Provocerande

Idag blev jag så otroligt provocerad av en god vän som är gravid.
Hon har en komplikation (precis som i hennes förra graviditet) där hon kan föda för tidigt.

I och med att det var så stor risk att Ellie skulle komma tidigt läste jag på om prematurbarn. Det borde jag aldrig gjort för jag fick bara panik.

Ofta får prematurbarn mycket problem. Antingen med magen, matsmältningen eller hjärnskador (allt från adhd till cp-skador). Nu läser jag en blogg där hon fått sina tvillingar tidigt, hoppas att hon inte läser min blogg. Om det nu skulle vara så att hennes barn blir påverkade så är de lika fantastiska för det. Det är inte direkt det som är min poäng.

Tillbaka till det som provocerade mej. Min kompis vet om att hon kan föda på stört om det sättet igång. Hon ska hålla utkik efter tryck ned å blod. Så igår hade hon känt ett otroligt tryck nedåt hela eftermiddagen å det gjorde ont. Vad gjorde hon åt det? Ingenting. Hon tog en tablett.
Hur kan man göra såhär? Om man inte kan stoppa en tidig förlossnings så finns det inget att göra. Men i hennes fall skulle det gå att stoppa. Hon är i vecka 29+ så det är lång tid kvar (bf mars).
Jag blir sååå frustrerad å arg på henne.
Hennes ettåring (väldigt tätt mellan barnen) blir ju oxå väldigt drabbad om mamman ska bo på neo i 3mån.
Något säger mej att ett prematurbarn kräver sjukt mycket mer än ett fullgånget.
Min systers barn var inte prematur men var väldigt liten. Han behövde matas vara annan timme dygnet runt. Tänk om man skulle ha en ettåring hemma som behövde stimulans.
Hennes barn har inte börjat på dagis då hon inte vill jobba innan nästa barn kommer.

Jag kunde såklart inte hålla mig. Utan talade om för henne hur oansvarig jag tyckte att hon var. Å att hon behövde tänka på båda barnen.
Sen slog det mej att jag i princip kallade henne för en dålig mamma, å det kändes lite hårt. Så jag behövde be om ursäkt.
Men jag känner mej fortfarande lika arg.
Jag vill nästan skrika på henne å skaka om henne.
Låt bebisen stanna inne!!

Redan förra gången hon var gravid fick jag känslan av att hon ville att barnet skulle komma tidigt (tror hon försökte göra hinnsvepning på sig själv innan bf, tror dock att det var från 36+ eller om det var 34+) men barnet kom ett par dagar efter bf.
Jag fattar inte varför man skulle vilja att barnet kommer tidigare än 36+ (allra tidigast 34+ då allt i princip e klart).
Det känns bara själviskt. Är det för att man inte vill spricka (hon sprack totalt)? Då kan jag tala om att hon som hade rummet bredvid mej på bb sprack lika mycket som hon = så mycket man kan. Hennes barn vägde strax över 2kg endast. Han såg mini ut bredvid Ellie, haha.
Tänker man inte på barnet? Vad den kommer att få för men?
Tänk om barnet skulle få epilepsi bara för att hon inte åkte in å stoppade förlossningen. Onödigt som fan!
Iallafall i mina ögon.

Och visst!! Man kan inte enbart fokusera på riskerna. Men OM det går att förhindra så är deg väl bara bra att tänka på riskerna. Så man tar taxi till sjukan så fort nåt känns konstigt.

Puh, nu har jag fått ut det ut mitt system.

Kan hända att just den här kompisen lyckats googla fram den här bloggen.
Om du har det så får vi prata om det.
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag känner inte att det är läge att ta upp det med dej när du är gravid å stressad.
Du gör precis som du vill själv. Men jag förstår dej inte.
Och jag tycker att det är oansvarigt.

Puh, tack bloggen för att du finns.

Tack mitt kära cerklage att Ellie inte kom tidigt. Nu kan hon fått skador efter förlossningen då hennes värden var så dåliga innan kejsarsnittet. Det visar sig om ett par år. Vi kommer att älska henne lika mycket endå.
Men hade det kunnats förhindras så hade jag sett till att det gjordes.

Nu ska jag sluta älta!!
Kram