Idag fick jag härdsmälta igen. Herregud.
Igår var det ju snökaos i stockholm. Så jag valde att vara hemma med Ellie. Jag fick henne inte att sova längre än 30-40minuter och det var gnäll och gråt hela dagen. Okej, jag kanske överdriver...en -två timmar var nog lite skoj.
Var helt slut igår när skrikpasset började. Som tur var så var hon så trött så hon somnade mellan skriken.
Så jag bestämde redan igår att vi skulle ut idag. När hon sedan hostade en del på morgonen (hostade igår med) och jag hade halsont fick jag bråttom till att fixa Js julklapp. Har en ganska bra idé men det gäller att ha lite tid. Tid är något jag inte har...alls.
Sen hon var sjuk sist så sover hon mindre. Hon vill bli mer stimulerad (vilket faktiskt mest är jättekul) och buren hela tiden. Jag gör gärna detta och älskar att ge henne det hon behöver. Jag tror att det finns ett skäl till att hon behöver detta, då är det bara att snällt acceptera det.
Men det är svårt när man inte har någon tid som sagt.
Jag får dock tid att tänka och fixa saker som samtal med mera när vi är ute. När hon ligger i vagnen sover hon gott. Jag tror att det är bra för magen med, bvc sköterskan sa att det kan hjälpa barn som har ont i magen att åka vagn. Att det gör att gasbubblorna blir mindre. Låter logiskt så det stämmer säkert.
Såg fram emot att få lite tid att tänka idag. Att kunna komma ikapp med alla måsten som har fått läggas till sidan.
Bestämde med min syster och mamma att jag skulle möta upp dem. Skulle bli så mysigt då Ellie faktiskt inte träffat sin mormor så många gånger (en helt annan historia).
Jag packar ner en skrikande bebis i ovrall och vintermundering. Svettas som sjutton då jag klätt på mig själv innan då jag vet att bebis blir arg när ho blir varm.
Ner till barnvagnsrummet med bebis på arm, skötväska (fullpackad) över axeln och alla sängkläder till vagnen i en påse. Svetten ökar i mängd...
Kommer ner till barnvagnsrummet. Pysslar ner en skrikandes bebis, försöker med nappen...nehe.
Skyndar mig och jäktar ut ur källaren så att bebis får frisk luft. Det brukar lugna henne. Hon vet att det blir en promenad då.
När jag kör ut från porten ser jag att ena hjulet är snett. Det nya vinterhjulet i fram (kostar 1000-spänn paret)...
Försökte titta vad som var fel och trycka till det. Bebis skriker.
Såg att däcket har lossnat från fälgen (och verkade ha punka men det kunde jag överse) å tänkte att deeeeet borde jag ju kunna fixa. Stod på huk...knåpandes...svettandes. Tog av mössan men det räckte inte, av med jackan med.
Bebis skriker. In med napp försöka prata och klappa...funkar inte.
Jag ger upp å går in igen. Med en skrikandes bebis på armen.
Fick henne att somna här hemma. Hallelulja!!! Nu när jag skrev denna sista mening så vaknade hon.
Åh kära nån...
Dagen kommer bli som igår alltså.
Det är bara vända blad och försöka underhålla bebis så gott det går. =)
Åh, stackare!! Det är kämpigt såna där dagar! Kram
SvaraRaderaDet är lite lustigt hur allt kan komma på en å samma dag sådär. Haha, men då uppskattar man nästa dag desto mer :).
RaderaKram