Idag är det fyra veckor sedan vi fick reda på att min livmoder är slapp.
Tiden har gått himla snabbt.
Som ni vet känner jag mig väldigt tacksam för att jag fortfarande är gravid.
Därför känns det viktigt att minnas känslan som fanns i kroppen för fyra veckor sedan på sjukhuset.
När jag var så otroligt rädd så att kroppen skakade utom kontroll.
Samtidigt är det viktigt för mig och J att se framåt. Det där hände då. Det vi ser fram emot nu är att jag ska vara gravid länge till.
Det är viktigt att finna den där magiska balansen. Att minnas utan att älta. Jag tycker att jag mestadels håller den balansgången bra.
Jag ska även bli bättre på att sluta älta min oro. Det här ska gå bra.
Det kommer att gå bra!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar