Ska inte klaga

Förut när Ellie hade kolikbesvär var det faktiskt rätt tufft. Hon grät otroligt mycket på kvällarna. På dagarna grät hon eller gnällde.
Nu har hon börjat fisa ordentligt OCH hon kan bajsa själv. Inte visste jag att man kunde bli så stolt när hennes stånkningar faktiskt resulterar i bajs och inte tårar.
Den här veckan har hon bajsat själv varje dag utom en. Två gånger om dagen dessutom.
Stolt, stolt, stolt!!

Annars är hon faktiskt rätt enkel att ha och göra med nu. Man förstår rätt snabbt vad hon vill. Hon gråter när hon är hungrig (och övertrött). Men det e kortare perioder.
Hon kan gnälla till smågråta när hon är uttråkad eller varm, men det är enkelt åtgärdat.

Att lägga henne i vagnen är fortfarande bökigt. Men påklädningen går faktiskt bättre.

Hon sover hela nätter och har gjort iallafall i två veckor. Så det är nästan så att jag vågar tro på att det är bestående.
Nu var hon trött och jag slog in julklappar. Så jag la henne i spjälsängen och satte på sängmobilen. Hon älskar ju den så hon låg och pratade lite med den och sprattlade för fullt. Sen så somnade hon, bara sådär.
Det har hänt förut, men jag har inte haft hjärta att låta henne ligga där själv om hon inte somnar.
Nu ska jag nog försöka ha is i magen och låta henne ligga en stund. Hon mår ju som bäst om hon får vila ett par timmar om dagen.
Snart är det matdags för henne.

Hon rullar från mage till rygg nu. Hon kan knappt ligga på mage utan att rulla över, vilket gör henne skitförbannad...hahahah.
Så jag är med ibland och håller i henne, så hon får ligga kvar på mage.

Hade någon sagt att det skulle bli såhär kul efter 3månader så hade jag nog inte tappat hoppet som jag gjorde tidigare.
Hade någon sagt att hon hade kolik hade jag ju såklart insett att det faktiskt fanns ett slut.
Nu trodde jag att vi hade ett väldigt missnöjt barn - jo de finns, min kompis lilla son ler i princip aldrig.
Han var hemma hos oss i 6h. Jag och hans mamma gjorde ALLT för att underhålla honom. Men han gick med mungiporna nedåt hela tiden. Gnällde, gnällde och gnällde.
Det var tufft.

Nu verkar lillskruttan vilja vakna.
Man fattade att hon skulle betyda allt. Men man förstod inte att kärleken skulle växa så mycket per dag.

Idag är det förresten ett år sedan vi fick minuset efter första IVFen. Jag tjuvtestade.
Mensen kom på julafton. Tänk att det inte ens gått ett år sedan Ellie stoppades in. Men att det har gått mer än ett år sedan embryot fröses ned. Sjukt.

Nu skottar de på taket, det e det som gör att hon vaknar.