Dinglisar över ansiktet

En i min mammagrupp sa att man kunde ha dinglisar över ansiktet då de var utformade så de andades.

Är det någon som vet om detta stämmer?

Ellie verkar ha ett enormt snuttbehov kust nu. Barbapappa har fungerat på nätterna. Men han e lite otymplig så innan hon hittar honom jagar hon upp sig å blir ledsen.

Så igår testade jag att sätta en dinglis framför henne. Då vart hon jättenöjd. Men drog upp den över näsan.

Hittar inget på internet om att dinglisar skulle andas. Så jag vet inte om jag vågar lita på det.
Självklart drog jag bort snutten från hennes ansikte när hon somnar. Men hon höll den i ett järngrepp. Så nu när vi vaknade hade hon dragit upp den igen.

Är detta något som ni vet nåt om?

Js julklapp från oss

Js julklapp från mig å Ellie såg ut såhär.
Lite taskig bild å ni får vrida huvudet.
Hoppas det går bra :).

God jul!!!

Hoppas ni alla har en god jul!!

Vår har varit helt fantastisk!! Ellie hade lite ont i magen men det gick över rätt snabbt.

Vi fick den bästa julklappen man kan få. Hon skrattade högt å hjärterligt för första gången.
Så himla fint skratt.

Tänk att vi förra julen var långt nere på botten å att vi idag är lyckligare än någonsin.
Mycket kan hända på ett år.

Många kramar till er.

1-0 till mamman

Nu ni!! Nu fick jag henne att somna. Hon var ledsen å gnällig igen. Kände att jag inte riktigt hade tid med det nu när jag ska packa å allt.

Så jag bytte blöja å tog av henne pyjamasen. Så satte jag henne i babysittern med en filt på henne. Hon har bara blöja på sig.
Då somnade hon. Så hon var väl varm.

När hon var nyfödd hade hon nästan alltid bara blöja å filt på sig. Kanske ska börja testa med det ibland. Men det känns som det e så kallt hemma. Vi har ca 22grader, så hon borde ju inte frysa. Jag är frusen men hon verkar ju vara lite tvärtom.

Skönt för henne att nappa lite iallafall. Å skönt för mig att det inte blev en repris av gårdagen :).

11:00-22:00

Helt slut i stugan är man här. Ellie började gnälla vid 11 idag å slutade inte förrns 22 då hon grät sig till sömns. Igen.
Jag hatar det. Jag vill inte att hon ska gråta sig till sömns. Men det fanns liksom ingen annan utväg.

Hon hade en paus i gnället å skriket. Jag var på en promenad i lite mer än 2h. Då sov hon. Sen så bajsade hon på kvällen - hurra!!!
Då stånkade hon mer. Efter det så badade jag henne, vilket alltid är poppis. Och efter det hade hon en trevlig pratstund med sin pappa.

Sen började det igen. Det allra värsta är ju att hon e övertrött. Så somnar hon å så fort jag lägger henne i sängen börjar hon skrika. Jag tar upp försöker trösta, omöjligt. Sen tillslut blir hon lugn å somnar i famnen. Jag försöker då smyga ner henne i hennes säng å det börjar om.
Vad innebär det? Känner hon sig inte trygg i sin säng?

Är som sagt helt slut å jag har massor att göra. Hinner aldrig med nåt nuförtiden. Läste nyss på lilla jags blogg att hon hunnit rida båda sina hästar. Jag får vara glad om jag får mina tänder borstade.
Jag är inte bitter å jag älskar mitt liv. Men det blir lite stressigt när man, som jag imorrn, ska göra en resa på 3h till Värmland. Jag har inte ens börjat packa.
Katterna ska till min mamma så deras saker ska oxå packas.

Jag måste ta en långdusch = tvätta håret. Minns inte när jag gjorde det sist, är väl nån vecka sen.
Jag måste rota i garderoben efter något att ha på mig på jul.
Å jag måste minnas allt som ska med till Ellie. Det är i princip allt hon äger.
Det vore katastrof om vi glömmer pysventilerna eller laktulosen.

En oro har jag i kroppen oxå då vi ska iväg på en sån lång resa. Eftersom vi inte har bil har Ellie bara åkt bil ca 3-4ggr. Å då har det varit kortisar.

Träningsvärk lär jag ha i armar å rygg imorrn efter jag släpade vagnen i snön. Å trött i huvudet är jag idag. Förhoppningsvis känner jag mig piggare imorrn.

Hur mycket har ni på era barn när ni åker bil? Jag funderar på vanliga kläder å sen ha en filt/ett täcke på henne. Annars lär det väl bli för varmt?

Nu måste jag sova å ladda batterierna ordentligt.

Kram på er!!

Jag har lärt mig min läxa skrikguden, låt mig vara nu

Herregud vilken dag.

Varför skulle jag skriva som jag skrev igår? Varför? Det var väl otroligt dumt.

Ellie fick som sagt ett kolikåterfall igår. Hon hade så ont å var så ledsen stackarn.

Idag började dagen med gråt, vilket var rätt längesen.
Och så har dagen fortsatt. Gnäll, gråt, skrik, gnäll, gråt å skrik. Vår annars så lättcharmade bebis har i princip gett mej fingret vid alla mina försök att trösta henne.
Hon kunde inte bajsa själv utan behövde hjälp. Efter hjälpen var hon övertrött å kunde inte somna.

Jag bestämde mej för att ge mej ut med henne. Men hittade inte mobilen. La henne på vår säng å gick ut i vardagsrummet. Bebisen skrek, skrek å skrek.
Mailade J om att jag inte hittade mobilen å att jag ska försöka vara vid stationen ungefär när han tåg brukar komma. Om jag inte var där skulle han gå hem.
När jag stänger ner datorn så är det tyst.
Går in i sovrummet å hittar en sovandes bebis.

Hon skrek sig till sömns. Den kändes inte så bra i mammahjärtat. Men det är bra att hon får sova.
Tycker så otroligt synd om henne när hon har såna här dagar.

Katterna bli såklart jättestressade när hon skriker å gnäller en hel dag. Så när hon somnat så kommer de å är stressade. Detta brukar väcka henne å hela karusellen kommer igång igen.
Jag kan faktiskt tänka mej att strypa katterna just vid såna här tillfällen.

Det är helt klart synd om mej med. Huvudvärken dånar å jag är heeeeelt slut i kroppen. Man vill bara gråta för att man är så dränerad av energi.
Nu sover hon iallafall då gäller det att ladda batterierna.

Hon sov faktiskt en kortis tidigare idag. Hela 3min vart det. Sen hjälpte jag henne att bajsa.

Snälla skrikguden. Låt min bebis lilla mage få komma tillbaka till hur den var för ett par dagar sen.
Det är faktiskt inte rättvist att hon ska behöva ha det såhär.

Som hon ser ut på bilden är så som hon se ut 90% av sin vakna tid när magen fungerar.

Provocerande

Idag blev jag så otroligt provocerad av en god vän som är gravid.
Hon har en komplikation (precis som i hennes förra graviditet) där hon kan föda för tidigt.

I och med att det var så stor risk att Ellie skulle komma tidigt läste jag på om prematurbarn. Det borde jag aldrig gjort för jag fick bara panik.

Ofta får prematurbarn mycket problem. Antingen med magen, matsmältningen eller hjärnskador (allt från adhd till cp-skador). Nu läser jag en blogg där hon fått sina tvillingar tidigt, hoppas att hon inte läser min blogg. Om det nu skulle vara så att hennes barn blir påverkade så är de lika fantastiska för det. Det är inte direkt det som är min poäng.

