Oron här försvinner inte lätt.
Igår kände jag bara fosterrörelser typ 4ggr. Dagen innan kände jag henne typ 4ggr varannan timme.
Eftersom att jag blivit pumpad med mediciner under tiden jag var på sjukhuset vart jag orolig.Tänkte om hon hade blivit skadad av dem endå. Ringde till förlossningen å fick komma in på kontroll.
Allt såg jättefint ut. Puh!!
När vi satt i vårt undersökningsrum var det en kvinna som skrek extremt högt.
Jössös.
Det lät verkligen som att hon skrek för sitt liv.
En kort stund efter hörde man bebisskrik.
Så det verkade som att hennes smärta fick sig ett lyckligt slut.
Jag trodde det var lite av en myt att tjejer skrek så. Att man klarade av smärtan utan att känna att man skulle dö.
Kära nån.
Den dagen den sorgen.
Förhoppningsvis kommer den dagen om flera månader. Å då med en rätt stor och välmående bebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar