Jag har lärt mig min läxa skrikguden, låt mig vara nu

Herregud vilken dag.

Varför skulle jag skriva som jag skrev igår? Varför? Det var väl otroligt dumt.

Ellie fick som sagt ett kolikåterfall igår. Hon hade så ont å var så ledsen stackarn.

Idag började dagen med gråt, vilket var rätt längesen.
Och så har dagen fortsatt. Gnäll, gråt, skrik, gnäll, gråt å skrik. Vår annars så lättcharmade bebis har i princip gett mej fingret vid alla mina försök att trösta henne.
Hon kunde inte bajsa själv utan behövde hjälp. Efter hjälpen var hon övertrött å kunde inte somna.

Jag bestämde mej för att ge mej ut med henne. Men hittade inte mobilen. La henne på vår säng å gick ut i vardagsrummet. Bebisen skrek, skrek å skrek.
Mailade J om att jag inte hittade mobilen å att jag ska försöka vara vid stationen ungefär när han tåg brukar komma. Om jag inte var där skulle han gå hem.
När jag stänger ner datorn så är det tyst.
Går in i sovrummet å hittar en sovandes bebis.

Hon skrek sig till sömns. Den kändes inte så bra i mammahjärtat. Men det är bra att hon får sova.
Tycker så otroligt synd om henne när hon har såna här dagar.

Katterna bli såklart jättestressade när hon skriker å gnäller en hel dag. Så när hon somnat så kommer de å är stressade. Detta brukar väcka henne å hela karusellen kommer igång igen.
Jag kan faktiskt tänka mej att strypa katterna just vid såna här tillfällen.

Det är helt klart synd om mej med. Huvudvärken dånar å jag är heeeeelt slut i kroppen. Man vill bara gråta för att man är så dränerad av energi.
Nu sover hon iallafall då gäller det att ladda batterierna.

Hon sov faktiskt en kortis tidigare idag. Hela 3min vart det. Sen hjälpte jag henne att bajsa.

Snälla skrikguden. Låt min bebis lilla mage få komma tillbaka till hur den var för ett par dagar sen.
Det är faktiskt inte rättvist att hon ska behöva ha det såhär.

Som hon ser ut på bilden är så som hon se ut 90% av sin vakna tid när magen fungerar.