9+0 = vecka 10

Idag går vi in i vecka 10. Känns lite konstigt. De senaste veckorna har gått så snabbt. Sedan jag började blöda färskt blod var det som tiden började rusa på. Det var hela tre veckor sedan nu. Det kommer fortfarande brunt varje dag.
Jag måste fortfarande gå med mensskydd. Jag försökte "lufta" mig lite i helgen. Men det slutade med att jag läckte igenom lite. Det kändes inte så kul.
Luftningen får vänta...

Min tanke är att börja skriva vad som händer i magen under veckorna. Men jag tänkte vänta lite till. Bara lite till.

Idag har vi beställt hem ett nytt objektiv till vår systemkamera. Åh vad jag längtar efter att visa vad vi köpt för er. Vi har svårt att hålla oss, både jag och J, så vi har redan en del bebisgrejer.

Lite knasigt att jag kan ta ut graviditeten såpass mycket att jag vågar köpa saker. Men att jag känner mej lite rädd inför att skriva vad som händer under veckorna här. Det går verkligen upp och ner hela tiden. Jag kan oroa mig till döds till att jag kan känna att det är en självklarhet att allt är fint.
Jag längtar SÅ till KUB:et bara för att få en OK stämpel i rumpan. Det skulle vara så skönt.

Jag mår rätt bra. Jag vet många som mått mycket sämre när de varit gravida. Jag är tröttare än vanligt. Känner mig lite grötig i huvudet på eftermiddagarna. Sen så är tålamodet lite...eller typ helt borta. På kvällarna, vid 19-tiden, börjar jag må illa. Jag kan inte äta lika mycket till kvällsmål. Vilket gör att jag mår illa - ond cirkel. Jag kan inte dricka någon läsk eller äta godis (endast i väldigt små mängder. Läs: 2st bitar) utan att må illa resten av kvällen. Vilket såklart är bra. Men det hade varit bra om suget för sött hade försvunnit med då.
Jag har sedan någon vecka (eller två) sovit med mina armband (mot illamående) för att jag vaknar på natten annars av att jag mår så illa.
Men jag njuter!!
Jag mår gärna illa på kvällarna och är gärna trött. Samtidigt som jag hoppas att jag är en av dem som det minskar på efter typ vecka 12.

Det känns att det växer i magen lite då och då. Och idag är det en sådan dag. Det drar lite i ljumskarna. Det liknar egentligen inget annat jag varit med om.

Jo juste. Min mage är ju speciell. Den hoppas jag ändrar sig. När jag går på toa så är det typ kris nu för tiden (eller så är jag bara traumatiserad) men det innebär inte att magen är tom. Tvärtom.

Jag har inte orkat blogga så mycket de senaste två veckorna. Jag har saknat det. Och jag saknar er mina bloggvänner.
Hoppas att ni har tålamod med mig nu när jag är så seg på att kommentera.
Ni är så många som ruvar just nu. Ååååh vad jag håller tummarna åt er. Ni SKA lyckas!
Om ni inte gör det - var inte oroliga. Man blöder som en vanlig mens efter återinföringen. Mensvärken var för mig oxå normal.

Kram