade jag. "Ungefär en vecka" fick jag som svar.
Direkt efter ringde jag J och var lite uppgiven. Han ringde då vårdguiden och vårdguiden sa att de skulle ringa Huddinge och se om de kunde göra något. Underbara J.
Dagen efter ringde vårdguiden och kollade om jag gått ner något i vikt och räknade hur mitt BMI såg ut just då. Allt såg fint ut och hon sa att hon skulle skicka remissen till Carl von Linné kliniken i Uppsala.
Jag var så himla glad, J med för den delen.
Nästan exakt en månad senare var vi på vårt första besök i Uppsala.
Det var vår långa historia. Kanske inte ger dig lika mycket som det ger mig. Känns kul att ha det kvar.
I efter hand så funderar jag på om det var missfallet som gjorde att jag fick stängd passage i höger äggledare..det måste jag kolla upp.
Kram
Jag och J träffade 2003. För en evighet sen alltså.
Vi blev gravida efter ett par månader, vilket vi inte alls var mogna eller beredda på. Så vi valde att göra en abort.
Jag hann gå hela 10veckor så det blev en kirurgisk abort. Det var lite obehagligt och både jag och J mådde otroligt dåligt under den här tiden.
Efter någon vecka började jag få lite ont i magen. Pratade lite med sjukhuset och det verkade vara normalt.
Kändes ungefär som mensvärk.
Jag har rätt hög smärttröskel (tycker jag). Så jag kände att det gick att leva med att det var lite mensvärk då och då.
Mitt i allt så flyttade jag och J ihop i en helt ny stad. Jag åkte fram och tillbaka till vårdcentralen för att magvärken inte försvann. De klämde lite på magen och sa att jag behövde röra på mig mer och att jag åt för onyttigt.
Till slut så fick jag rätt så ont i magen och ringde Stockholms sjukvårdsrådgivning. De sa åt mig att åka till gynakuten på en gång. När jag var där så visade det sig att jag hade en livmodersinfektion.
Vilken jag då hade gått med i lite mer än 3månader.
Ungefär 5 år senare bestämde vi oss för att det var dags för en liten.
Vi försökte i ca 6månader. Jag köpte ägglossningstester och folsyretabletter. När det gått 6månader så blev vi gravida.
Jag kissade, precis som tidigare månader, på ett graviditetstest samma dag som mensen skulle komma.
Denna gång visade det ett plus. Vi åkte iväg och köpte ett digitalt test på en gång. Kunde man verkligen lita på att jag gjort rätt..? Det digitala testet visade också på att jag var gravid.
Jag var gravid i ca en vecka. På morsdag fick jag missfall.
Missfallet började nog egentligen dagen innan. Jag fick så otroligt ont i högersidan av magen. Det kom som hugg. Innan jag visste vad som hände så vart jag glad av huggen. Det innebär väl bara att jag hade växtvärk?
På söndagen 31/5 2010 så började jag blöda. I och med att jag hade så ont i högersidan (smärtan höll i sig hela tiden). Så sa sjukvårdsrådgivningen att det kunde vara ett utomkvedshavandeskap och att jag behövde åka in till sjukhuset akut.
Vi bor nära sjukhuset så vi hoppade på första bussen. Jag mådde ju okej tyckte jag.
Sen slog smärtan till och på en skala från 1 till 10 skulle jag nog mäta den som 12.
Vi hoppade av bussen lite tvärt då jag trodde att jag skulle kräkas.
Jag låg på asfalten och gnydde. Det är helt klart det värsta jag mött i smärta.
Stackars J blev jättestressad. Han ringde olika taxibolag, men ingen ville hämta upp oss då vi inte visste vilken gatuadress vi stod på. Tröttsamt.
Jag låg å sa att jag ville ha en ambulans. Hahaha...kanske var lite dramatiskt =).
Helt plötsligt avtog smärtan lite. Och en ny buss dök upp. Så vi hoppade på den.
2min senare var vi på sjukhuset. Det var verkligen störande i efterhand att veta att vi hoppat av endast 1 station från sjukhuset. Men men...
Det var iallafall inget utomkvedshavandeskap utan ett vanligt missfall. När vi var på sjukhuset försvann all smärta och jag kände mig som vanligt igen.
Jag såg det som att det bara var att "hoppa på hästen" igen. Så nya ägglossningstester (och graviditetstester) köptes. När ingenting hände köpte jag olika naturläkemedel som bidrottningsgelé och glandin25.
När ingenting hände så började jag med akupunktur.
Ingenting hände där heller. Så då började jag sola solarium (för att få d-vitamin).
Jag gick till ett naturapotek och köpte olika vitaminer som ska vara bra för kropp och fertilitet för över 2000kr. Det fungerade inte heller.
Nu hade det nästan gått 10månader efter missfallet och paniken började närma sig.
Jag ville verkligen inte göra en utredning.
Vi gick iallafall till en gynekolog här i närheten. Han gjorde en grundlig undersökning med en äggledarspolning. Det visade sig att det var ingen passage i min högra äggledare.
Vi fick ta hur mycket prover som helst. Sedan skickade han en remiss till Huddinge Sjukhus. Detta var i maj i år.
Sommaren kom och gick. Fertilitetsenheten hade sommar stängt och skulle öppna 8/8 (tror jag).
En vecka efter de öppnat ringde jag och frågade hur långe de trodde att vi skulle behöva vänta. Jag fick som svar att jag skulle ringa veckan efter. Detta höll på ett bra tag. Till slut hade det gått lite mer än 2 månader och mitt tålamod var slut. Jag ringde vårdguiden som ox bad mig återkomma om en vecka. Grrr.
Vårdguiden kan inte göra något om inte Huddinge Sjukhus har godkänt remissen. Det hade alltså tagit de mer än 2mån att titta på vår remissat och sagt "OK". Störigt.
Veckan efter ringde jag Huddinge Sjukhus som sa att nu var den godkänd. SUPER!!!
När jag sa att jag skulle ringa vårdguiden på en gång sa hon på Huddinge att jag inte kunde göra det för att det inte hade bokförts i deras register ännu. Näha..hur lång tid kunde det tänkas ta frågade jag. "Ungefär en vecka" fick jag som svar.
Direkt efter ringde jag J och var lite uppgiven. Han ringde då vårdguiden och vårdguiden sa att de skulle ringa Huddinge och se om de kunde göra något. Underbara J.
Dagen efter ringde vårdguiden och kollade om jag gått ner något i vikt och räknade hur mitt BMI såg ut just då. Allt såg fint ut och hon sa att hon skulle skicka remissen till Carl von Linné kliniken i Uppsala.
Jag var så himla glad, J med för den delen.
Nästan exakt en månad senare var vi på vårt första besök i Uppsala.
Det var vår långa historia. Kanske inte ger dig lika mycket som det ger mig. Känns kul att ha det kvar.
I efter hand så funderar jag på om det var missfallet som gjorde att jag fick stängd passage i höger äggledare..det måste jag kolla upp.
Kram
tisdag 1 november 2011
31 okt 2011
Igår var det sista oktober. Igår var det första dagen i Uppsala. Första steget mot en IVF behandling.
Dagen innan var jag väldigt nervös..flera dagar innan faktiskt.
Det kändes lite som att det kunde bli en riktig pannkaka och att läkaren skulle säga att det var helt kört för oss.
Men det var tvärtom. Han verkade vara väldigt öppen och positiv för vår behandling.
Innan jag säger något mer så vill jag få sagt att jag är helt kär i kliniken. Alla som vi träffade på som jobbade där, inredningen och ja...allt kändes bra.
Redan på lördag börjar jag med nässprayen. Känns helt fantastiskt! Kan det gå såhär snabbt?
Vi hade ställt in oss på att starta i januari. Så när läkaren sa att vi skulle sätta igång på en gång fick jag lite kalla fötter. De fötterna återfick värmen snabbt.
Vi fick 33% chans att bli gravida på första försöket. Inte superhöga odds. Men vi hoppas såklart.
Tänk att vi kan vara gravida med en liten redan innan årsskiftet.
2 år efter vi börjat försöka..
From nu ska jag börja skriva oftare. Jag vill spara alla mina tankar och känslor gällande detta.
I veckan blir det en bild på mitt hemmaapotek.
Det ser ni fram emot va.
Dagen innan var jag väldigt nervös..flera dagar innan faktiskt.
Det kändes lite som att det kunde bli en riktig pannkaka och att läkaren skulle säga att det var helt kört för oss.
Men det var tvärtom. Han verkade vara väldigt öppen och positiv för vår behandling.
Innan jag säger något mer så vill jag få sagt att jag är helt kär i kliniken. Alla som vi träffade på som jobbade där, inredningen och ja...allt kändes bra.
Redan på lördag börjar jag med nässprayen. Känns helt fantastiskt! Kan det gå såhär snabbt?
Vi hade ställt in oss på att starta i januari. Så när läkaren sa att vi skulle sätta igång på en gång fick jag lite kalla fötter. De fötterna återfick värmen snabbt.
Vi fick 33% chans att bli gravida på första försöket. Inte superhöga odds. Men vi hoppas såklart.
Tänk att vi kan vara gravida med en liten redan innan årsskiftet.
2 år efter vi börjat försöka..
From nu ska jag börja skriva oftare. Jag vill spara alla mina tankar och känslor gällande detta.
I veckan blir det en bild på mitt hemmaapotek.
Det ser ni fram emot va.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)