Magen vecka 14 (13+3)

Jag tog ju en bild på magen igår. Och trots att jag inte riktigt gillar min kroppshydda så måste jag lägga ut bilden här.
Det är som att jag har en inre kamp där en del av mig vill få upp den på internet, medan den andre vill skyla mig och gömma mig under en sten.

Jag har jobbat väldigt mycket med min vikt under 2011. På bara några månader gick jag ner lite över 10kg, på en hälsosamt sätt. Så egentligen är jag otroligt stolt.
Jag är kort, och mitt mål var att nå BMI 30 innan behandlingen började. Lyckades dessvärre inte utan slutade på 31,25. Lite surt. Men men...

Det är väl därför magen putar så redan. Men just magen hade faktiskt gått ner en del innan behandlingen började. Sedan behandlingen har den varit konstant svullen.

Nåja. Här är min bild iallafall. Vecka 13+3.

Ser ni den lilla spardräkten i bakgrunden? Den är till Liten. Det är en Stampe-sparkdräkt. Ska lägga upp en bild på den är det tänkt =)

Kram

Vad i alla dar

Sitter på pendeltåget på väg hem från jobbet. Det är någon som inte luktar mumma. Det luktar rent av skit (bajs).

Nu flyttade jag. För fy!!
Mitt luktsinne har blivit bättre, mycket bättre. Och äckliga lukter gör att jag mår illa.
Inte en bra kombo med andra ord.

Men som sagt. Då e det ju bara att flytta. Å det gjorde jag.
Härligt att solen skiner nu även om det e kallt.
Imorse så snöade det ju som sagt.

Kram

Officiellt

Nu är graviditeten officiell. Jag tog mod till mig och pratade med min chef i onsdags.
Det var riktigt pirrigt. Men det gick jättebra. Hon verkade mestadels bli glad för min skull. Skönt!
Dumt att man själv gör det till en sån stor grej.

Så i torsdags berättade jag för mina kollegor. Känna oxå jätteskönt.

Så nu funderar jag på om jag ska släppa anonymiteten i denna blogg. Det var hemskt skönt att vara anonym i början, speciellt när man var uppe i behandlingen.
Jag vill ju egentligen spara allt som har med graviditeten å göra. Så då blir det logiskt att "komma ut" å även dela med sig av adressen till mina nära å kära.

Måste fundera.

Annars är jag väldigt trött idag. Har lyckats ställa min klocka på ringning endast vardagar. Så idag när jag jobbade vaknade jag 10min innan jag behövde gå för att en hungrig katt stod utanför vår sovrumsdörr.
När jag kom ut så piskade snön mig i ansiktet. Oj vad peppar jag kände mej att gå till jobbet då.

Kram

Vår liten

Jag har försökt skanna våra ultraljudsbilder. De vill man ju spara här. Men av någon anledning kunde jag bara spara skanningen som en pdf fil. Sjuuukt irriterande. Så jag har gått och stört mig på det hela dagen
Alldeles nyss när jag tog lite bilder på magen så insåg jag att jag kunde ju ta en bild av bilden genom photobooth. Smart va!!

Här är vår liten. Denna bild togs i tisdags vecka 13+0. Då vi var på KUB. Bilden är dock spegelvänd.
Vi fick en bild till där liten vikar till oss. Precis som d*n gjorde när jag gjorde ultraljudet hos läkaren på mvc.

Kram

Vecka 14 (13+3)

Fostret: Öronen är placerade där de ska vara och har fått den rätta formen. Alla större organsystem är nu färdiga och njurarna tillverkar urin. Fostret befinner sig nu i en snabb fas av tillväxt. Benen är längre än armarna och det finns gott om fostervatten som fostret simmar runt i.

Kroppen: Hormonförändringar kan visa sig genom att huden på mamman blir mörkare på vissa ställen, kvinnor kan få en vertikal mörk rand från naveln och neråt samt mörkare bröstvårtor. Randen brukar försvinna efter förlossningen, men man ska vara försiktig med att sola för mycket under graviditeten eftersom man även kan få andra pigmentfläckar som kanske inte går bort. Du kan bli snabbare andfådd eftersom blodvolymen i kroppen börjar öka.

De flesta börjar få en liten mage. Om du tidigare fött barn blir magen oftast större mycket tidigare.

Min kommentar Bebis: Att vår Liten ser ut som en riktig bebis nu såg vi på KUB:et. Dock såg man nog inte riktigt hur öronen var placerade. Känns konstigt att man har en minibebis i magen. Som rör på sig dessutom. Det känns lite att det är en växtspurt på gång då jag till och från får lite växtvärk i magen.

Min kommentar Kroppen: Den mörka randen från naveln börjar synas lite. Men jag tror att det mest har och göra med att jag är så blek. Är nästan genomskinlig =). Att lättare bli andfådd har jag känt ett tag. Men igår var det rekord. Gick upp i trapporna hem å andades som jag hade sprungit upp när jag egentligen hade lunkat upp långsamt. 

Magen börjar synas lite för den som är van å se min mage = jag. Livmodern känns dock tydligt nu.

Informationen är hämtad från familjeliv.se

En på tjugotusen

Vi var på kub:et sent i eftermiddags. Allt gick jättebra. Å vi är överlyckliga.
Fick med ett par bilder som jag ska lägga upp här sen.
Vår risk är 1:20 000 vilket känns riktigt bra. Egentligen var inte detta poängen med att vi gjorde testet. Men det är alltid trevligt med bra resultat :)

Bebisen rörde på sig en hel del. Vinkade och buffade runt. Så himla mysigt.

När vi kom hem gjorde vi hemmagjorda hamburgare. Det blev så mycket matos att jag mått dåligt hela kvällen. Så dåligt att jag knappt kunnat röra mig.

Kram

Dagarna går snabbt

Jag tycker att dagarna går himla snabbt just nu. Det är väldigt tacksamt när man väntar på något gott.
Imorrn är KUBet. Imorrn!!
Dagen efter idag!!
Det känns helt sinnessjukt.

Det pirrar i hela kroppen när jag tänker på det. Tänk att jag bara för några veckor sen var helt säker på att ett missfall var runt hörnet. Nu ska vi få se vårt barn. Tillsammans.
Bara det är så stort att jag glömmer av att det faktiskt är ett KUB/NUPP vi ska göra. Det kan ju hända att man inte får så bra siffror.
Dock tror jag stenhårt på att det kommer att gå bra.

Jag har börjat bli "varm" i bröstkorgen. Hur känns det med halsbränna? Jag får inte upp något i halsen som bränner utan det bränner högt upp i magen och upp till bröstkorgen.
Jag lider inte av det. Men det vore intressant att veta =)

Kram

Sabotage

Min älskade make pratar rätt ofta i sömnen. Dessvärre handlar det ofta om "det okända". Alltså att han hört eller sett något.

Jag är rätt lättväckt och vaknar bara han vaknar till. Så jag lyckas alltid få höra allt. Till råga på det är jag sjukt skraj för att se eller höra något själv.

Igår fick han sin födelsedagspresent. Jag tocg med honom till Waxholm, så bodde vi på hotell och åt gott.
Jag kan verkligen rekommendera Waxholms hotell!
Men det var ju lite läskigt. Och jag brukar ha lite problem med att sova när jag sover borta från hemmet.
Så jag låg vaken. När jag såg att hela rummet lystes upp av en båt som åkte förbi.
J vaknar till liv - och jag säger på en gång att det bara var en båt å att han kan somna om igen,
Det hela fortsatte såhär:
J: Det var någon som viskade. Horde du det
Jag: Nej..det var en båt som åkte förbi.
J: Nej det var en som viskade...
Jag: Okej...
J: Den viskade "Hell"

Tror ni att jag höll på att kissa på mig?? Han försökte sedan förklara att han bara hade drömt det. Men det hjälpte inte så mycket.
Hahahaa, blev inte mycket till sömn inatt. För att skingra tankarna låg jag å tänkte på framtiden och hur det kommer att bli med en bebis. Så det var rätt mysigt att ligga vaken endå.

Men visst var det lite typiskt.. =)

Kram

Så himla nöjd

J fyller år nästa vecka. Och han har fått en lite dyrare vårjacka i present egentligen. Men det kändes så trist att det var det enda som han skulle få. Så jag har hittat en annan sak. Och jag är så himla nöjd.
Fram till idag så tänkte jag mig något helt annat. Så satte jag mig framför datorn och fick en snilleblixt.
Som sagt. Jag e så nöjd över mig själv.

Idag jobbar jag kväll. Tur det för att jag var på middag med några goda vänner igår. Även om man försöker hålla koll på klockan så blir det ju sent. Eller ja, senare än vad man är van vid.

Hoppas att den här helgen går snabbt. VI har vårt KUB på tisdag. Det är ju faktiskt bara en dag kvar efter helgen. Wiiihii!!
Tiden går snabbare än vad jag trodde att den skulle göra.

Kram

Magen v13

Vi tog nyss vår alldeles första magbild.

J tyckte att man såg magen rätt bra. Medan jag tyckte att jag bara såg uppblåst ut. Konstigt eftersom att jag tycker att det syns i spegeln.
Ska bli kul att ha den här bilden att jämföra med sen när jag har en mage på riktigt.

Kommer nog däremot inte att lägga upp bilden här. Hahahaha

Kram

Förtydligande om flygning som gravid

Jag tror egentligen inte att det är någon fara att flyga som gravid. Men det är en risk som jag inte är beredd att ta.

Inte på grund av missfallsrisken. Utan för att bebisen inte skulle utvecklas ordentligt.

Anledningen till att jag e supernojig gällande det är för att min systers första barn dog i magen precis innan förlossningen(hon gick över tiden).
Hennes son hade ett hjärtfel.
Självfallet hade min syster å hennes man inte kunnat göra något annorlunda. De hade "otur".

Det här har satt djupa spår i mig (å alla andra i min familj såklart).
Hjärtfelet hade inte upptäckts utan man konstaterar att barnet är dött när de kommer in till förlossningen. Med tron att de ska få hem sitt efterlängtade barn. Det är så hemskt. Jag lider av att de behövde vara med om detta.

Det innebär strålning när man är uppe i luften (enligt min barnmorska och en god vän till mig). Å då drar jag öronen till mig. Då håller jag mig från att flyga. Det går ju tåg till Norge :).

MEN - jag tror som sagt inte att det är någon direkt fara. Men jag vågar inte chansa efter det jag varit med om.
Det var inte meningen att vara en besserwisser eller vara "bättre än någon annan". Jag tror att man själv är den bästa att ta beslut om sin egna graviditet :). Magkänslan är nästan alltid rätt

Kram

Att gå ut med graviditeten

Herregud..

Min chef gav mig ju en ny tjänst + en högre lön med motiveringen att hon ville ha kvar mig på företaget.
Nu, snart, måste jag berätta för henne att jag är gravid. Och att jag var det när hon sa ovan till mig..
Det känns extremt laddat. Hooohohooohoo...

Jag vill berätta det tidigt för att det redan nu börjar bli en liten mage på mig. Minimal kanske. Men jag ser att vissa kollegor sneglar redan nu.
Och en av mina nyfikna kollegor tittade på min mobiltelefon när det surrade till med en push notifiering av en av mina gravid appar.
Lägligt nog stod det stort "Gravid app". Är helt säker på att hon såg detta. Och det är alltså en av mina teammedlemmar. Så det kommer inte dröja lång tid innan snacket går.

Om exakt en vecka är det KUB test. Då är det läge att berätta tycker jag. Nästa onsdag alltså...som tidigast.

Jag lyckades förresten undvika en affärsresa vilken innebär flyg. Jag vill inte skrämma upp någon. Men något som barnmorskorna och gravidtidningar inte berättar är att man utsätts strålning när man flyger. Vid längre flygresor är det såpass mycket som vid en röntgen. Jag vill inte utsätta mig för detta i början av graviditeten (eller alls).
Jag ringde min barnmorska och frågade att det stämde att det innebär strålning med flyg. Och hon svarade att det var därför man väljer att marksätta flygpersonal när de är gravida. Sen sa hon att en enstaka flygning inte bör vara några problem.
Om jag behöver resa i tjänsten så tar jag tåget =)

Obs: jag skriver inte detta för att vara någon viktigpetter, och jag tror fullständigt på att man ska göra så som känns bäst för en själv. Jag är rätt nojig av mig. Så jag är glad att jag fått denna info innan en resa bokades =)

Kram

Vecka 13 (12+0)

Idag börjar trimester 2. Jag känner mig piggare. Mycket piggare. Jag är fortfarande trött å hjärnan stänger av ibland, men jag känner mig levande. Hurra!
Jag mår inte heller lika illa. Illamående är precis som tröttheten kvar...men har reducerats kraftigt.

Okej, ska jag vara ärlig så höll jag på dö av illamående igår kväll och idag. Men annars så har det varit bra.

Något mer som är spännande är att jag börjar få ont i ländryggen. Det gör inte ont varje dag utan bara lite då å då. Förhoppningsvis beror det på min dåliga hållning på jobbet. Jag sitter ju vid en dator konstant.

Idag är första dagen jag väljer att lägga upp veckoinformation. Denna kommer från familjeliv:

Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan. Hos flickorna finns nu miljoner ägganlag i de omogna äggstockarna och pojkarna börjar bilda manligt könshormon.

Kroppen: Nu börjar den andra delen av graviditeten och känslan av att vänta barn har ofta infunnit sig. Du känner dig lite lugnare, då största risken för missfall är över.
Det är rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamåendekänslorna och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att skilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig.
Tänk på att ta hand om dig själv och vila lite extra. Arbete och fysisk aktivitet är helt ok, men undvik stress.

Min kommentar Bebis: Tänk att det lilla embryot på 0,1mm redan har ett skelett. Och att h*n kan svälja och tränas på att andas. Det känns så himla fantastiskt. Jag är verkligen gravid. Men en bebis...

Min kommentar Kroppen: Jag har inte vägt mig på ett tag. Men när jag var hos barnmorskan hade jag gått upp lite mer än 1kg (vecka 10). Jag mår som sagt bättre och känner mig piggare. När det gäller fosterrörelser är jag osäker. Men jag tror att jag känt något. Mina gaser brukar inte kännas på det sättet. Men det skulle inte förvåna mig om det ändrats. Jag har känt att det "killar". Typ som en fjäril som vill komma ut och att den fladdrar med vingarna allt vad den orkar mot en. Så har jag känt. Men jag vågar inte lova att det är Liten som jag känt av. Coolt!

Kram

Hormon-Ful-Gråta

Två söndagar i rad har detta hänt, och det slår ner som en blixt på klarblå himmel. Jag blir så överraskad så jag kan bara flyta med i det.

Det hysteriska ful-gråtet. Som jag förstått det så är det hormonerna. För visst är jag en brölis i vanliga fall. Men när jag brölar normalt så kommer det en tår eller två med en eller två snyftningar till. Sen är det klart.

Söndagsgråtet har börjat med någon tår i ögat sen har det blivit värre. På mindre än en sekund sitter jag med ansiktet i händerna som sedan placeras i knät (eller Js knä). Det går inte att hålla det inne. Omöjligt!

Och så jag gråter. Jag skulle vilja jämföra mitt läte med en brunstig tjur (inte för att jag vet hur de låter). Det är högst okvinnligt.  Och tårarna sprutar.

Förra veckan så grät jag för att jag tyckte så synd om mig själv. Jag mådde lite illa, katten hade bajsat och det luktade pekka, J var på lite dåligt humör. Då sprack det.
J vart så chockad att han skrattade åt mig och sa "Ja där kommer hormonerna".

Idag var det min syster som utlöste det. En sak hände igår, och jag som trodde att jag var till hjälp hade gjort henne ledsen istället. Vi pratade i telefon och jag försökte hålla masken. Hon vet ju inte om det kommer en tår eller två tänkte jag. Det tog kanske en halv minut tills jag la telefonen åt sidan och hulkade loss. Jag hör henne fråga vad det var å jag får ut "jaaag gjorde dej leeeedsen". Då börjar hon skratta och så säger hon samma sak som J "oj, det där är dina hormoner"
J kom rusandes med papper och strök mig på ryggen. Det kom så mycket tårar att ALL mascara försvann.
Gråtande håll säkert i sig i 3-4min. Så J och min syster fick en liten pratstund.
Sen var allt nästan som vanligt igen.

Tydligen hade min systers man varnat henne för att säga det till mig eftersom att jag är gravid. Min syster har ju varit gravid 3ggr, och hon är den starkaste kvinnan jag känner. Så hon viftade bort hans varning med att det finns väl ingen som är så känslig.
Hoohoo....där bevisade jag att det visst finns det.

Jag är glad att gråtet håller sig till söndagarna än så länge. Hade varit jobbigt om detta skulle hända på jobbet.

Kram

En utmaning

Idag fick jag rycka in på kvällspasset då hon som skulle jobbat är sjuk.

Jag har inget emot det egentligen. Men det kommer att bli en utmaning.
Jag slutar 21 å kommer att vara hemma tidigast 22. Normalt sett så går jag å lägger mig 19.30-20.00 nuförtiden.
Hur ska detta sluta.

Imorrn ska jag upp 5 (som vanligt) och efter jobbet ska jag träffa min fina mamma och fika. På fredag jobbar jag kväll igen.

Slutet på denna vecka blir alltså en utmaning för utmattade jag. För det är nog den perfekta beskrivningen på hur jag känner mig.
Utmattad....och illamående :)

Har planerat för Js födelsedag. Denna blir den sista vi har ensamma ihop. Det gäller att ta tillvara på den :). Trots att vi ser fram emot att fira våra speciella dagar med vår liten.

Kram

Vecka 11+0 (vecka 12)

Nu är vi inne på slutet av månad 3.

Jag är inte ett dugg orolig längre. Så denna vecka ska jag börja lägga upp veckoinfo.
Dock e jag så trött nu. Idag har jag varit vaken en timme mer än normalt. Är helt slut ä ska lägga mig snart.

Har alltid älskat att sova så jag har inget emot det :).

Kram

Helt fantastiskt

Jag har de senaste veckorna oroat mig rätt mycket. Jag var rädd för att graviditeten bara hade stannat av någon gång efter sista ultraljudet.
Helt ärligt har jag varit otroligt orolig vissa dagar.
Just det här med att man går till kub:et å får höra att det stannat av sen vecka 8. Det kändes som det kunde hända.

Idag var jag på min mödravårdcentral för att träffa deras läkare. Min moster har haft lite blodproppar så vi skulle prata om det.
När jag kom in till honom frågade jag om man kunde känna symptom om graviditeten stannat av. Han sa innan att han hade sett i journalen att jag blödigt en del.
Så han frågar om jag vill göra ett ultraljud.
Först kändes det så dumt mot J. Men jag kunde inte säga nej.

Å där var den lilla fantastiska bebisen. Det såg ut som bebis med ett lite stort huvud. Med tunna armar å ben som fladdrade. Herregud!! Jag höll på att dö.
Den fina läkaren frågade om jag ville ta ett par bilder till J. Han kunde inte skriva ut men jag fick ta bilder med mobilen.

Nu känns allt så himla bra. Jag är verkligen lyckligast i världen. Åååh vad jag längtar tills J får se vår liten på kub:et.

Kram

Gladare

De ringde nyss från ultragyn och ursäktade sig väldans. Jag förstår att misstag kan hända. Så det var verkligen inte hela världen. Hade hunnit lugna ner mej med :).
Är väldigt glad å tacksam för att de ringde.

Jag fick iallafall en ny tid för kub - 27e på eftermiddagen. En klockren tid!!
Sen fick jag veta vilken dag rul:et blir. Det blir 4/5. Det e ju faktiskt snart!! Helt fantastiskt!!

Nu e jag lyckligast i världen. Det blir inte sämre av att J e på väg hem med en subway-macka till mig. En halv :)

Kram

Tröttsamt

Mvc samtalet var helt fantastiskt. Jag ska skriva ett inlägg om det senare (när jag är lite gladare).

Något som gör mig så fruktansvärt irriterad just nu är att det verkar ha blivit fel med min KUB tid. Ni vet ju vad jag längtat till detta. Att få höra när vi ska dit. MIn barnmorska skickade en remiss till ultragyn i sthlm som utför dessa test. Jag skulle få ett mail med en kallelse.

Superchockad och en aning imponerad såg jag att jag hade fått en kallelse redan nu. Öppnade pdf-filen som innehöll tiden 31/5. Skojar de? Då har jag ju gått förbi 14 veckor med hästlängder.
Troligtvis är det mitt rul som de har skickat tiden för. Försökte ringa dem men telefontiden stängde 7min innan. Fan.
Blir så trött på att jag måste springa in på toan imorrn på jobbet, vilket jag egentligen inte har tid med då vi är underbemannade, för att ringa ett samtal för att de har räknat fel.
Mailade dem oxå, men det brukar ju vara svårt att få svar från vårdgrejer.

Hur som helst så vägrar jag ta en tid för ultraljud 31/5 (som det känns nu). Det innebär att det är 2år sedan vårt missfall på dagen. Det känns inte riktigt lyckat.

Usch vad sur jag blev. Trots att jag vet att alla kan göra fel och att det egentligen inte är hela världen.
Kanske är gravidhormonerna. Kanske ska vara glad för att telefontiden var slut... Men det känns som ett ganska grovt fel. Tänk om jag inte vetat om att vecka 14 är sista veckan..det hade ju inte varit så bra.

Kram

På väg till mvc

Nu sitter jag på bussen som ska ta mig till tunnelbanan. Den i sin tur tar mig till mvc. Jag e på väg!!
J jobbar idag å åker direkt från jobbet. Perfekt!

Med mej har jag ett papper från vår ivf-läkare som vi fick vid ultraljudet. På det står det följande.

Gravid efter frys-ET 120113, motsv 7 veckor. Mår bra, hade lite brun flytn en tid sedan, nu avtagit. Var på akuten och kollades S-hCG som hade advekat stegring över ett par dygn. För tidigt för att se visabel grav i ö.

UL: intrauterin visabel singelgrav = tiden. Fin hjärtaktivitet, normal gulesäck.

Min kommentar: nu kör vi!!

Måndagen är slut

Nu är arbetsdagen slut å jag sitter på pendeltåget på väg hem.

Måndagen är slut. Imorrn är det tisdag.
Tisdag innebär ny vecka å inskrivningsamtal.
Åh vad jag längtat!! Det ska bli så himla kul!!
Tänk att vi har kommit såhär långt. Om några veckor har vi gått 12 veckor med. Sjukt!!
Detta e helt klart bland det bästa jag varit med om :).

Kram

Utvilad

Jag känner mej som en helt annan människa mot igår. Illamåendet är lite mjukt i bakgrunden hela tiden. Men det älskar jag. Så här vill jag må!!

Igår åt jag sallad till middag å lunch. Kanske är det som är hemligheten. Mjuk mat. Jag gick förbi en färdigmatsbuffe i en butik idag å trodde jag skulle dö. Vilket är lite lustigt eftersom jag varit supersugen på färdiggrillad kyckling.
Mjuk mat alltså.

Sen så sov jag väldigt länge med. Sov först en stund i soffan. Vaknade till och tittade på mello sen gick jag å la mig igen :).

Jag vill inte vara överdrivet positiv. Men jag älskar detta.
Älskar!!

Kram

Snart så

Nu är det bara idag å imorrn kvar. Sen är det tisdag. Lyssnar de på hjärtat under första besöket?

Jag har nog rätt dålig arbetsmoral så här på helgen. Egentligen vill jag bara umgås med J. Och vila =).
Men jag älskat faktumet att jag påverkar min mammapenning. Nu jäklar ska jag bita ihop å jobba varannan helg så länge jag orkar. För det för skillnad.

Idag mår jag sååå himla mycket bättre.
Jag mår knappt illa. Det är i bakgrunden, men absolut hanterbart.

Hoppas att ni alla har haft en underbar helg.

Svullen kagge

Min mage e riktigt svullen. Det ser faktiskt lite misstänksamt ut. J sa igår, lite försiktigt efter en massa gulliga förklaringar om att han älskar min kropp. Att min mage bog aldrig varit så stor som nu. Haha.
Jag satt just då å ojade mej att magen var så stor. Så jag håller med.

Det e klart att magen blir arg med tanke på allt den varit med om de senaste veckorna.
Idag fick jag lite underliga å menande blickar av en kollega.
Hur ska detta sluta. När kan man räkna med att tarmarna blir gladare?

Kram

Till Libra

Jag är så arg på min mobil. Har suttit i en evighet ä försök kommentera ditt senaste inlägg. Jag gör det här å hoppas på att du ser det;

Det är ett solklart plus. Det ser exakt ut som mitt på ruvardag 9. Stort grattis. Äntligen är det er tur.
Många kramar

Lära en gammal hund nya tricks

Det sägs ju att man är lite svårlärd som gammal. Nu vet jag att 31 inte är lastgammalt. Så det kanske inte är åldern. Men det känns bekvämast att skylla på :).

Iallafall. Jag vet att jag inte ska äta mycket till kvällsmål. Och jag vet att jag inte ska klämma i mej för många godisbitar på kvällen.

Vad tror ni jag gjorde igår? Jodå! Jag älskar mackor från subway. På subway får man välja om man vill ha en hel eller halv macka. Normalt sett så räcker en halv gott å väl.
Men igår när jag var så sugen skulle jag absolut ha en hel. Å så klämde jag i mej hela. Mums vad gott det var.
Sen så hade J köpt hem lite smågodis. Så det blev väl en 6-7 bitar.

Det tog inte lång tid innan magen började protestera. Så illa som jag mådde igår kväll å inatt är rekord under hela graviditeten. Att jag inte kräktes handlade om viljestyrka. Dels för att jag hatar att kräkas över allt annat. Dels för att jag inte vill förstöra subwaymackan. Skulle jag fått upp den skulle jag inte kunna äta där igen på ett bra tag.

Jag lärde mej iallafall en läxa :).

Hur har ni som mått dåligt på kvällar gjort? Jag e helt inställd på att mitt illamående kommer att försvinna inom några veckor (trots att min syster mådde illa in i 5e månaden). Så det är inte ett jätteproblem.

Nu är det bara ett få antal dagar innan vi ska på vårt inskrivningsamtal. Då får vi reda på när kub:et blir av. Yeey.
(jag vet att jag tjatar men jag ser så sjukt fram emot det)

Massa kramar

För tidigt för att ropa hej

Det känns som det är alldeles för tidigt för att ropa hej.

Men det bruna börja avta. Det är mer gråfärgat igen. Vad betyder det? Kommer jag kunna gå utan mensskydd snart igen? TÄNK OM.
Tänk vad härligt!!

Jag vågar som sagt inte ropa hej. Men rent logiskt borde väl blodet ta slut någon gång. =)

Idag är det fredag. Härligt. Jag jobbar dock i helgen igen. Det blir nog bra.

För övrigt är jag fortfarande helt slut. Gick å la mej vid 8-tiden igår och kände mej endå inte utvilad när klockan ringde.
Nu för tiden klarar jag inte av matos heller. Herregud vad det luktar när maten lagas.
Tidigare har jag gjort J sällskap i köket. Men nu för tiden måste jag fly till soffan. Och den lämnar jag inte på hela kvällen. Så bra sällskap är jag. Jag kommer hem från jobbet och parkerar i soffan.
Följer i stort sett alla program som går på teve. Rätt så var det är ropar jag på J - för att det är nåt kul.
Sen får jag skundkänslor. För att han lagar mat, diskar och sköter hemmet varje dag. Som om det inte vore nog så tar han hand om tvätten med.
Jag vet att han börjar känna sig lite trött och vissen. Hoppas att han håller ut ett par veckor till. Och att jag är en av dem som mår bättre och blir piggare efter vecka 12. Gud vad härligt!!

En till sak - jag har märkt att jag inte behöver gå upp och kissa när jag har mina seaband på mig. Mår ju illa på kvällarna/nätterna. Så när jag missat att ta på mig seabanden så behöver jag gå upp och kissa.
Sjukt va!! Det kan såklart vara en placeboeffekt helt och hållet. Men ack vad skönt det är när jag sover med dem och får sova hela nätter.

Kram