När polletten äntligen trillar ner...

Det här med att förstå saker i rätt tid...

Jag har kommit fram till att Ellie har kolik. Hon är absolut inte det värsta kolikbarnet, men alla symtom är klockrena.
Min systerson hade svår kolik å därför har vi inte förstått det tidigare.

Jag har misstänkt det och har försökt hitta andra skäl till varför hon varit så ledsen.

Hon har så länge jag kan minnas varit ledsen från 19-20 på kvällarna. Det går inte att trösta henne. Något som kan hjälpa är en till flaska. Så ibland äter hon två flaskor i rad.
Enligt en artikel jag läste idag så kan barnen lätt förväxla magvärken med hunger. När de äter sig sådär jättemätta så blir magvärken bara värre.

Idag riktigt kolikskrek hon. Usch, man får ju nästan panik när man inte kan hjälpa henne.

Min systersons kolik försvann efter akupunktur. Ska kolla med bvc vad de tycker att vi ska göra.
Kolik brukar ju bara sitta i till de är 3 högst 4 månader gamla. Ellie är 3 månader på lucia.

Läste förresten att de även kunde bli förstoppade då hela matsmältningen kan komma i obalans.
Tänk om man hade varit så smart att man läst på om detta tidigare

Miniform verkar bara göra hennes magproblem värre. Är inte det konstigt? De första dagarna med miniform blir hon bättre, sen blir hon sämre än innan.

Tänk om vi skulle få en icke skrikande bebis på kvällarna. Vi som accepterat att hon är en skrikare.
För det har inte varit lätt alla gånger.
Speciellt tråkigt har det ju varit för J som endast har fått se en gråtande å gnällandes bebis när han kommit hem från jobbet.

Jag är helt säker!!! Hon har kolik!
Känns som en lättnad samtidigt som det känns jättehemskt