Det här är ett år som man absolut måste sammanfatta. Jag måste spara detta.
Som tur är så har jag det dokumenterat. Så man minns allt med ivf:en och graviditeten.
Som tur är så har jag det dokumenterat. Så man minns allt med ivf:en och graviditeten.
Janurari:10e hade jag ägglossning. Vilket man behöver ha när man sätter in ett fryst embryo (vid färskförsök tar men en spruta som gör att ägglossningen kommer på beställning). Redan här visade den här graviditeten sig vara ett mirakel. Jag tog digitala ägglossningstest som ska visa en glad gubbe när ägglossningen sker varje morgon. En dag tyckte jag att det var skumt att den inte kommit. Så jag bestämde mig för att göra ett på kvällen med. Där var den glada gubben. Morgonen efter visade han inte sig. Enligt läkarna kan det ske men det är ovanligt att den här hormonstegringen är så kort som den var på mig.
13e Fredagen den 13e. Det snöade när vi satt på UppTåget på väg till Uppsala. Vi hade en mysig stund på stan för att sedan bege oss till kliniken. Embryo nummer 2 skulle återföras. Detta var ett fryst ett, så vi var väldigt nervösa för att den inte skulle klara tiningen. Emvryot var lika fint tinat som när det fröses ned (vilket är ovanligt). Ett embryo med fyra celler syndes på teveskärmen. Jag funderade på att ta en bild, men mobilerna var i vårt rum. Sen så kändes det som att det kvittade för att jag inte trodde att det skulle fungera denna gång heller.
22a testade jag tidigt. Graviditetstestet var positivt!! Skräckblandad lycka!
27e var den officiella testdagen. Jag ringde till kliniken och fick tid för ultraljud. Vi berättade även för våra familjer den här dagen.
Jag var väldigt trött och mådde illa tidigt i graviditeten.
13e Fredagen den 13e. Det snöade när vi satt på UppTåget på väg till Uppsala. Vi hade en mysig stund på stan för att sedan bege oss till kliniken. Embryo nummer 2 skulle återföras. Detta var ett fryst ett, så vi var väldigt nervösa för att den inte skulle klara tiningen. Emvryot var lika fint tinat som när det fröses ned (vilket är ovanligt). Ett embryo med fyra celler syndes på teveskärmen. Jag funderade på att ta en bild, men mobilerna var i vårt rum. Sen så kändes det som att det kvittade för att jag inte trodde att det skulle fungera denna gång heller.
22a testade jag tidigt. Graviditetstestet var positivt!! Skräckblandad lycka!
27e var den officiella testdagen. Jag ringde till kliniken och fick tid för ultraljud. Vi berättade även för våra familjer den här dagen.
Jag var väldigt trött och mådde illa tidigt i graviditeten.
Februari:
1a började få bruna flytningar. Dessa ökade de närmaste dagarna och vi åkte in akut. Ultraljudet visade ingenting (var för tidigt) så vi tog ett blodprov med två dagars mellanrum. Detta visade att graviditeten var normal.
3e vi var på föräldraträff på BB stockholm. Fick en bok om barn och allt blev mer verkligt. Pratade även med en barnmorska som oxå gjort ivf. Hon var väldigt lugnande gällande mina bruna flytningar. Vi fick även lära oss att om det syns en hinnsäck på ultraljudet så brukar det inte bli missfall (när vi åkte in akut såg de bara en hinnsäck). Det var ingen garanti såklart. Men lite lugnande var det.
15e ultraljud på kliniken i Uppsala. Man såg ett embryo med tickande hjärta. Då var vi i vecka 8. Vi fick med oss tre bilder på klumpen som var vårt barn.
16e jag börjar blöda mer och åker in akut igen. Allt var fint men jag hade blod i livmodern som skulle komma ut som både rött å brunt. Efter detta fick jag ha tros eller mensskydd varje dag ett par månader fram.
Jag mådde mer å mer illa och fick cravings för saltgurka (tunna skivor från önos skulle det vara). Den gick över på nån vecka. Min mage var väldigt trög, vilket e vanligt för gravidosar.
1a började få bruna flytningar. Dessa ökade de närmaste dagarna och vi åkte in akut. Ultraljudet visade ingenting (var för tidigt) så vi tog ett blodprov med två dagars mellanrum. Detta visade att graviditeten var normal.
3e vi var på föräldraträff på BB stockholm. Fick en bok om barn och allt blev mer verkligt. Pratade även med en barnmorska som oxå gjort ivf. Hon var väldigt lugnande gällande mina bruna flytningar. Vi fick även lära oss att om det syns en hinnsäck på ultraljudet så brukar det inte bli missfall (när vi åkte in akut såg de bara en hinnsäck). Det var ingen garanti såklart. Men lite lugnande var det.
15e ultraljud på kliniken i Uppsala. Man såg ett embryo med tickande hjärta. Då var vi i vecka 8. Vi fick med oss tre bilder på klumpen som var vårt barn.
16e jag börjar blöda mer och åker in akut igen. Allt var fint men jag hade blod i livmodern som skulle komma ut som både rött å brunt. Efter detta fick jag ha tros eller mensskydd varje dag ett par månader fram.
Jag mådde mer å mer illa och fick cravings för saltgurka (tunna skivor från önos skulle det vara). Den gick över på nån vecka. Min mage var väldigt trög, vilket e vanligt för gravidosar.
Mars:6e Inskrivningssamtal på BB Stockholm. Vår barmorska var otroligt ödmjuk och proffsig. Det märktes väl att de var vana vid ivf:are och hon gav oss både lite mer tid och extra ultraljudsinbokningar. Vi talade om att vi ville göra KUB test. Mest för att få se bebisen.
12e Jag var på BB Stockholm och träffade deras läkare. Min moster har haft blodproppar och min syster hade det i moderkakan vid sin första graviditet. Så vi pratade lite allmänt om det. De tester jag gjort tidigare visade att det inte var någon större risk för min del, men att man kunde vara uppmärksam. Läkaren nämner att han sett i min journal att jag blödigt en del och frågade om jag var orolig. Det var jag ju. Så han gör ett ultraljud. Blev så glad då jag inte räknat med det alls! Tog en mobilbild så J skulle få se.
21a Vi tog den allra första magbilden.
24e Vi firade Js 27årsdag en vecka tidigt då jag jobbade när han fyllde. Vi bodde på Waxholms hotell. Var himla mysigt!
27e Vi gjorde KUB testet. En liten bebis sprattlade inte alls omkring utan flöt runt och vinkade lite. Vi hade risk på 1:20 000 vilket är det lägsta man kan få i stort sett.
30e Jag berättade på jobbet att jag var gravid. Då i vecka 14-15.
Jag fick en ny tjänst den här månaden, som teamledare för vår grupp. Magen var rätt svullen och jag mådde grotsekt illa på kvällarna. Seaband var min räddning och hjälpte mig sova. Sov jag utan dem så vaknade jag av att jag mådde så illa på kvällen. Jag var otroligt trött å sov så mycket jag lyckades med.
J stackarn tog hand om hela hemmet och lagade så nyttiga middagar till mig. Han hade faktiskt gjort det sedan första föräldraträffen i feb, han ville att bebisen skulle få all näring det gick.
Jag kunde inte äta godis, donken eller dricka läsk. Då mådde jag fruktansvärt illa.
12e Jag var på BB Stockholm och träffade deras läkare. Min moster har haft blodproppar och min syster hade det i moderkakan vid sin första graviditet. Så vi pratade lite allmänt om det. De tester jag gjort tidigare visade att det inte var någon större risk för min del, men att man kunde vara uppmärksam. Läkaren nämner att han sett i min journal att jag blödigt en del och frågade om jag var orolig. Det var jag ju. Så han gör ett ultraljud. Blev så glad då jag inte räknat med det alls! Tog en mobilbild så J skulle få se.
21a Vi tog den allra första magbilden.
24e Vi firade Js 27årsdag en vecka tidigt då jag jobbade när han fyllde. Vi bodde på Waxholms hotell. Var himla mysigt!
27e Vi gjorde KUB testet. En liten bebis sprattlade inte alls omkring utan flöt runt och vinkade lite. Vi hade risk på 1:20 000 vilket är det lägsta man kan få i stort sett.
30e Jag berättade på jobbet att jag var gravid. Då i vecka 14-15.
Jag fick en ny tjänst den här månaden, som teamledare för vår grupp. Magen var rätt svullen och jag mådde grotsekt illa på kvällarna. Seaband var min räddning och hjälpte mig sova. Sov jag utan dem så vaknade jag av att jag mådde så illa på kvällen. Jag var otroligt trött å sov så mycket jag lyckades med.
J stackarn tog hand om hela hemmet och lagade så nyttiga middagar till mig. Han hade faktiskt gjort det sedan första föräldraträffen i feb, han ville att bebisen skulle få all näring det gick.
Jag kunde inte äta godis, donken eller dricka läsk. Då mådde jag fruktansvärt illa.
April:29e Ännu ett besök på akuten. Jag hade varit yr och varit illamående (mer än vanligt) ett par dagar. J tvingade mig att ringa sjukvårdsupplysningen. På gynakuten kunde man inte se något. Därför fick vi åka ner till neurologen. Det visade inte heller på något. Blev nästan osams med läkaren då han ville göra ett test för att framkalla en kväljning. Fattade han inte att jag var gravid å skulle spy på hela honom då? Jag slapp tillslut.
Annars var det viktiga som hände denna månad att en väldigt nära person till min familj blev jätteakut sjuk och lades in på sjukhus. Hon var väldigt nära på att inte klara sig. Är så glad för att hon mår bra idag.
Magen växte och jag var stoltare än någonsin över min kropp. Började sluta ha pösiga kläder på jobbet och satte på tajta tröjor som framhävde magen lite. Tuss steriliserades.
Jag fick besvär av foglossning i rumpan (högra skinkan).
Annars var det viktiga som hände denna månad att en väldigt nära person till min familj blev jätteakut sjuk och lades in på sjukhus. Hon var väldigt nära på att inte klara sig. Är så glad för att hon mår bra idag.
Magen växte och jag var stoltare än någonsin över min kropp. Började sluta ha pösiga kläder på jobbet och satte på tajta tröjor som framhävde magen lite. Tuss steriliserades.
Jag fick besvär av foglossning i rumpan (högra skinkan).
Maj:4e Rutinultraljud på läkarhuset vid odenplan. Vi ville veta könet och det visade sig vara en flicka, vilket vi faktiskt hoppades på. Vi köpte en rosa body, en rosa barbapappa och ett litet sett det första vi gjorde.
18e Jag åkte in akut igen. Hade haft ett konstigt tryck nedåt och ont i magen. Blödde lite till och från och mådde allmänt dåligt. Trodde jag hade urinvägsinfektion. När läkaren gjorde ett vaginalt ultraljud så jag att något inte stämde (hade ju gjort en del). Det såg ut som en tratt på skärmen med en kula som låg på det bredaste partiet av tratten.
Frågade läkaren vad vi tittade på. Såg redan när jag tittade på henne att hon var bekymrad. Hon sa att hon ville titta lite innan vi pratar om det. Så vinklade hon skärmen lite mer mot sig (jag vände mej såklart så att jag såg endå).
Hon mätte flera gånger. Det bredaste partiet, det smalaste och det partiet som var längst ner som var allra smalast.
Hon berättade att jag börjat öppna mej. Tratten var min livmoder som öppnat sig. Kulan längst upp var barnets huvud. Jag visste att min vän Camilla hade haft en riktigt kort livmodertapp och gick hela vägen. Så jag var endå lite hoppfull när hon sa att det är en liten del av livmodertappen kvar. Har för mig att Camilla hade 1 1/2cm, vilket är lite. Så jag frågade hur mycket jag hade kvar. Då var det endast 7mm som var stängt av livmodertappen.
Där kom chocken. Läkaren sa att jag skulle bli inlagd. Fattade ingenting. Medan jag fortfarande satt i gynstolen sprang hon och visade en utskriven bild på ultraljudet till en överläkare (vilket blev min läkare sen). Hon hade sagt att jag skulle behöva opereras om det går att stoppa förlossningen. Chocken förstärktes. Förlossningen??
Hon sprang iväg ytterligare en gång efter hon i princip hjälpt mej ner som jag vore en pensionär, denna gång var hon ute efter en brits. Jag reagerade som alltid och var nära på att svimma. La mej på golvet. J kom till sjukhuset och vi fick ett enkelrum med två sängar.
En läkare berättade allvaret för oss när chocken lagt sig. Troligtvis kommer ni få ett sent missfall. Om det inte sker inatt så kommer vi försöka operera dig.
Lördagen kom och ingen förlossning hade satt igång. Kändes som en seger men vi var fortfarande väldigt nervösa. Det gick ett par dagar och jag öppnade mig 2cm totalt (längst nere, uppe vid den bredaste delen på tappen mättes inte) fosterhinnan buktade ut. En operations som skulle ta 5-15min tog 45 min. Läkaren sa efteråt att det var riktigt knivigt för henne att få runt bandet. Och att hon satte två för säkerhetsskull. Bästa läkaren!!
Resten av maj var vi inlagda. Vi hade det rätt mysigt. Oron fanns i bakrunden hela tiden. Men vi tittade på serier på datorn, läste tidningen och pratade om allt som hände i världen.
Det här är en upplevelse som bara stärkte bandet mellan oss ännu mer. Fina J är verkligen min stöttepelare i livet. Det här är utan tvekan det värsta vi varit med om tillsammans.
18e Jag åkte in akut igen. Hade haft ett konstigt tryck nedåt och ont i magen. Blödde lite till och från och mådde allmänt dåligt. Trodde jag hade urinvägsinfektion. När läkaren gjorde ett vaginalt ultraljud så jag att något inte stämde (hade ju gjort en del). Det såg ut som en tratt på skärmen med en kula som låg på det bredaste partiet av tratten.
Frågade läkaren vad vi tittade på. Såg redan när jag tittade på henne att hon var bekymrad. Hon sa att hon ville titta lite innan vi pratar om det. Så vinklade hon skärmen lite mer mot sig (jag vände mej såklart så att jag såg endå).
Hon mätte flera gånger. Det bredaste partiet, det smalaste och det partiet som var längst ner som var allra smalast.
Hon berättade att jag börjat öppna mej. Tratten var min livmoder som öppnat sig. Kulan längst upp var barnets huvud. Jag visste att min vän Camilla hade haft en riktigt kort livmodertapp och gick hela vägen. Så jag var endå lite hoppfull när hon sa att det är en liten del av livmodertappen kvar. Har för mig att Camilla hade 1 1/2cm, vilket är lite. Så jag frågade hur mycket jag hade kvar. Då var det endast 7mm som var stängt av livmodertappen.
Där kom chocken. Läkaren sa att jag skulle bli inlagd. Fattade ingenting. Medan jag fortfarande satt i gynstolen sprang hon och visade en utskriven bild på ultraljudet till en överläkare (vilket blev min läkare sen). Hon hade sagt att jag skulle behöva opereras om det går att stoppa förlossningen. Chocken förstärktes. Förlossningen??
Hon sprang iväg ytterligare en gång efter hon i princip hjälpt mej ner som jag vore en pensionär, denna gång var hon ute efter en brits. Jag reagerade som alltid och var nära på att svimma. La mej på golvet. J kom till sjukhuset och vi fick ett enkelrum med två sängar.
En läkare berättade allvaret för oss när chocken lagt sig. Troligtvis kommer ni få ett sent missfall. Om det inte sker inatt så kommer vi försöka operera dig.
Lördagen kom och ingen förlossning hade satt igång. Kändes som en seger men vi var fortfarande väldigt nervösa. Det gick ett par dagar och jag öppnade mig 2cm totalt (längst nere, uppe vid den bredaste delen på tappen mättes inte) fosterhinnan buktade ut. En operations som skulle ta 5-15min tog 45 min. Läkaren sa efteråt att det var riktigt knivigt för henne att få runt bandet. Och att hon satte två för säkerhetsskull. Bästa läkaren!!
Resten av maj var vi inlagda. Vi hade det rätt mysigt. Oron fanns i bakrunden hela tiden. Men vi tittade på serier på datorn, läste tidningen och pratade om allt som hände i världen.
Det här är en upplevelse som bara stärkte bandet mellan oss ännu mer. Fina J är verkligen min stöttepelare i livet. Det här är utan tvekan det värsta vi varit med om tillsammans.
Juni:Vi vart utskrivna från sjukhuset och jag var sjukskriven graviditeten ut. Jag skulle till en början vara sängliggande, men leva som vanligt. Hahaha. De menade såklart att jag skulle upp och röra lite på mig men att vila mestadels.
Några dagar efter utskrivningen fick vi göra ett nytt ultraljud. Livmodertappen var då stängd 22mm under cerklaget. Över cerklaget var det oxå stängt. Bebisen låg inte å tryckte på det med andra ord.
J pratade ofta med magen och den här månaden fick vi en reaktion. En liten buff som svar.
Det var fruktansvärt varmt och jag svettades som en flodhäst. Jag bytte barnmorska till en i Huddinge. Hon var jättebra hon med så det kändes helt okej.
Vi tecknade en gravidförsäkring. En kille från trygghansa var här, som tur var så skulle inte min komplikations ställa till det. Och försäkringen gällde från en tidig vecka, så om barnet skulle födas tidigt och behöva hjälp så skulle föräkringen täcka de problem som bebisen kunde få (denna gav mej även ersättning för att jag gjorde ett akut kejsarsnitt samt de dagar jag låg inlagd efter det).
10e Jag kände lite mindre fosterrörelser än vad jag brukade. Hade moderkakan i framvägg vilket dämpar rörelsekänslorna lite. Vi åkte in akut till förlossningen och fick både höra och titta på bebisen. Allt var bra med henne.
11e Jag och J firade pappersbröllop. Var ett år sedan vi gifte oss!!
25e TUL (tillväxtultraljud) och mätning av livmodertappen. Tappen var fortfarande 22mm, suveränt. Bebisen låg mitt på normalskalan..och ja, det var fortfarande en tjej därinne.
29e Akut in på förlossningen igen. Jag blödde lite ett bra tag. Det visade sig att en slemhinna vid cerklaget var irriterat. Vi fick både höra och se bebisen igen.
Några dagar efter utskrivningen fick vi göra ett nytt ultraljud. Livmodertappen var då stängd 22mm under cerklaget. Över cerklaget var det oxå stängt. Bebisen låg inte å tryckte på det med andra ord.
J pratade ofta med magen och den här månaden fick vi en reaktion. En liten buff som svar.
Det var fruktansvärt varmt och jag svettades som en flodhäst. Jag bytte barnmorska till en i Huddinge. Hon var jättebra hon med så det kändes helt okej.
Vi tecknade en gravidförsäkring. En kille från trygghansa var här, som tur var så skulle inte min komplikations ställa till det. Och försäkringen gällde från en tidig vecka, så om barnet skulle födas tidigt och behöva hjälp så skulle föräkringen täcka de problem som bebisen kunde få (denna gav mej även ersättning för att jag gjorde ett akut kejsarsnitt samt de dagar jag låg inlagd efter det).
10e Jag kände lite mindre fosterrörelser än vad jag brukade. Hade moderkakan i framvägg vilket dämpar rörelsekänslorna lite. Vi åkte in akut till förlossningen och fick både höra och titta på bebisen. Allt var bra med henne.
11e Jag och J firade pappersbröllop. Var ett år sedan vi gifte oss!!
25e TUL (tillväxtultraljud) och mätning av livmodertappen. Tappen var fortfarande 22mm, suveränt. Bebisen låg mitt på normalskalan..och ja, det var fortfarande en tjej därinne.
29e Akut in på förlossningen igen. Jag blödde lite ett bra tag. Det visade sig att en slemhinna vid cerklaget var irriterat. Vi fick både höra och se bebisen igen.
Juli:
16e ännu ett tillväxtultraljud som visade på ett normaltstort barn med en massa hår på huvudet. Det var fortfarande en tjej i magen.
17e Enligt min barnmorska var det dags att börja äta järntabletter. Åt dem i två veckor sedan var mitt järnvärde normalt igen resten av graviditeten.
21a 3D ultraljud gjordes. Var himla skoj. Ellie låg med navelsträngen i ansiktet så det var lite svårt att se henne ibland. Men det kändes inte mer än rätt. Det var en liten tjuvkik bara, inte skulle vi få se hela henne innan hon var hos oss. Även denna barnmorska påpekade att hon hade mycket hår.
Js syster var och hälsade på oss, himla trevligt. Samma dag som hon kom fick jag åka in akut med Tuss som var förstoppad. Hon var inlagd i två nätter stackarn. Vi beställde hem våra barngrejer från jollyroom (barnsäng, barnvagn, skötbord..ja..allt). Nu vågade vi tro på att vi kanske skulle kunna få ett barn.
16e ännu ett tillväxtultraljud som visade på ett normaltstort barn med en massa hår på huvudet. Det var fortfarande en tjej i magen.
17e Enligt min barnmorska var det dags att börja äta järntabletter. Åt dem i två veckor sedan var mitt järnvärde normalt igen resten av graviditeten.
21a 3D ultraljud gjordes. Var himla skoj. Ellie låg med navelsträngen i ansiktet så det var lite svårt att se henne ibland. Men det kändes inte mer än rätt. Det var en liten tjuvkik bara, inte skulle vi få se hela henne innan hon var hos oss. Även denna barnmorska påpekade att hon hade mycket hår.
Js syster var och hälsade på oss, himla trevligt. Samma dag som hon kom fick jag åka in akut med Tuss som var förstoppad. Hon var inlagd i två nätter stackarn. Vi beställde hem våra barngrejer från jollyroom (barnsäng, barnvagn, skötbord..ja..allt). Nu vågade vi tro på att vi kanske skulle kunna få ett barn.
Augusti:Nu började jag öka i vikt på allvar. Ett kilo i veckan. En del var vatten..men dessvärre inte allt. Vart lite av en godisråtta där på slutet.Vi var på föräldrautbildning både på sjukhuset och på var mvc. Himla intressanta saker som tog upp och jättenytiigt att delta på. Var så glad för att J var så engagerad och ville vara med på alla besök hos barnmorskan och alla utbildningar.
J var sjuk en hel vecka, vilket såklart var trist för honom men en jättebonus för mig!!
12e vi var på Ikea och ett sängvaruhus. Jag vågade mig ut ur huset såpass långt! Kändes befriande och spännande. Efteråt var jag helt slut å kraschade i soffan.
13e träffade läkaren och fick tid för att klippa cerklaget. 5/9 2012. Fick ont i magen. Läkaren uttryckte sin glädje över att det hade gått bra. Och fick mej att lova henne att säga till när det var dags. Så att hon kunde komma förbi.
14e bebisen var fixerad enligt barnmorskan. Den här fixeringen släppte sen såklart.
Annars så gick jag och J lite på nålar. Var allt fixat. Var vi redo. Kommer cerklaget hålla? Vi passade på att njuta av tiden vi hade tillsammans och tittade på mycket serier långt in på nätterna (okej..typ midnatt).
J var sjuk en hel vecka, vilket såklart var trist för honom men en jättebonus för mig!!
12e vi var på Ikea och ett sängvaruhus. Jag vågade mig ut ur huset såpass långt! Kändes befriande och spännande. Efteråt var jag helt slut å kraschade i soffan.
13e träffade läkaren och fick tid för att klippa cerklaget. 5/9 2012. Fick ont i magen. Läkaren uttryckte sin glädje över att det hade gått bra. Och fick mej att lova henne att säga till när det var dags. Så att hon kunde komma förbi.
14e bebisen var fixerad enligt barnmorskan. Den här fixeringen släppte sen såklart.
Annars så gick jag och J lite på nålar. Var allt fixat. Var vi redo. Kommer cerklaget hålla? Vi passade på att njuta av tiden vi hade tillsammans och tittade på mycket serier långt in på nätterna (okej..typ midnatt).
September:
5e Cerklaget klipptes. Det gjorde lite ont. Saxen läkaren hade fått var lite slö. Det var hon inte så jätteglad över. Men det gick rätt okej ändå. Hon bad oss ta en promenad och komma tillbaka. Både hon och vi trodde att det skulle komma igång på en gång. Innan vi gick på promenaden var jag öppen lite. När vi kom tillbaka var det lika mycket (tror det var 2cm). Lite paffa begav vi oss hemåt. Läkaren sa glatt ”syns om några dagar”. Men så blev det inte riktigt. Nu vet vi ju att det troligtvis var för att Ellie satt fast som gjorde att det inte kom igång tidigare. Det blev inget tryck på livmoderhalsen eftesom att hon satt kvar med huvudet i bäckenet.
10e det blir helt blött i sängen. Trodde såklart att det var vattnet (vilket det troligtvis var) men undersökningen visade att det inte var någon aktiv läcka iallafall.
Var lite kul för när jag kom till sjukhuset såg min läkare mig och viftade in mig i ett rum. Hon hade inte akutjouren så hon klämde bara in mej på fem minuter. Underbara läkare!
11e Nu går vattnet på riktigt. Jag och J var på en promand. 20min hemifrån spörtar det vatten. Vi åkte in till förlossningen. Jag hade inga värkar eller sammandragningar (igen, detta för att hon troligtvis redan satt fast). Detta innebär att jag skulle sättas igång 48h efter första läckan, som då var 10e. Vi fick till oss att vi skulle ringa de dagen efter för att få en tid. Sagt och gjort. Vi fick en tid så sent som 16:00.
12e Vi tog med oss BB väskan och åkte till sjukhuset. Nu jäklar skulle det bli bebis. Innerst inne trodde jag att det skulle vara klart på bara några timmar. Både min mamma och syster har haft snabba förlossningar. När vi satt och väntade på vårt rum dök min läkare upp. Hon gav mig lite skäll för att jag inte sagt att vi var där, haha hade ju inte hunnit, sen sa hon att hon hade bakjour hela kvällen.
Jag var som vanligt svår att sticka men kanske lite värre än vanligt då mina händer var så svullna. Slutade med att flera kärl sprack och jag har än idag 3st ärr där de stack mej. Det var bara den yttre fosterhinnan som gått sönder när vi promenerade, så de tog den inre med. Hjälp vad vatten man innehåller. Både jag å J skrattade ihjäl oss då det aldrig slutade att rinna. Barnmorskan reagerade tom på att det var mycket. Droppet kom iallfall på plats till slut. Det kördes på maxfart å värkarna kom som en smäll. Trodde på allvar att jag skulle dö. Räddningen blev epiduralen och jag prisade narkosläkaren resten av natten. J sov i en fåtölj å jag sov mellan värkarna. Hade inte ont men kände att det spände till. När jag var öppen 6cm kom barnmorskan in och rev av pappret som mäter barnets hjärtljud. Hon stängde även av ljudet. Då trodde jag att det var för att vi skulle få sova i fred. Kände mej trygg med att de hade koll utifrån. Men i efterhand vet jag nu att det redan då fanns tecken på att Ellie inte mådde bra.
Sen vart det ju akut kejsarsnitt. Det är en annan historia.
När Ellie kom fanns det inget stopp på tårarna. Äntligen var hon här, och hon mådde bra. Vårt lilla mirakel. Vår lilla kämpe som redan fått vara med om så mycket. Hon var extremt älskad från första sekund.
Vi låg på medicinska BBt och fick inte ta emot besök. Träffade dock min mamma + syster vid hissarna. Vi hade inte tagit med oss någon nappflaska till Ellie så de var snälla och köpte med en till oss. Vi lessnade (J, jag kunde ju inte sitta) rätt snabbt på att tillmata henne med kopp. Hon fattade inte riktigt hur man gjorde.
5e Cerklaget klipptes. Det gjorde lite ont. Saxen läkaren hade fått var lite slö. Det var hon inte så jätteglad över. Men det gick rätt okej ändå. Hon bad oss ta en promenad och komma tillbaka. Både hon och vi trodde att det skulle komma igång på en gång. Innan vi gick på promenaden var jag öppen lite. När vi kom tillbaka var det lika mycket (tror det var 2cm). Lite paffa begav vi oss hemåt. Läkaren sa glatt ”syns om några dagar”. Men så blev det inte riktigt. Nu vet vi ju att det troligtvis var för att Ellie satt fast som gjorde att det inte kom igång tidigare. Det blev inget tryck på livmoderhalsen eftesom att hon satt kvar med huvudet i bäckenet.
10e det blir helt blött i sängen. Trodde såklart att det var vattnet (vilket det troligtvis var) men undersökningen visade att det inte var någon aktiv läcka iallafall.
Var lite kul för när jag kom till sjukhuset såg min läkare mig och viftade in mig i ett rum. Hon hade inte akutjouren så hon klämde bara in mej på fem minuter. Underbara läkare!
11e Nu går vattnet på riktigt. Jag och J var på en promand. 20min hemifrån spörtar det vatten. Vi åkte in till förlossningen. Jag hade inga värkar eller sammandragningar (igen, detta för att hon troligtvis redan satt fast). Detta innebär att jag skulle sättas igång 48h efter första läckan, som då var 10e. Vi fick till oss att vi skulle ringa de dagen efter för att få en tid. Sagt och gjort. Vi fick en tid så sent som 16:00.
12e Vi tog med oss BB väskan och åkte till sjukhuset. Nu jäklar skulle det bli bebis. Innerst inne trodde jag att det skulle vara klart på bara några timmar. Både min mamma och syster har haft snabba förlossningar. När vi satt och väntade på vårt rum dök min läkare upp. Hon gav mig lite skäll för att jag inte sagt att vi var där, haha hade ju inte hunnit, sen sa hon att hon hade bakjour hela kvällen.
Jag var som vanligt svår att sticka men kanske lite värre än vanligt då mina händer var så svullna. Slutade med att flera kärl sprack och jag har än idag 3st ärr där de stack mej. Det var bara den yttre fosterhinnan som gått sönder när vi promenerade, så de tog den inre med. Hjälp vad vatten man innehåller. Både jag å J skrattade ihjäl oss då det aldrig slutade att rinna. Barnmorskan reagerade tom på att det var mycket. Droppet kom iallfall på plats till slut. Det kördes på maxfart å värkarna kom som en smäll. Trodde på allvar att jag skulle dö. Räddningen blev epiduralen och jag prisade narkosläkaren resten av natten. J sov i en fåtölj å jag sov mellan värkarna. Hade inte ont men kände att det spände till. När jag var öppen 6cm kom barnmorskan in och rev av pappret som mäter barnets hjärtljud. Hon stängde även av ljudet. Då trodde jag att det var för att vi skulle få sova i fred. Kände mej trygg med att de hade koll utifrån. Men i efterhand vet jag nu att det redan då fanns tecken på att Ellie inte mådde bra.
Sen vart det ju akut kejsarsnitt. Det är en annan historia.
När Ellie kom fanns det inget stopp på tårarna. Äntligen var hon här, och hon mådde bra. Vårt lilla mirakel. Vår lilla kämpe som redan fått vara med om så mycket. Hon var extremt älskad från första sekund.
Vi låg på medicinska BBt och fick inte ta emot besök. Träffade dock min mamma + syster vid hissarna. Vi hade inte tagit med oss någon nappflaska till Ellie så de var snälla och köpte med en till oss. Vi lessnade (J, jag kunde ju inte sitta) rätt snabbt på att tillmata henne med kopp. Hon fattade inte riktigt hur man gjorde.
I rummet brevid oss bodde ett par där de luktade som sjutton. Barnmorskorna visade tillochmed mej en genväg till en annan toalett då de tyckte synd om mej och J för att vi skulle gå där. Huuh…
När vi kom hem försökte vi landa i rutiner. Göra mat till henne och till oss. Jag försökte amma och pumpade som sjutton. Första hembesöket av barnavårdscentralen visade att Ellie inte får i sig mat. Då började vi ge henne mer ersättning. Då vart hon piggare och starkare.
Elie började sova i sin egna säng.
När vi kom hem försökte vi landa i rutiner. Göra mat till henne och till oss. Jag försökte amma och pumpade som sjutton. Första hembesöket av barnavårdscentralen visade att Ellie inte får i sig mat. Då började vi ge henne mer ersättning. Då vart hon piggare och starkare.
Elie började sova i sin egna säng.
Oktober:Första helgen i oktober var Js mamma och syster här. Även hans farmor + plastfarfar. Väldigt mysigt och riktigt roligt att få visa vår lilla skatt.
Ellie var förkyld för första gången. Oj vad hon hatade koksalt och nässugen. På slutet lärde hon sig dock att det var bara bra för henne. Så då skrek hon inte hysteriskt.
Tror det var här magproblemen började oxå. J var fortfarande hemma och han vart oxå jättesjuk. Vi försökte hitta någon smart lösning på vårt framtida boende, men lyckades inte direkt. Hon höll sina mattider som en klocka fram till..
29e första gången hon sov 5h i sträck. Kändes som jag sovit i 10h.
Dagarna gick otroligt snabbt och vi bara njöt av att vara den lilla familj vi blivit. Vi tog promenader de flesta dagarna med barnvagnen. Då var det fortfarande sol ute. Lilla Ellie såg verkligen mini ut i barnvagnen.
Ellie var förkyld för första gången. Oj vad hon hatade koksalt och nässugen. På slutet lärde hon sig dock att det var bara bra för henne. Så då skrek hon inte hysteriskt.
Tror det var här magproblemen började oxå. J var fortfarande hemma och han vart oxå jättesjuk. Vi försökte hitta någon smart lösning på vårt framtida boende, men lyckades inte direkt. Hon höll sina mattider som en klocka fram till..
29e första gången hon sov 5h i sträck. Kändes som jag sovit i 10h.
Dagarna gick otroligt snabbt och vi bara njöt av att vara den lilla familj vi blivit. Vi tog promenader de flesta dagarna med barnvagnen. Då var det fortfarande sol ute. Lilla Ellie såg verkligen mini ut i barnvagnen.
November:J började jobba igen efter 7 veckors ledighet. Det var tuff för honom att var ifrån oss, men tuffare för oss tror jag. Usch så jag saknade honom i början. Ellie var rätt så gnällig på dagarna och grät rätt mycket. Så fort jag tittade på henne så började hon gråta. Minns att J tyckte det var lite trist då hon oftast var jätteledsen på kvällarna när han kom hem. J kom tillbaka till jobbet och fick nya arbetsuppgifter. Bland annat så jobbar han jour var 3e vecka. Detta gör att han är ledig en extra fredag när jouren är slut. Guld värt för oss!
Vi försökte med alla sorters kombinationer av ersättningar som fanns. Vi visste att det var magen som ställde till det, men fattade inte att det var kolik…vi var lite sega.
Ellie blev riktigt förkyld och vi var på Astrid Lindgrens sjukhus med henne. Hon sov 2veckor i sin babysitter för att hon var så täppt i näsan.
Jag fyllde år. J gjorde sitt bästa för att fira mig och göra dagen speciell. Han lyckades över förväntan och dagen blev perfekt.
I slutet av månaden började Ellie sova 5h i sträck på nätterna.
Två månaderskontroll gjordes och vi fick till oss att kämpa lite mer med hennes nacke. I dec köpte jag en leksak som hjälpte henne mycket.
I slutet av månaden verkade hennes magproblem bli bättre och hon blev gladare på dagarna. Hon började le denna månad.
Sängmobilen uppskattades mer och mer och hon följde figurerna hela varv.
Jag returnerade bröstpumpen jag hade haft hemma i två månader till sjukhuset. Jag la allt som hade med amning åt sidan då vi inte fick igång det. Kändes som att två månaders slit var nog.
Vi försökte med alla sorters kombinationer av ersättningar som fanns. Vi visste att det var magen som ställde till det, men fattade inte att det var kolik…vi var lite sega.
Ellie blev riktigt förkyld och vi var på Astrid Lindgrens sjukhus med henne. Hon sov 2veckor i sin babysitter för att hon var så täppt i näsan.
Jag fyllde år. J gjorde sitt bästa för att fira mig och göra dagen speciell. Han lyckades över förväntan och dagen blev perfekt.
I slutet av månaden började Ellie sova 5h i sträck på nätterna.
Två månaderskontroll gjordes och vi fick till oss att kämpa lite mer med hennes nacke. I dec köpte jag en leksak som hjälpte henne mycket.
I slutet av månaden verkade hennes magproblem bli bättre och hon blev gladare på dagarna. Hon började le denna månad.
Sängmobilen uppskattades mer och mer och hon följde figurerna hela varv.
Jag returnerade bröstpumpen jag hade haft hemma i två månader till sjukhuset. Jag la allt som hade med amning åt sidan då vi inte fick igång det. Kändes som att två månaders slit var nog.
December:
5e första natten Ellie sov 8h i sträck. Sedan dess har hon sovit 8-9h per natt.
Vagnens hjul gick sönder å det vart punka. Fick hjälp av butiken att byta hjul, efter mycket om och men.
Jag vart utsläppt på stan själv. Kände mej naken utan vagnen och lite ensam utan J. J hade en mysig stund med Ellie hemma själv. Var på tiden att de fick lite kvalitetstid.
Det hände massor med Ellies utveckling. Hon kunde nu lyfta nacken högt, stödja sig lite på armbågarna och hon började prata. På julafton skrattade hon högt för första gången. På nyår levererade hon den första riktiga kräkningen.
Hon började greppa efter saker och hade händerna i munnen i stort sett hela dagarna. När knytnäven var inne så var det poppis att räta på pekfingret så att hon fick igång kräkreflexen.