Tillbaka till det som provocerade mej. Min kompis vet om att hon kan föda på stört om det sättet igång. Hon ska hålla utkik efter tryck ned å blod. Så igår hade hon känt ett otroligt tryck nedåt hela eftermiddagen å det gjorde ont. Vad gjorde hon åt det? Ingenting. Hon tog en tablett.
Hur kan man göra såhär? Om man inte kan stoppa en tidig förlossnings så finns det inget att göra. Men i hennes fall skulle det gå att stoppa. Hon är i vecka 29+ så det är lång tid kvar (bf mars).
Jag blir sååå frustrerad å arg på henne.
Hennes ettåring (väldigt tätt mellan barnen) blir ju oxå väldigt drabbad om mamman ska bo på neo i 3mån.
Något säger mej att ett prematurbarn kräver sjukt mycket mer än ett fullgånget.
Min systers barn var inte prematur men var väldigt liten. Han behövde matas vara annan timme dygnet runt. Tänk om man skulle ha en ettåring hemma som behövde stimulans.
Hennes barn har inte börjat på dagis då hon inte vill jobba innan nästa barn kommer.

Jag kunde såklart inte hålla mig. Utan talade om för henne hur oansvarig jag tyckte att hon var. Å att hon behövde tänka på båda barnen.
Sen slog det mej att jag i princip kallade henne för en dålig mamma, å det kändes lite hårt. Så jag behövde be om ursäkt.
Men jag känner mej fortfarande lika arg.
Jag vill nästan skrika på henne å skaka om henne.
Låt bebisen stanna inne!!

Redan förra gången hon var gravid fick jag känslan av att hon ville att barnet skulle komma tidigt (tror hon försökte göra hinnsvepning på sig själv innan bf, tror dock att det var från 36+ eller om det var 34+) men barnet kom ett par dagar efter bf.
Jag fattar inte varför man skulle vilja att barnet kommer tidigare än 36+ (allra tidigast 34+ då allt i princip e klart).
Det känns bara själviskt. Är det för att man inte vill spricka (hon sprack totalt)? Då kan jag tala om att hon som hade rummet bredvid mej på bb sprack lika mycket som hon = så mycket man kan. Hennes barn vägde strax över 2kg endast. Han såg mini ut bredvid Ellie, haha.
Tänker man inte på barnet? Vad den kommer att få för men?
Tänk om barnet skulle få epilepsi bara för att hon inte åkte in å stoppade förlossningen. Onödigt som fan!
Iallafall i mina ögon.

Och visst!! Man kan inte enbart fokusera på riskerna. Men OM det går att förhindra så är deg väl bara bra att tänka på riskerna. Så man tar taxi till sjukan så fort nåt känns konstigt.

Puh, nu har jag fått ut det ut mitt system.

Kan hända att just den här kompisen lyckats googla fram den här bloggen.
Om du har det så får vi prata om det.
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag känner inte att det är läge att ta upp det med dej när du är gravid å stressad.
Du gör precis som du vill själv. Men jag förstår dej inte.
Och jag tycker att det är oansvarigt.

Puh, tack bloggen för att du finns.

Tack mitt kära cerklage att Ellie inte kom tidigt. Nu kan hon fått skador efter förlossningen då hennes värden var så dåliga innan kejsarsnittet. Det visar sig om ett par år. Vi kommer att älska henne lika mycket endå.
Men hade det kunnats förhindras så hade jag sett till att det gjordes.

Nu ska jag sluta älta!!
Kram

Är tetran boven i dramat?

Igår var vi på stan länge. Jag matade Ellie med det kokta vattnet jag hade med mej. Brukar ta med till en måltid.

Eftersom att vi var ute så länge så behövde hon matas en andra gång. Brukar alltid ha med mej två nappflaskor å tetra nan för säkerhetsskull. Vilket var tur igår då.

Nu e jag lite senil. Men jag tror att det var igår hon somnade tidigt å vaknade ledsen. Jag tog upp henne å hon la värsta rapen. Lät som en vuxen (händer extremt sällan) efter det var allt tipptopp å hon kunde somna om när vi la oss.

Idag har hon varit gnällig hela eftermiddagen. Lite kul med tanke på mitt tidigare inlägg.
Prövade att gå ut med vagnen å alla andra tricks. Inget funkade helt å hållet.

När klockan var sju var hon helt slut. Matade henne men fick inte någon rap. Jag visste att hon skulle vakna i tårar. Men jag trodde inte att det skulle vara ett kolikåterfall.
Vad hon skrek!! Hon fes lite men inte alls tillräckligt.
Så vi tog fram pysventilen. Det visade sig att hon behövde bajsa. Det var hårt som det var förr i tiden.
Den enda förändringen som gjorts är att jag slutat med tetran på nätterna (det var vid den här förändringen som hon började sova hela nätter) och när jag är ute med henne.
Hon får i stort sett aldrig tetra längre.
Det har hänt 2ggr de senaste 2veckorna. Å då har hon haft magknip på kvällarna.
Så det måste vara den.
Från å med nu ska jag endast använda tetran i absoluta nödfall. Tji fick vi som köpte hem typ 20st (à 10kr).

Hon fick även ett kolikåterfall av vaccineringen. Då var det bara gaser. Men OJ vad ledsen hon var.
När hon fick vaccinationssprutorna var det jobbigt. Men hon var lååååångt ifrån lika ledsen som hon e på kvällarna när hon har ont. Stackarn, hur ont har hon då på kvällarna. Läste i en artikel att kolik kändes som tarmvred. Stackars, stackars liten!!! Tur att det börjar bli bättre.

Det här med att rapa är ett starkt tips. På bb sa de att man ska få de rapa så de inte kräks. Tyckte det lät skumt men körde efter det.
Vår kära dotter får så himla ont om vi inte rapar henne. Så det e ett tips! Kämpa in i oändligheten. Gnugga ryggen, buffa rumpan å byt axel. Tillslut går det. Ju längre tid det tar desto högre rap oftast.

Nu har hon äntligen somnat å verkar inte ha ont längre. Babysittern hjälper oftast kvällstid. Men inte alltid.

Ska inte klaga

Förut när Ellie hade kolikbesvär var det faktiskt rätt tufft. Hon grät otroligt mycket på kvällarna. På dagarna grät hon eller gnällde.
Nu har hon börjat fisa ordentligt OCH hon kan bajsa själv. Inte visste jag att man kunde bli så stolt när hennes stånkningar faktiskt resulterar i bajs och inte tårar.
Den här veckan har hon bajsat själv varje dag utom en. Två gånger om dagen dessutom.
Stolt, stolt, stolt!!

Annars är hon faktiskt rätt enkel att ha och göra med nu. Man förstår rätt snabbt vad hon vill. Hon gråter när hon är hungrig (och övertrött). Men det e kortare perioder.
Hon kan gnälla till smågråta när hon är uttråkad eller varm, men det är enkelt åtgärdat.

Att lägga henne i vagnen är fortfarande bökigt. Men påklädningen går faktiskt bättre.

Hon sover hela nätter och har gjort iallafall i två veckor. Så det är nästan så att jag vågar tro på att det är bestående.
Nu var hon trött och jag slog in julklappar. Så jag la henne i spjälsängen och satte på sängmobilen. Hon älskar ju den så hon låg och pratade lite med den och sprattlade för fullt. Sen så somnade hon, bara sådär.
Det har hänt förut, men jag har inte haft hjärta att låta henne ligga där själv om hon inte somnar.
Nu ska jag nog försöka ha is i magen och låta henne ligga en stund. Hon mår ju som bäst om hon får vila ett par timmar om dagen.
Snart är det matdags för henne.

Hon rullar från mage till rygg nu. Hon kan knappt ligga på mage utan att rulla över, vilket gör henne skitförbannad...hahahah.
Så jag är med ibland och håller i henne, så hon får ligga kvar på mage.

