Idag är det exakt 3 veckor sedan våra liv skakades om.
Känns konstigt att tiden gått så snabbt. Men SÅ skönt!
Snart är vi i vecka 24+0. Jag känner hur hon blir starkare varje dag. Buffar och puffar som en tok ibland.
Lilla fina hjärtat.
Idag gick jag ut på facebook å min privata blogg om vad vi varit med om. Ryktena går och det känns inte rätt att våra vänner å bekanta ska behöva gå runt och undra.
Jag blev så tacksam och kärleksfull när jag tänkte på hur J har hanterat allt.
Vad hade jag gjort utan honom. Han har varit där hela tiden, hållt i min hand, fångat upp och lyft mig i paniken, kramat mig i hopplösheten och klappat mig på kinden genom fysisk smärta.
Han har gjort allt detta samtidigt som han själv tacklats med sin rädsla, panik och ångest.
Nu när vi e hemma så håller han i allt som har med hemmet att göra.Det finns inget slut på hans styrka.
Att säga att jag älskar honom mest av allt känns som en underdrift.
Min make är världens bästa!!
Undersökningen igår gick fint. Läkaren e ledig nästa vecka. Så nästa besök är inte förrns 18e. Känns lite läskigt samtidigt som det känns bra att hon vågar låta det gå sån tid. =)
Massa kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar