Jag har haft lite fler sammandragningar och cerclaget har gjort lite ont. Det kändes inte som en bra kombo.
Vi har sagt att vi ska köpa hem de stora sakerna när vi nått denna vecka. Men nu känns det lite läskigt. Tänk om vi tar ut något i förskott och något händer.
Men så får man inte tänka heller... Det e så himla svårt att tygla ens känslor.
Igår ringde jag specialistmödravården. Först fick jag prata med en trevlig tjej som sa något om att hon skulle kolla upp mig på en dator och bad mig vänta. Jag hör en hel del rabalder i bakrunden och tillslut får jag en otrevlig röst i örat, jag tror att alla varit med om att få höra den här rösten...en person som är "något" irriterad och gör ingenting för att dölja det. Samtalet går ungefär såhär.
Barnmorskan- Hej S, detta är C barnmorska, hur har du fått detta nummer?
Jag - Va?
Barnmorskan - Ja, asså, hur har du fått detta nummer. Du har kommit till en tjänstetelefon.
Jag - Jaha, jag trodde att jag kommit till specialistmödravården. Har jag inte gjort det? (lite i chock)
Barnmorskan - Jo, men du har ringt en tjänste-teleeefon (grovt irriterad)
Jag - Jag fick numret när jag vart uskriven från Anenatalen. Har ringt detta nummer förut och fått hjälp. Vilket nummer ska jag ringa? (här var jag nära till gråten för att jag kände mig på attackerad på ett sätt).
Barnmorskan - Jag kan hjälpa dig denna gång, men du har ringt ett nummer som bara läkare får ringa hit.
Anledningen till att jag ringde var för att höra svaret på mina provsvar (ett samtal de bad mig att göra). Samtidigt passade jag på att fråga om det var normalt att det gjorde ont från cerclaget. Tänkte att magen e ju tyngre å så.
Då fick jag ett snärtigt svar där hon sa att det var omöjligt något hon kunde svara på och hon skulle kolla med min läkare.
Hon ringde sedan upp, med en helt annan attityd (något sent att ändra attityden, men hon har väl läst på i min journal) och gav mej en tid till läkaren idag.
Jag kunde inte återhämta mig efter det första samtalet. Var så himla ledsen. Ville bara gråta. Det var liksom lite fel dag. Samtidigt som det kändes trist att få det bemötandet på den avdelning som man vill ha som mest trygghet från. Nu kommer det vara nervöst att ringa dit igen. Men men..
Var hos läkaren idag. Cerclaget satt där det skulle. Hon kände om bebisens huvud lutade mot cerclaget och det verkade det inte göra. Lyckades oxå få göra ännu ett supsersnabbt ultraljud.
Ville kolla så att hjärtat slog och att jag hade tillräckligt med fostervatten. Vågade inte ta något för givet efter Libra.
Allt såg bra ut. Skönt. Nu kan jag andas ut. Och det gjorde såklart att jag har ännu närmre gråten.
Jag vill bara släppa lös det, men det går inte riktigt.
Nu blev detta jättelångt.
Att vi nått vecka 28+0 känns helt magiskt. Nu överlever 9 av 10 barn som föds. Och det är bara två månader kvar till de klipper cerclaget.
På måndag ska vi göra ett tillväxtultraljud. Läkaren ville ha ett mer detaljerat än sist. Det är inget vi tackar nej till =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar