Den stora dagen var här. Sedan i måndags har jag varit helt tom gällande detta. Jag har sett fram emot det så mycket så att jag tappade greppet lite när vi var så nära.
Idag kände jag mig förväntansfull och spänd. Jag var förvånad att jag tog det så lätt faktiskt.
När vi kom in i undersökningsrummet slog det till med råge. Jag hade ett par tajta mammajeans på mig och hon sa åt mig att dra ner de lite över rumpan.
Fattade inte alls och fick inte ihop det. Tillslut fick J och hon hjälpa mig för att jag skulle få grepp på det.
Hahaha.
Det var helt fantastiskt! Allt såg bra ut med bebis. Vi fick en grundligare undersökning av hjärtat då min systers första barn (som inte överlevde) hade ett grovt hjärtfel. Detta är inte genetiskt, men det känns endå bra att få en grundligare kontroll på det.
Hjärtat såg iallafall väldigt fint ut. Allt annat med.
Jag har moderkakan i framvägg. Högt i framvägg, och inte alls till höger som de sa på sjukhuset...konstigt.
Moderkakan är precis under min navel.
Vi valde att ta reda på könet. Vi är alldeles för nyfikna och det känns helt enkelt viktigt för oss att veta.
Bebisen kommer alltså från och med nu inte tituleras som "den" utan som Hon.
Graviditeten känns redan så mycket mer verklig. Jag tror mestadels att jag bara fått för mig att jag e gravid.
Efter ultraljudet så känner jag mig gravid på riktigt.
Det första vi gjorde var att köpa dessa.
Massa lyckliga kramar från oss
Åh grattis till lilla tjejen. Tror jag också vill veta men sambon är lite tveksam. :D
SvaraRaderaKram
Taaack =). Jag är såklart för att kolla upp kön. Det blev en sådan enorm skillnad. Sen så drömmer man så konstigt nu med. Jag har drömt att jag fött kattungar och pojkar. Så hade jag inte kollat upp det så hade jag nog trott att det var en pojk. Då hade det kunnat bli en chock. Sen är det roligt att kunna köpa könsdifinerade prylar med.
RaderaKram