Vi skrev kontrakt på lägenheten som vi fick. En nyproducerad 3a i blackeberg. Inflyttning i mars. Oj vad vi längtar dit!
Vi kom fram till att Ellie har/hade kolik och att hon inte alls var kvällsorolig som min bvc sköterska sa (fick det bekräftat av en annan bvc sköterska)
Vi firade vår första jul med barn. Hela december månad var magisk för oss. Vi försökte göra det bästa av månaden som gick. Inte så mycket julpynt men oj vilken julkänsla vi lyckades få in. J pyntade dock så fint det gick med en bebis och två helvilda katter.
Vi firade först med min familj och Ellie fick så fina grejer och en massa kärlek av både mormor, moster, morbror och småkillarna.
Min syster som vi var hos fick upp granen och vi fick vara med när A fick pynta den helt själv för första gången (och enda?).
Andra julafton firades på själva julafton. Då var vi i Degerfors hos Js familj. Där fick oxå en massa fina klappar och en helt drös med kärlek. Det var lite pirrigt att resa 25mil med henne men det gick så bra så. J är så trygg bakom ratten så jag kände mej säker trots att det var det värsta underlaget någonsin på vägen hem.
Nyårsafton jobbade J och slutade 19, vilket innebär att han var hemma ungefär vi 20. Såhär i efterhand vet vi att Ellie var grinig för att hon började bli lite dålig (hon e dålig nu). Så vi hoppade att gå ut och tända våra thailändska lyktor. Istället så åt vi en god middag och satt å mös i vardagsrummet efteråt. Teven var avstängd och Ellie sov i min famn. Vi pratade om året som gått, vad vi gått igenom och hur vi upplevt både motgångarna och våra framgångar. Hur vi som par är starkare än någonsin efter det här året.
Vi pratade även om framtiden.Både 2013 och längre fram.
2013 hoppas vi på kommer att bli det bästa året någonsin. Mycket talar för det..
5e första natten Ellie sov 8h i sträck. Sedan dess har hon sovit 8-9h per natt.
Vagnens hjul gick sönder å det vart punka. Fick hjälp av butiken att byta hjul, efter mycket om och men.
Jag vart utsläppt på stan själv. Kände mej naken utan vagnen och lite ensam utan J. J hade en mysig stund med Ellie hemma själv. Var på tiden att de fick lite kvalitetstid.
Det hände massor med Ellies utveckling. Hon kunde nu lyfta nacken högt, stödja sig lite på armbågarna och hon började prata. På julafton skrattade hon högt för första gången. På nyår levererade hon den första riktiga kräkningen.
Hon började greppa efter saker och hade händerna i munnen i stort sett hela dagarna. När knytnäven var inne så var det poppis att räta på pekfingret så att hon fick igång kräkreflexen.
Vi skrev kontrakt på lägenheten som vi fick. En nyproducerad 3a i blackeberg. Inflyttning i mars. Oj vad vi längtar dit!
Vi kom fram till att Ellie har/hade kolik och att hon inte alls var kvällsorolig som min bvc sköterska sa (fick det bekräftat av en annan bvc sköterska)
Vi firade vår första jul med barn. Hela december månad var magisk för oss. Vi försökte göra det bästa av månaden som gick. Inte så mycket julpynt men oj vilken julkänsla vi lyckades få in. J pyntade dock så fint det gick med en bebis och två helvilda katter.
Vi firade först med min familj och Ellie fick så fina grejer och en massa kärlek av både mormor, moster, morbror och småkillarna.
Min syster som vi var hos fick upp granen och vi fick vara med när A fick pynta den helt själv för första gången (och enda?).
Andra julafton firades på själva julafton. Då var vi i Degerfors hos Js familj. Där fick oxå en massa fina klappar och en helt drös med kärlek. Det var lite pirrigt att resa 25mil med henne men det gick så bra så. J är så trygg bakom ratten så jag kände mej säker trots att det var det värsta underlaget någonsin på vägen hem.
Nyårsafton jobbade J och slutade 19, vilket innebär att han var hemma ungefär vi 20. Såhär i efterhand vet vi att Ellie var grinig för att hon började bli lite dålig (hon e dålig nu). Så vi hoppade att gå ut och tända våra thailändska lyktor. Istället så åt vi en god middag och satt å mös i vardagsrummet efteråt. Teven var avstängd och Ellie sov i min famn. Vi pratade om året som gått, vad vi gått igenom och hur vi upplevt både motgångarna och våra framgångar. Hur vi som par är starkare än någonsin efter det här året.
Vi pratade även om framtiden.Både 2013 och längre fram.
2013 hoppas vi på kommer att bli det bästa året någonsin. Mycket talar för det..
För att summera 2012 vill jag säga att glädje kan bytas ut mot dödlig oro på kort tid. Och att dödlig oro kan göra så att kärleken växer med flera hundra gånger om.
Och att den allra renaste lyckan var när jag såg J hålla Ellie i sin famn när jag låg på operationsbordet. Tiden stod helt stilla just då. Då fanns det inte någon annan känsla än lycka. Det är den känslan jag väljer att minnas när jag ska minnas 2012, även om det är viktigt för mig att minnas allt det svåra med.
Och att den allra renaste lyckan var när jag såg J hålla Ellie i sin famn när jag låg på operationsbordet. Tiden stod helt stilla just då. Då fanns det inte någon annan känsla än lycka. Det är den känslan jag väljer att minnas när jag ska minnas 2012, även om det är viktigt för mig att minnas allt det svåra med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar