Make some magic

Igår insåg jag att min mage var stor som en uppblåst ballong och hård som en...ja, vad vet jag..stenmur(?).
Ont gjorde det oxå. Usch vad synd det var om mig.

En bit från jobbet finns det en lakritsaffär. Så när jag passerade den så mindes jag att lakrits är laxerande.
Två flugor i en smäll - godis och laxering. Hurra!!
Jag köpte mjuk sötlakrits och hård saltlakrits.

Nu har jag klämt i mej lite. Mår lite illa. Kan ju inte äta så mycket på kvällarna. Fan vilken fail.
Den mjuka lakritsen luktar en del. Så den måste jag ställa bort. Men den hårda ska jag nog kunna få i lite mer av. Kom igen magen!!

Förresten. Jag var så sugen på kycklingsallad idag. Men den färdiggrillade kycklingen jag köpte var inte klar. Kändes lite sisådär. Så det var sallad till middag. Utan kyckling.

Kram

Att räkna ner

Jag har blivit en expert på nedräkning. Det känns som man alltid har något framför sig.
Nu räknar jag ner till inskrivningen på mvc. Tänk att det är mindre än en vecka kvar.
Då kommer hon bland annat ta blodprov för kub:et. Som blir nästa offer för nedräkning.

Jag vill så gärna få höra att allt står rätt till. Att det lilla knytet växer som det ska.
Resten av veckan borde iallafall gå snabbt :). Hoppas jag.

Kram

Folk som röker

Normalt sett är jag ganska lättäcklad. Jag avskyr cigarettrök. Avskyr. På senare år har det blivit värre.
Sen om folk vill röka får de gärna göra det. Men helst inte i min närhet.

Nu när jag är gravid är det värre än någonsin. Speciellt på morgonen. Jag får kväljningar av att se fimparna ligga på marken. Att gå bakom en rökare är som att få världens nitlott.

Nu har jag gnällt av mig. Ska bli spännande å se vad denna dag har att erbjuda.
Kram

9+0 = vecka 10

Idag går vi in i vecka 10. Känns lite konstigt. De senaste veckorna har gått så snabbt. Sedan jag började blöda färskt blod var det som tiden började rusa på. Det var hela tre veckor sedan nu. Det kommer fortfarande brunt varje dag.
Jag måste fortfarande gå med mensskydd. Jag försökte "lufta" mig lite i helgen. Men det slutade med att jag läckte igenom lite. Det kändes inte så kul.
Luftningen får vänta...

Min tanke är att börja skriva vad som händer i magen under veckorna. Men jag tänkte vänta lite till. Bara lite till.

Idag har vi beställt hem ett nytt objektiv till vår systemkamera. Åh vad jag längtar efter att visa vad vi köpt för er. Vi har svårt att hålla oss, både jag och J, så vi har redan en del bebisgrejer.

Lite knasigt att jag kan ta ut graviditeten såpass mycket att jag vågar köpa saker. Men att jag känner mej lite rädd inför att skriva vad som händer under veckorna här. Det går verkligen upp och ner hela tiden. Jag kan oroa mig till döds till att jag kan känna att det är en självklarhet att allt är fint.
Jag längtar SÅ till KUB:et bara för att få en OK stämpel i rumpan. Det skulle vara så skönt.

Jag mår rätt bra. Jag vet många som mått mycket sämre när de varit gravida. Jag är tröttare än vanligt. Känner mig lite grötig i huvudet på eftermiddagarna. Sen så är tålamodet lite...eller typ helt borta. På kvällarna, vid 19-tiden, börjar jag må illa. Jag kan inte äta lika mycket till kvällsmål. Vilket gör att jag mår illa - ond cirkel. Jag kan inte dricka någon läsk eller äta godis (endast i väldigt små mängder. Läs: 2st bitar) utan att må illa resten av kvällen. Vilket såklart är bra. Men det hade varit bra om suget för sött hade försvunnit med då.
Jag har sedan någon vecka (eller två) sovit med mina armband (mot illamående) för att jag vaknar på natten annars av att jag mår så illa.
Men jag njuter!!
Jag mår gärna illa på kvällarna och är gärna trött. Samtidigt som jag hoppas att jag är en av dem som det minskar på efter typ vecka 12.

Det känns att det växer i magen lite då och då. Och idag är det en sådan dag. Det drar lite i ljumskarna. Det liknar egentligen inget annat jag varit med om.

