Ellie låg å sov i sin säng. Babyvakten visade att hon började gråta. Jag sa till J att det säkert bara e snabbis. Ofta vaknar hon ä gråter till lite, sen somnar hon om efter 2sekunder.
Men efter 2sekunder höll hon på att skrika halsen av sig.
Vi tog upp henne men hon var otröstlig. Hon skrek å skrek å skrek.
Vi prövade med en pysventil vilket Inge funkade. Magmassage funkade inte heller.
Tillslut matade vi henne å hon slocknade. Känns inte som det var hungergråt...
Nu ligger hon på mig å sover. Vaknar smågråtandes lite då å då.
Undrar vad det var sim hände. Tycker så synd om henne när hon e otröstlig. Å idag var det alltså rekord.
Kommer nog inte kunna sova inatt :(.
Usch o fy! Förstår vad du menar. E "panikskrek" ju första 3,5 veckorna. Hela tiden när han var vaken i princip. Jag (vi) var helt dränerade på ork. Var inte heller bara hungerskrik för han fortsatte skrika efter 3 timmars snuttande vid bröstet. Tack o lov sov han ju 2-timmarspass på nätterna så man fick sova nånting!
SvaraRaderaFolk sa att sådär är det att ha småbarn varpå vi mest kände för att ge dem en rak höger. Ibland när folk hälsar på nu så säger de oj, nu skriker han. Näe, det här är ju ingenting får vi förklara. Nu är det vanligt bebisskrik, lite gnäll eller hungervrål.
Just de där panikskriken som jag kallar dem (bebisen röd o skrynklig i ansiktet och skriker sig svettig och inget man gör hjälper) är det värsta som finns. Man känner sig verkligen otillräcklig :-S
Hoppas Ellie (och ni såklart) sov gott i natt!!
Kram
Herregud!! Nu ska ha en eloge för att ni klarade er igenom de veckorna. Det värsta är ju att man inte kan göra nåt för att trösta dem. Å att tampas med det i början måste vara sjukt utmanande.
RaderaNu visade det sig att Ellie var hungrig :).
Hon skrek bara några få minuter. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara om större delen av dagen såg ut så.
Jag fick panik själv. Lyckligtvis var J hemma å föreslog att vi skulle testa med mat.
Jag e hu helt inställd på att hon "ska" klara sig på maten i 3h. Så det fanns inte alls i mina tankar att det kunde vara hunger..
Kram
Det är så svårt det där tycker jag. En dag testade jag ge mat så fort han pep. Struntade i om det gått 3 timmar eller en (är ju skillnad när man ammar för då får de ju äta obegränsat). Funkade skitbra! Gjorde så dagen efter också men då spydde han massor. Svårt att veta, men blir lättare och lättare att skilja på hungerskriken och trött-gnällskriken tycker jag :-)
SvaraRaderaJo man blev/blir ju lite lätt kallsvettig när de skriker panikartat och inget hjälper. Tänk de stackare som är ensamstående... Jag hade dött då :-S Räddningen var ju att få ta en 15-20 min långdusch varje dag och kanske hänga/vika lite tvätt och slippa höra skriken och ändå veta att E var med pappa och inte skrek själv.
Kram