Dumma, dumma jag

Jag har sovit 6h på två dygn. Å som jag skrev igår så har jag mig själv att skylla för gårdagen. Trots det gör det inte det lättare.
Jag e en sån person som mår väldigt dåligt när jag inte får sova. Jag kan sovs minimalt i veckor om jag bara får ta igen mej en natt.
Det får man ju inte riktigt nu. Har inte sovit mer än 3h i sträck på två månader. Det känns dagar som denna. Lustigt nog så känns det bra när jag får sova 2-3h i sträck. Men det var ju ett par dagar sen sist.

Anledningen till att jag inte sovit på dagen är för att jag varit utanför huse större delen av dagen. Då har Ellie sovit i vagnen å varit pigg hemma. Så det har liksom inte funkar.

Jo, nåt kul!! Vi bor i en tvåa två våningar upp utan hiss. Källarplanwt e fullt av mögel å jag vill inte lämna vår 12-tusen vagn där då i barnvagnsrummet.
Mest vill jag inte att Ellie ska ligga på en madrass som kan vara angripen av mögel...känns förjävligt!! (har felanmält möglet hundra gånger så idag ringde jag hyresvärden å hotade med att jag ska ringa miljöförvaltningen).
Hur som helt. Vagnen börjar redan ta stryck av att jag dragit den upp å ber för trapporna. Å garantin gäller inte när man behandlar vagnen så. Så nu har jag lämnat vagnen i barnvagnsrummet. Detta gör att Ellie vaknar så fort vi kommer hem.

Så vi e ute efter en ny lägenhet. Inte det lättaste i Sthlm. Av ren tur så fick vi komma på visning i ett grannhus genom Sthlm stads bostadsförmedling. Det är ett höghus. Jag ogillar egentligen höghus, har alltid gjort.
Jag avskyr att åka hissar som e läskiga.
Så imorse (8.30 - mitt i natten för oss) så upptäckte jag att hissen var minimal. Vagnen gick precis in. Tänkte på att det var långt mellan våningarna. Man åkte liksom förbi en våning sen åkte man förbi en lång stålvägg innan nästa våning kom. Jag skulle högst upp till våning 7.
Väl uppe inser jag att hissen stannar mellan våningsplanen. Så jag får dra upp vagnen en våning. Suck.
På visningen är visningsmannen något dryg å verkar inte alls glad över att jag har en vagn med mej. Så jag tittar lite snabbt sen beger jag mej mot hissen igen. Dunkar ner vagnen för trappan. Det är några som väntar på hissen med mej. Vi står å småpratar för det tar verkligen en evighet för hissen att komma. Då kommer det ett par i trappen som talar om att hissen gått sönder. Jippie.
Som tur var så hjälpte en kille mej att bära ner vagnen.
Det var 14st trappor ner. Det var därför man åkte förbi en stålvägg mellan våningsplanen i hissen.
Killen var stark å gav inga tecken på att han ville vila mellan evighetsbärandet.
Jag - höll - på - att - dö!!
Jäääklar vad jobbigt det var.

Självklart tackar vi ja till lägenheten. Vi är desperata. Hoppas att min hissskräck ger med sig. Å att den förbannade hissen inte går sönder om vi får lägenheten. Vilket vi troligtvis inte får då vi är längst bak på listan. Vilket kanske är tur i oturen.