Jo juste. Min mage är ju speciell. Den hoppas jag ändrar sig. När jag går på toa så är det typ kris nu för tiden (eller så är jag bara traumatiserad) men det innebär inte att magen är tom. Tvärtom.

Jag har inte orkat blogga så mycket de senaste två veckorna. Jag har saknat det. Och jag saknar er mina bloggvänner.
Hoppas att ni har tålamod med mig nu när jag är så seg på att kommentera.
Ni är så många som ruvar just nu. Ååååh vad jag håller tummarna åt er. Ni SKA lyckas!
Om ni inte gör det - var inte oroliga. Man blöder som en vanlig mens efter återinföringen. Mensvärken var för mig oxå normal.

Kram

Kissa på natten

Jag är nog extremt lat på nätterna. Det händer att jag vaknar och känner av att jag e lite kissnödig. Men då somnar jag om på en gång. 

Det kanske är lite tidigt för att man inte ska kunna somna om på natten. Jag är ju i vecka nio.

Men när jag tänker tillbaka på det så kissade jag nog inte på natten när jag gjorde aborten heller.

Gjorde ju en rätt sen abort 2004. Där jag hade gått lite längre än vad jag har gjort nu. Typ en vecka eller två.

Däremot så kissar jag lite mer på dagarna. Kanske lyckas tömma allt innan det är dags för att sova.

Nu ska jag lägga mig och vila. Blir så lätt svimfärdig nu för tiden. Om jag vilar och äter som jag ska så känns det däremot bättre.

Kram

Om att nästan göra på sig..

Det här är inte för de som har känsliga magar och de lättäcklade.
Det är oxå på gränsen av för privat. Men det är mest komiskt för mig och jag vill inte glömma det. Jag vill kunna gå tillbaka i bloggen som höggravid och skratta högt åt vad jag faktiskt fått vara med om såhär i början...

I fredags åt jag ett päron innan jag gick från jobbet. Som vanligt gick jag på toaletten och kissade innan färden hem skulle påbörjas. Väl där inne känner jag att det skulle kunna gå att göra nr 2 (jag har ju haft problem med magen till och från i hela mitt vuxna liv. Nu när jag varit gravid är det värre än värst och jag är hård). Eftersom att jag vet att det kan ta ett tag valde jag att strunta i den lilla signalen och bege mig hem.

På väg mot pendeltågsstationen fick jag jätteont i magen. Först trodde jag att det var nåt fel med liten. Sen kände jag att det var tarmarna. Jag fortsatte att gå en bit tills nästa kramp kom. Då kändes det som att jag skulle göra på mig. Jag stannade i panik. Låtsades att kolla något på mobilen. Hade sån panik. Det var runingstrafik och massor med folk. Vad skulle jag göra om jag gjorde på mig. Jag har en svindyr vinterjacka som går under rumpan. Skulle den bli förstörd?
Sen så kom en ny kramp, men ett otroligt tryck bakåt. Jössös... Det var dock bara några fisar som kom.
Efter fisarna kändes allt mycket bättre. Så pass mycket att jag fortsatte min resa hem och struntade i att det fanns en toalett på pendeltågsstationen.

När jag sitter på pendeltåget så känner jag hur det bubblar runt i magen. Paniken återkommer. Vad fan gör jag nu? Jag är instängd på ett fullt pendeltåg mitt i Stockholms rusningstrafik. Jävla skit (i dubbel bemärkelse).
När jag åkt en och en halv station kommer kramperna tillbaka. De är lite annorlunda och jag känner hur min kropp vill bli av med det jag har i den. Det går nästan inte att hålla emot, jag mår illa, skakar och försöker andas. Kramperna kommer med ett par minuters mellanrum och de är så intensiva att jag sitter och drar i "räcket" som finns intill sittplatserna. Detta var min räddning. Detta fina gula räcke. Nu ser jag att de intill mig börjar känna sig obekväma.
Jag bestämmer mig för att gå av. Jag vet om en restaurang som finns vid nästa station. Jag blir nästan lycklig av tanken att jag ska få gå på toaletten och kroppens kramper blir svårare att hålla emot.
Då stannar tåget i tunneln innan perrongen "vi har ett fjärrtåg framför oss" ropar chauffören ut i högtalaren. Skämtar de med mej??

När vi väl kommer till perrongen så inser jag att jag inte kan stå. Jag hoppar ner på första bänk jag ser. Funderar på hur jag ska göra. Det är ju en bit att gå.
Jag går som om jag redan gjort i brallan och får stanna flera gånger och trycka rumpan mot väggen - kände mej som tjejen som gnuggar rumpan mot trädet i analklåda reklamen.
Pust!!!

När jag ser restaurangen börjar jag småspringa. Väl inne står alla anställda och pratar med varandra. Så jag frågar en gäst om var toan ligger. När jag e på väg dit börjar en anställd jaga mej och skrika hallå...haha.
Jag ökar takten och når toaletten - som jag lämnar med en ren bralla.

Helt otroligt att jag kunde bli så dålig på en sådan kort bit. När jag tänker tillbaka på det så skrattar jag samtidigt som jag känner en del av paniken jag hade. Och jag ställer mig själv frågan. Vad fan hade jag gjort om jag hade gjort på mig? Hur löser man det?

Det var mitt fredagsnöje. Sen försökte jag återhämta mig resten av kvällen.

Kram

Äntligen fredag

Just nu går jag lite i dvala hela dagarna. Därför har jag varit dålig på att uppdatera.
Imorrn kväll har jag en dejt med datorn.

Denna vecka är tydligen hormonerna i sitt esse.
Jag har kommit lindrigt undan med illamåendet på det sättet att jag mår som mest illa på kvällarna. Efter sju kan jag inte riktigt röra på mig.
Jag skulle absolut inte vilja byta bort det. Jag känner mig så nöjd när jag mår illa.

Fast, för att få gnälla lite, det är lite jobbigt att jag vaknar på nätterna av att jag mår så illa. Då räcker det med att jag vänder mig så somnar jag om. Men det är jobbigt att inte få sova.
Än så länge så behöver jag inte gå upp å kissa. Det har bara hänt 3-5ggr.
Skönt :).

Den här fredagen är så otroligt välkommen. Och jag måste passa på att hälsa den lilla prinsessan välkommen.

Kram

Ingen alien längre

När man tittar på den lilla widgeten jag har som följer vår lilla bönas utvekling så ser man att den inte ser lika alien-aktig ut. Härligt!

Jag har bruna flytningar i stort sett varje dag. De skiljer lite i form och färg. Men jag är inte orolig längre. Vilket känns skönt.
Dock börjar jag bli trött på att gå runt med mensskydd. Jag skulle så gärna vilja att det upphör.

Är det farligt att gå med blod i livmodern för länge? Ska man försöka komma och kolla upp det snart igen?

Jag ska på inskrivningsamtal hos barnmorskan den 6/3. Tänkte ta det då. Då kommer vi även få tiden för kub. Känns så spännande. Vi ser fram emot det så himla mycket. Och det känns som att det är där man kommer att acceptera tanken helt - att allt är okej. Att vi ska få barn.

Kram

Cravings

Jag fick frågan av "lilla jag" om jag hade börjat få cravings.
Eftersom att jag surfar mest från mobilen kan jag inte svara på kommentarer eller kommentera bloggar. Brukar ta allt i en sväng när jag sitter vid datorn.
Men detta var lite kul. Så därför gör jag ett inlägg.

Jag har nog fått lite cravings tror jag. Ibland händer det att jag e grymt sugen på nåt som sedan inte alls är gott. Den är inte så kul. Men det händer att det är så gott som man fått för sig.

Men yoggi jordgubbsyoughurt är en favorit. Äter ca en halvliter om dagen. Mums!!
Satt på jobbet en helg när tanken på dens smak slog mig. Smsade J på en gång som snällt nog köpte hem en till mig.

Igår vart jag väldigt sugen på saltgurka. Är det fortfarande. Köpte en burk med tunna skivor från önos igår. Men i å med att jag mådde så illa så åt jag inga. Jag är lika sugen idag. Jag längtar hem till burken (å J) nu när jag är på jobbet.
Hoppas att den smakar så gott som jag fått för mig. För åh vad sugen jag är!!

Kram

Donken = dålig ide

Igår var vi i vårt lokala centrum å hade oss. Efter ett tag blev jag supertrött å matt. Det var dags för matintag.
Trötta, brist på fantasi och ett litet sug på sälta drog vi oss till donken.

När jag åt var det SÅ gott. Men efter någon timme så slog det till. Illamåendet.
Nu för tiden så får man som små smårapar - fast man inte riktig rapar. Typ mer som en hicka.
Och varje gång så smakade det gammal hamburgare. Usch. Det blev bara värre å värre. Till slut trodde jag att jag skulle kräkas. Det hjälpte dock lite att äta ett äpple. Sen när jag borstade tänderna vart det mycket bättre.

Huuuh. Det gör jag nog inte om.
Jag varnar er för att äta på donken i vecka 8. Det är ingen bra ide.

Kram

Vår lilla kämpe

Jag valde att vara hemma idag. Igår var vi på restaurang efter jobbet. När vi kom hem hade jag börjat blöda rätt mycket.

Hade ont i magen och var allmänt orolig (läs dödligt orolig)

Det kom både klumpar och färskt blod.

Så jag valde att vara hemma idag. Jag och J vart nästan lite osams. Vi som aldrig bråkar..

Han sa att han vägrade acceptera att det skulle vara något fel. Medan jag tyckte att bara för att man inte kan acceptera det så innebär det inte att det inte händer.

Hahahaa....lite sjukt samtal och riktigt roligt såhär i efterhand.

Iallafall, på gynakuten fick vi vänta i ca 4h. När vi kom in till läkaren så blev hon inkallad på jouren för ett akut kejsarsnitt. Herregud. Så då behövde hon gå. Självfallet!!

Tack å lov så hade det gått bra.

När vi träffa läkaren för andra gången så gjorde hon först en vanlig undersökning och sedan ett vul (vaginalt ultraljud). Den första undersökningen sa hon såg jättefin ut. Limodertappen var helt stängd och fin.

Ultraljudet då. Hon sa snabbt att hon såg ett tickande hjärta. Jag hade så dålig vinkel att jag inte såg bra. Men J såg oxå hjärtat. Jag frågade ett par gånger om det verkligen tickade och om det tickade i rätt "takt". Då satte hon på en annan "vy" på ultraljudsbilden där man såg allt i färger. Då såg även jag hjärtat pumpa. Och även var blodet hjärtat pumpade runt i kroppen. Så häftigt!!

Hon sa att jag har en del blod i livmodern som troligtvis kommer att komma ut. Antingen som brunt eller som rött. Hon satt livmodertappen skulle öppnas så pass lite för att släppa ut blodet så att det inte var någon direkt fara.

Känns bra. Då kommer jag alltså att blöda lite mer - men det är normalt för mig.

Skönt att höra!!

Ville bara ge er en uppdatering. Ha nu en fin fredagskväll. Vi har bunkrat upp med godis och andra gottigheter. Idag firar vi!!

Jag behöver era tummar igen

Igår så började jag få brunt blodaktigt. Det var inte slem som tidigare, utan mer i vätske form - ursäkta detaljerna.
Jag hade även ont i magen.

Detta har hållt i sig. Och tidvis har det varit mer mot det röda hållet.
Det känns inte så kul eftersom att jag har lite ont i magen.

Kan det vara så att livmodern reagerar på vulet igår?
Vi hoppas på det bästa såklart.

Jag vet att jag är krävande. Men jag behöver era magiska tummar igen.

Kram

Tillbaka från Uppsala

För ett par timmar sen kom vi hem. Allt såg fint ut. Vi är överlyckliga. Och jag är dödligt trött :)

Kram

Vecka 8 å dan innan dan

Idag går vi in i vecka 8. Konstigt.

Viktigast av allt. Det är tisdag. Imorrn händer det.

Kram

Till J

Jag vet att min make J läser denna blogg. Vilket jag tycker är mysigt och jättegulligt =).

Idag är det alla hjärtans dag. Eftersom att jag inte har köpt något till J (förutom en liten sak) vill jag skriva till honom här.

J, du är den mest fantastiska person jag någonsin träffat. Det finns ingen som har ett större hjärta än du, J.
Jag älskar dig mer och mer för var dag som går. När det känns som att det inte är möjligt att älska någon mer än vad jag älskar dig så ökar mitt älskande i storlek till dig.
Jag är så lycklig för att just jag har träffat dig. Och att det är du och jag. Jag kan inte tänka mig ett liv utan ditt skratt, din knäppa humor, din kärlek, dina kramar och pussar, din ödmjukhet - listan är oändlig, så det lättaste är att säga kort och gott..hela du.
Jag ser fram emot vår framtid så mycket så att jag spricker!
Älskar dej finaste J.
Glad alla hjärtans dag!!!

Pusspuss