Hon har väldigt svårt att sova hemma på dagen om hon just inte får sova på mig, iallafall just nu.
Först å stundtals gör det mej rätt stressad. Hinner inte med någonting å jag har massor att göra.
Men jag har bestämt mej för att när jag känner stressen komma krypande ska jag titta ner på henne å vara glad för att hon kan ligga där. Att hon e såpass liten, känner sig så trygg hos mig och att hon tycker om närhet.
Det gör faktiskt att stressen nästan alltid försvinner.
Jag älskar att hon sover på mig (min rygg har en annan åsikt dock).
Även om jag älskar det så har jag bestämt mej för att försöka kämpa lite för att hon ska kunna vila i sin säng mer.
Jag har en känsla av att hon skulle acceptera det bättre än jag trott, å att hennes behov av att ligga på mig kanske inte är så stort som jag målat upp för mej själv.
Tänk att hon börjar närma sig 5mån.
Just du är fötter väldigt intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar