Jag har känt att jag kanske "skryter" lite om att jag är gravid. Det är så många som väntar på att få starta sin behandling, eller på sitt nästa försök. Även fast vi har haft en lång väg till det här plusset så känner jag mig lite skyldig. Ni får gärna säga till om jag blir lite för mycket.
Samtidigt så har jag lovat mig själv att bli uppe i min graviditet när vi lyckas. Vi kommer troligtvis bara vilja ha ett barn. Så då får man allt ta och passa på och njuta och känna efter lite extra ;)
Idag borde min mens kommit. Jag har hela dagen sprungit på toa för att se om det har kommit något blod. Smartisen hade satt på sig röda(!!) underkläder - det gjorde mig ju inte lugnare. Men än så länge ser det bra ut.
Jag tror inte att jag kommer att våga tro på att vi har lyckats och att vi kommer att lyckas hela vägen innan jag varit på första ultraljudet. Jag är livrädd för att få missfall.
Dels för att det gjorde så himla ont sist. Men mest för att det skulle vara så otroligt jobbigt.
Jag vågar knappt skriva min oro här...det känns som att jag kommer att locka till mig dålig energi...
Därför gör jag tester fortfarande. Jag kommer att fortsätta att göra tester ett tag till.
Du som gömmer dig i min mage - snälla, rara, stanna kvar.
Kram
Känner igen rädslan och ängslan efter missfall.. man vågar inte riktigt ta ut något i förskott men fick ändå råd av en vän att våga hoppas och vara lycklig över graviditeten, trots att det var tidigt. Man mår bättre av att vara glad och hoppas :) För mig gick det bra. Hoppas att det kommer göra det för dig också! Kramar!
SvaraRadera