Hade någon sagt att det skulle bli såhär kul efter 3månader så hade jag nog inte tappat hoppet som jag gjorde tidigare.
Hade någon sagt att hon hade kolik hade jag ju såklart insett att det faktiskt fanns ett slut.
Nu trodde jag att vi hade ett väldigt missnöjt barn - jo de finns, min kompis lilla son ler i princip aldrig.
Han var hemma hos oss i 6h. Jag och hans mamma gjorde ALLT för att underhålla honom. Men han gick med mungiporna nedåt hela tiden. Gnällde, gnällde och gnällde.
Det var tufft.

Nu verkar lillskruttan vilja vakna.
Man fattade att hon skulle betyda allt. Men man förstod inte att kärleken skulle växa så mycket per dag.

Idag är det förresten ett år sedan vi fick minuset efter första IVFen. Jag tjuvtestade.
Mensen kom på julafton. Tänk att det inte ens gått ett år sedan Ellie stoppades in. Men att det har gått mer än ett år sedan embryot fröses ned. Sjukt.

Nu skottar de på taket, det e det som gör att hon vaknar.

Ett avslut

Jag var nyss hos min läkare på ett sista besök.
Åh vad jag tycker om henne.

Vi pratade om att hon snart går i pension. Å att om jag blir gravid igen ska jag få cerklage vid vecka 12-13. Å vara sjukskriven resten av graviditeten. Huuj, lång tid.

När jag sattes igång hade hon bakjour. Så jag bad båda mina barnmorskor att ringa henne å kolla om det var okej om de tig kontakt med henne om något med förlossningen inte skulle gå bra.
Fick ett "inget kommer att hända" som svar. De vägrade trots att jag frågade flera gånger.
Jag visste att det inte skulle vara några problem. Å även om allt gick bra så hade jag verkligen föredragit om det var hon som gjorde operationen.

När jag sa att de inte ville ringa henne såg hon lite ledsen ut. Så sa hon att hon hade väldigt gärna kommit in. Och att hon tyckte det var lite trist.

Typiskt!

Nu gick det ju bra. Men när kejsarsnittet gjordes skakade jag å grät av rädsla. Det hade känts något tryggare om jag hade fått min varma, duktiga läkare. Då hade jag vetat att den bästa försöker rädda mitt barn.
Läkaren som gjorde kejsarsnittet var istället helt röd om ögonen av trötthet.
Efter mitt snitt var det skiftbyte bland personalen. Läkaren jobbade nog en halvtimme eller så över.

Besöket på Huddinge sjukhus idag behövdes. Jag behövde få ett avslut med henne. Och få ge henne världen längsta, varmaste å mest betydelsefulla kram.
Tänk att hon räddade livet på Ellie i vecka 20.
Sinnessjukt!!

Tid hos vårdcentralen

Nu har vi fått en tid hos vårdcentralen. Passande nog 30min innan hennes vaccinering. (Imorrn alltså)

Vårdcentralen tyckte att det var konstigt att bvc tanten reagerat så då 37,5 inte är feber utan endast en förhöjd temperatur. Det kan de ha månader i sträck.
Suck.

Känns bra att kolla upp det iallafall.
Jag funderar på om det kan vara allergi. Mot kissarna då. Vi e ju som mest hemma på kvällarna å jag blir varm/får feber när jag e allergisk.
Så det e inte omöjligt.

Gumman har börjat prutta!! Innan har det kommit som plutt-plutt-pluttar. Men ni kommer det brakare.
Hon kan dessutom oftast bajsa själv! Ibland 2ggr om dagen!!!
Stolt man blir!! (Ja ni ser ju utropstecknena)

Hon är dessutom inte riktigt lika ledsen på kvällarna längre.

Nu ligger hon å sover på min arm som jag måste lyfta lite snett för att hon inte ska vakna.
Svarar därför på era kommentarer lite senare ;)

Varm bebis

Jag blir inte klok på det här med feber. Å mon bvc sköterska är inte till stor hjälp alls.

Jag har något minne av att Ellie haft en rätt låg kroppstemperatur innan. Sedan en dryg månad tillbaka har hon legat på 37-39 grader varje kväll.
När man googlar får man lite olika svar. Likaså när man bara frågar folk.
Över 37,5 = feber, åk in vid 38+. Det e det man hör å läser.

Frågademim bvc sköterska på mammaträffen i tisdags å fick ett flyktigt svar om att de kunde ligga högt i ett par dagar men inte mer än en vecka.
Då sa jag att det pågått i minst en månad.
Fick "Oj" som svar. Sen sa hon pr mig att sluta ta tempen då jag verkade bli stressad av det.
Där slutade jag lyssna på henne kan jag säga.

Idag hade Ellie 38,1 i feber. Vet inte vad jag ska göra. J är på väg hem efter bio. Då ska vi ta tempen på henne igen. Har den gått ner så ringer jag vårdcentralen imorrn. Har den inte det ringer jag sjukvårdsupplysningen.

Blir så trött. Vad kan det vara? Är det feber när de har över 37,5? Ger ni era små Alvedon då?

Stackars, stackars liten!!

Känner ni att ni kan lita på er bvc? Känns dom de bara spekulerar här. Det är ju en barnavårdcentral, varför måste jag då kontakta vårdcentralen?
Vår vårdcentral suger enligt mig. Därför har jag inte ringt dem tidigare.

Nu kommer skuldkänslorna igen. För att man inte förstår vad som e fel, å för att man inte har någon lösning.

Funderar på att byta bvc. Som sagt - kan du lita på din? Vad hade du gjort i en sits som mej? Överreagerar jag? Eller jag kanske underreagerar?

Kontraktskrivning

Jag har ju varit väldigt bitter väldigt länge på vår boende. Det e för litet, det finns ingen hiss å allt e bara bajs.

Värst av allt är saknaden av hiss. Ellie sover så bra i vagnen. Varje dag får jag väcka henne när plockar ut henne ur vagnen. Det känns orättvist mot henne.
Sen är det ganska jobbigt att kånka ner allt för trapporna. Bebis, skötväska å påse med sängkläderna. Någongång har jag hett mig på att ta ut soporna oftast får de stå kvar i hallen. Fräscht!
Det e bland det värsta jag vet!!

Nu har vi iallafall fått en ny lägenhet. Nyproducerad, hyresrätt, trea å HISS!! På det så finns tvättmaskin å torktumlare i lägenheten.
Inflytt i mars. Idag skrivs kontrakt!!

Hurra!!

På det så fyller korven 3 månader idag.
Underbart!!

Hon utvecklas varje dag

Känns som det händer något nytt varje dag.
Hon har börjat prata. Den finaste röst jag någonsin hört gorglar och ooh-ar.
J och hon har riktiga konversationer när han kommer hem å har henne i knät.

Hon kramar om mig när jag bär på henne. Vilket gör mitt hjärta så varmt. Åh vad mysigt det är att hon känner sig trygg hos mig.

Hon kan nu även lyfta både nacke å överkropp. Min lilla fusk-leksak gjorde verkligen susen. Det tog bara någon dag innan hon fick kläm på det. Efter det har vi bara tränat på styrkan.
Ett riktigt bra tips till er med barn som har svaga nackar!!

Hela nätter

Peppar peppar ta i trä. Sånt här ska man inte säga, men del gör faktiskt inget om det blir ett bakslag.

Ellie har börjat sova hela nätter. I nästan en veckas tid har hon sovit 7-8h.
Hur skönt som helst.

Väldigt ovant måste jag säga. Jag kan fortfarande bli lite stel för att jag ligger å spänner mej i sömnen alldeles för många timmar i sträck. I-landsproblem deluxe