Up's and down's

Mestadels kan jag hålla en riktigt positiv attityd och känsla mot den komplikationen jag har. Jag är så oerhört tacksam för att jag fortfarande är gravid. Och jag vill inte gnälla för mycket, för då känns det som att jag utmanar ödet.

Jag har verkligen inget emot att vara hemma hela dagarna. Ligga i soffan och äta godis.

Men ibland önskar jag att jag fick uppleva allt det som alla andra gravida får. Att det största bekymret skulle vara att må dåligt på grund av vanliga gravidåkommor. 

I torsdags och fredags var jag riktigt låg och tyckte synd om mig själv. Min amningskudde kom i torsdags. Den skulle vara i storlek medium, men var riktigt liten.

Det blev lite som en urladdning, och jag blev för första gången riktigt avundsjuk på att jag inte kan klämma på sakerna som ska inhandlas.

Jag är bunden till att köpa allt på nätet, och det kändes så orättvist.

Som tur är så fick min klippa, J, mig att komma på bättre tankar och allt känns mycket bättre.

Vi har haft tur som fått behålla vår lilla skatt. Hon är värd varenda retur som kommer att göras. Och jag får klämma på allt, det är bara det att jag får klämma på det hemma.

Trots att graviditeten inte gått "enligt plan" så är den unik för mig.

Det är på detta sätt som jag måste tänka på. Allt är värt det så länge hon mår bra..