Svårt att hantera

Libra berättade nyligen på hennes blogg att hon och hennes sambo numera är föräldrar till ett änglabarn.
Det är så otroligt sorgligt och det är det sista man önskar någon man "känner". Det är tillochmed det sista man önskar sin allra största fiende.

När vi låg på sjukhuset var det ett par som förlorade sitt barn. De låg på kvinnokliniken som oss, så de hade nog inte gått mer än 22+0. Jag har svårt att släppa det som hände dem. När vi var så nära på att vara med om samma sak samtidigt.
Det kändes som vi varit med om livets största mirakel samtidigt som de varit med om livets största sorg.
Jag kände en enorm tacksamhet, rädsla för att vi skulle vara med om samma sak samt skuld.
Det är inte rättvist. Ingen ska behöva vara med om detta.

Ni som läst min blogg ett tag vet att min syster förlorade sitt första barn vid förlossningen. Hon hade gått över tiden och när förlossningen startade och de var på sjukhuset konstaterades det att hjärtat slutat slå på deras son.

Innan detta hände dem så hade jag ingen tanke på att det kunde gå illa sent i graviditeten. Nu när man är medveten försöker man glömma. Trots att man blir påmind om det hela tiden.

Jag tycker iallafall att vi som genomgått ivf borde vara befriade från sånt här! Det är inte rättvist.
Mina tankar går till dig Libra, önskar att jag kunde göra något eller säga något...

Jag blir ännu en gång tacksam, rädd och känner lite skuld.