Vecka 13 (12+0)

Idag börjar trimester 2. Jag känner mig piggare. Mycket piggare. Jag är fortfarande trött å hjärnan stänger av ibland, men jag känner mig levande. Hurra!
Jag mår inte heller lika illa. Illamående är precis som tröttheten kvar...men har reducerats kraftigt.

Okej, ska jag vara ärlig så höll jag på dö av illamående igår kväll och idag. Men annars så har det varit bra.

Något mer som är spännande är att jag börjar få ont i ländryggen. Det gör inte ont varje dag utan bara lite då å då. Förhoppningsvis beror det på min dåliga hållning på jobbet. Jag sitter ju vid en dator konstant.

Idag är första dagen jag väljer att lägga upp veckoinformation. Denna kommer från familjeliv:

Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan. Hos flickorna finns nu miljoner ägganlag i de omogna äggstockarna och pojkarna börjar bilda manligt könshormon.

Kroppen: Nu börjar den andra delen av graviditeten och känslan av att vänta barn har ofta infunnit sig. Du känner dig lite lugnare, då största risken för missfall är över.
Det är rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamåendekänslorna och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att skilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig.
Tänk på att ta hand om dig själv och vila lite extra. Arbete och fysisk aktivitet är helt ok, men undvik stress.

Min kommentar Bebis: Tänk att det lilla embryot på 0,1mm redan har ett skelett. Och att h*n kan svälja och tränas på att andas. Det känns så himla fantastiskt. Jag är verkligen gravid. Men en bebis...

Min kommentar Kroppen: Jag har inte vägt mig på ett tag. Men när jag var hos barnmorskan hade jag gått upp lite mer än 1kg (vecka 10). Jag mår som sagt bättre och känner mig piggare. När det gäller fosterrörelser är jag osäker. Men jag tror att jag känt något. Mina gaser brukar inte kännas på det sättet. Men det skulle inte förvåna mig om det ändrats. Jag har känt att det "killar". Typ som en fjäril som vill komma ut och att den fladdrar med vingarna allt vad den orkar mot en. Så har jag känt. Men jag vågar inte lova att det är Liten som jag känt av. Coolt!

Kram

Hormon-Ful-Gråta

Två söndagar i rad har detta hänt, och det slår ner som en blixt på klarblå himmel. Jag blir så överraskad så jag kan bara flyta med i det.

Det hysteriska ful-gråtet. Som jag förstått det så är det hormonerna. För visst är jag en brölis i vanliga fall. Men när jag brölar normalt så kommer det en tår eller två med en eller två snyftningar till. Sen är det klart.

Söndagsgråtet har börjat med någon tår i ögat sen har det blivit värre. På mindre än en sekund sitter jag med ansiktet i händerna som sedan placeras i knät (eller Js knä). Det går inte att hålla det inne. Omöjligt!

Och så jag gråter. Jag skulle vilja jämföra mitt läte med en brunstig tjur (inte för att jag vet hur de låter). Det är högst okvinnligt.  Och tårarna sprutar.

Förra veckan så grät jag för att jag tyckte så synd om mig själv. Jag mådde lite illa, katten hade bajsat och det luktade pekka, J var på lite dåligt humör. Då sprack det.
J vart så chockad att han skrattade åt mig och sa "Ja där kommer hormonerna".

Idag var det min syster som utlöste det. En sak hände igår, och jag som trodde att jag var till hjälp hade gjort henne ledsen istället. Vi pratade i telefon och jag försökte hålla masken. Hon vet ju inte om det kommer en tår eller två tänkte jag. Det tog kanske en halv minut tills jag la telefonen åt sidan och hulkade loss. Jag hör henne fråga vad det var å jag får ut "jaaag gjorde dej leeeedsen". Då börjar hon skratta och så säger hon samma sak som J "oj, det där är dina hormoner"
J kom rusandes med papper och strök mig på ryggen. Det kom så mycket tårar att ALL mascara försvann.
Gråtande håll säkert i sig i 3-4min. Så J och min syster fick en liten pratstund.
Sen var allt nästan som vanligt igen.

Tydligen hade min systers man varnat henne för att säga det till mig eftersom att jag är gravid. Min syster har ju varit gravid 3ggr, och hon är den starkaste kvinnan jag känner. Så hon viftade bort hans varning med att det finns väl ingen som är så känslig.
Hoohoo....där bevisade jag att det visst finns det.

Jag är glad att gråtet håller sig till söndagarna än så länge. Hade varit jobbigt om detta skulle hända på jobbet.

Kram

En utmaning

Idag fick jag rycka in på kvällspasset då hon som skulle jobbat är sjuk.

Jag har inget emot det egentligen. Men det kommer att bli en utmaning.
Jag slutar 21 å kommer att vara hemma tidigast 22. Normalt sett så går jag å lägger mig 19.30-20.00 nuförtiden.
Hur ska detta sluta.

Imorrn ska jag upp 5 (som vanligt) och efter jobbet ska jag träffa min fina mamma och fika. På fredag jobbar jag kväll igen.

Slutet på denna vecka blir alltså en utmaning för utmattade jag. För det är nog den perfekta beskrivningen på hur jag känner mig.
Utmattad....och illamående :)

Har planerat för Js födelsedag. Denna blir den sista vi har ensamma ihop. Det gäller att ta tillvara på den :). Trots att vi ser fram emot att fira våra speciella dagar med vår liten.

Kram

Vecka 11+0 (vecka 12)

Nu är vi inne på slutet av månad 3.

Jag är inte ett dugg orolig längre. Så denna vecka ska jag börja lägga upp veckoinfo.
Dock e jag så trött nu. Idag har jag varit vaken en timme mer än normalt. Är helt slut ä ska lägga mig snart.

Har alltid älskat att sova så jag har inget emot det :).

Kram

Helt fantastiskt

Jag har de senaste veckorna oroat mig rätt mycket. Jag var rädd för att graviditeten bara hade stannat av någon gång efter sista ultraljudet.
Helt ärligt har jag varit otroligt orolig vissa dagar.
Just det här med att man går till kub:et å får höra att det stannat av sen vecka 8. Det kändes som det kunde hända.

Idag var jag på min mödravårdcentral för att träffa deras läkare. Min moster har haft lite blodproppar så vi skulle prata om det.
När jag kom in till honom frågade jag om man kunde känna symptom om graviditeten stannat av. Han sa innan att han hade sett i journalen att jag blödigt en del.
Så han frågar om jag vill göra ett ultraljud.
Först kändes det så dumt mot J. Men jag kunde inte säga nej.

Å där var den lilla fantastiska bebisen. Det såg ut som bebis med ett lite stort huvud. Med tunna armar å ben som fladdrade. Herregud!! Jag höll på att dö.
Den fina läkaren frågade om jag ville ta ett par bilder till J. Han kunde inte skriva ut men jag fick ta bilder med mobilen.

Nu känns allt så himla bra. Jag är verkligen lyckligast i världen. Åååh vad jag längtar tills J får se vår liten på kub:et.

Kram

Gladare

De ringde nyss från ultragyn och ursäktade sig väldans. Jag förstår att misstag kan hända. Så det var verkligen inte hela världen. Hade hunnit lugna ner mej med :).
Är väldigt glad å tacksam för att de ringde.

Jag fick iallafall en ny tid för kub - 27e på eftermiddagen. En klockren tid!!
Sen fick jag veta vilken dag rul:et blir. Det blir 4/5. Det e ju faktiskt snart!! Helt fantastiskt!!

Nu e jag lyckligast i världen. Det blir inte sämre av att J e på väg hem med en subway-macka till mig. En halv :)

Kram

Tröttsamt

Mvc samtalet var helt fantastiskt. Jag ska skriva ett inlägg om det senare (när jag är lite gladare).

Något som gör mig så fruktansvärt irriterad just nu är att det verkar ha blivit fel med min KUB tid. Ni vet ju vad jag längtat till detta. Att få höra när vi ska dit. MIn barnmorska skickade en remiss till ultragyn i sthlm som utför dessa test. Jag skulle få ett mail med en kallelse.

Superchockad och en aning imponerad såg jag att jag hade fått en kallelse redan nu. Öppnade pdf-filen som innehöll tiden 31/5. Skojar de? Då har jag ju gått förbi 14 veckor med hästlängder.
Troligtvis är det mitt rul som de har skickat tiden för. Försökte ringa dem men telefontiden stängde 7min innan. Fan.
Blir så trött på att jag måste springa in på toan imorrn på jobbet, vilket jag egentligen inte har tid med då vi är underbemannade, för att ringa ett samtal för att de har räknat fel.
Mailade dem oxå, men det brukar ju vara svårt att få svar från vårdgrejer.

Hur som helst så vägrar jag ta en tid för ultraljud 31/5 (som det känns nu). Det innebär att det är 2år sedan vårt missfall på dagen. Det känns inte riktigt lyckat.

Usch vad sur jag blev. Trots att jag vet att alla kan göra fel och att det egentligen inte är hela världen.
Kanske är gravidhormonerna. Kanske ska vara glad för att telefontiden var slut... Men det känns som ett ganska grovt fel. Tänk om jag inte vetat om att vecka 14 är sista veckan..det hade ju inte varit så bra.

Kram

På väg till mvc

Nu sitter jag på bussen som ska ta mig till tunnelbanan. Den i sin tur tar mig till mvc. Jag e på väg!!
J jobbar idag å åker direkt från jobbet. Perfekt!

Med mej har jag ett papper från vår ivf-läkare som vi fick vid ultraljudet. På det står det följande.

Gravid efter frys-ET 120113, motsv 7 veckor. Mår bra, hade lite brun flytn en tid sedan, nu avtagit. Var på akuten och kollades S-hCG som hade advekat stegring över ett par dygn. För tidigt för att se visabel grav i ö.

UL: intrauterin visabel singelgrav = tiden. Fin hjärtaktivitet, normal gulesäck.

Min kommentar: nu kör vi!!

Måndagen är slut

Nu är arbetsdagen slut å jag sitter på pendeltåget på väg hem.

Måndagen är slut. Imorrn är det tisdag.
Tisdag innebär ny vecka å inskrivningsamtal.
Åh vad jag längtat!! Det ska bli så himla kul!!
Tänk att vi har kommit såhär långt. Om några veckor har vi gått 12 veckor med. Sjukt!!
Detta e helt klart bland det bästa jag varit med om :).

Kram

Utvilad

Jag känner mej som en helt annan människa mot igår. Illamåendet är lite mjukt i bakgrunden hela tiden. Men det älskar jag. Så här vill jag må!!

Igår åt jag sallad till middag å lunch. Kanske är det som är hemligheten. Mjuk mat. Jag gick förbi en färdigmatsbuffe i en butik idag å trodde jag skulle dö. Vilket är lite lustigt eftersom jag varit supersugen på färdiggrillad kyckling.
Mjuk mat alltså.

Sen så sov jag väldigt länge med. Sov först en stund i soffan. Vaknade till och tittade på mello sen gick jag å la mig igen :).

Jag vill inte vara överdrivet positiv. Men jag älskar detta.
Älskar!!

Kram

Snart så

Nu är det bara idag å imorrn kvar. Sen är det tisdag. Lyssnar de på hjärtat under första besöket?

Jag har nog rätt dålig arbetsmoral så här på helgen. Egentligen vill jag bara umgås med J. Och vila =).
Men jag älskat faktumet att jag påverkar min mammapenning. Nu jäklar ska jag bita ihop å jobba varannan helg så länge jag orkar. För det för skillnad.

Idag mår jag sååå himla mycket bättre.
Jag mår knappt illa. Det är i bakgrunden, men absolut hanterbart.

Hoppas att ni alla har haft en underbar helg.

Svullen kagge

Min mage e riktigt svullen. Det ser faktiskt lite misstänksamt ut. J sa igår, lite försiktigt efter en massa gulliga förklaringar om att han älskar min kropp. Att min mage bog aldrig varit så stor som nu. Haha.
Jag satt just då å ojade mej att magen var så stor. Så jag håller med.

Det e klart att magen blir arg med tanke på allt den varit med om de senaste veckorna.
Idag fick jag lite underliga å menande blickar av en kollega.
Hur ska detta sluta. När kan man räkna med att tarmarna blir gladare?

Kram

Till Libra

Jag är så arg på min mobil. Har suttit i en evighet ä försök kommentera ditt senaste inlägg. Jag gör det här å hoppas på att du ser det;

Det är ett solklart plus. Det ser exakt ut som mitt på ruvardag 9. Stort grattis. Äntligen är det er tur.
Många kramar

Lära en gammal hund nya tricks

Det sägs ju att man är lite svårlärd som gammal. Nu vet jag att 31 inte är lastgammalt. Så det kanske inte är åldern. Men det känns bekvämast att skylla på :).

Iallafall. Jag vet att jag inte ska äta mycket till kvällsmål. Och jag vet att jag inte ska klämma i mej för många godisbitar på kvällen.

Vad tror ni jag gjorde igår? Jodå! Jag älskar mackor från subway. På subway får man välja om man vill ha en hel eller halv macka. Normalt sett så räcker en halv gott å väl.
Men igår när jag var så sugen skulle jag absolut ha en hel. Å så klämde jag i mej hela. Mums vad gott det var.
Sen så hade J köpt hem lite smågodis. Så det blev väl en 6-7 bitar.

Det tog inte lång tid innan magen började protestera. Så illa som jag mådde igår kväll å inatt är rekord under hela graviditeten. Att jag inte kräktes handlade om viljestyrka. Dels för att jag hatar att kräkas över allt annat. Dels för att jag inte vill förstöra subwaymackan. Skulle jag fått upp den skulle jag inte kunna äta där igen på ett bra tag.

Jag lärde mej iallafall en läxa :).

Hur har ni som mått dåligt på kvällar gjort? Jag e helt inställd på att mitt illamående kommer att försvinna inom några veckor (trots att min syster mådde illa in i 5e månaden). Så det är inte ett jätteproblem.

Nu är det bara ett få antal dagar innan vi ska på vårt inskrivningsamtal. Då får vi reda på när kub:et blir av. Yeey.
(jag vet att jag tjatar men jag ser så sjukt fram emot det)

Massa kramar

För tidigt för att ropa hej

Det känns som det är alldeles för tidigt för att ropa hej.

Men det bruna börja avta. Det är mer gråfärgat igen. Vad betyder det? Kommer jag kunna gå utan mensskydd snart igen? TÄNK OM.
Tänk vad härligt!!

Jag vågar som sagt inte ropa hej. Men rent logiskt borde väl blodet ta slut någon gång. =)

Idag är det fredag. Härligt. Jag jobbar dock i helgen igen. Det blir nog bra.

För övrigt är jag fortfarande helt slut. Gick å la mej vid 8-tiden igår och kände mej endå inte utvilad när klockan ringde.
Nu för tiden klarar jag inte av matos heller. Herregud vad det luktar när maten lagas.
Tidigare har jag gjort J sällskap i köket. Men nu för tiden måste jag fly till soffan. Och den lämnar jag inte på hela kvällen. Så bra sällskap är jag. Jag kommer hem från jobbet och parkerar i soffan.
Följer i stort sett alla program som går på teve. Rätt så var det är ropar jag på J - för att det är nåt kul.
Sen får jag skundkänslor. För att han lagar mat, diskar och sköter hemmet varje dag. Som om det inte vore nog så tar han hand om tvätten med.
Jag vet att han börjar känna sig lite trött och vissen. Hoppas att han håller ut ett par veckor till. Och att jag är en av dem som mår bättre och blir piggare efter vecka 12. Gud vad härligt!!

En till sak - jag har märkt att jag inte behöver gå upp och kissa när jag har mina seaband på mig. Mår ju illa på kvällarna/nätterna. Så när jag missat att ta på mig seabanden så behöver jag gå upp och kissa.
Sjukt va!! Det kan såklart vara en placeboeffekt helt och hållet. Men ack vad skönt det är när jag sover med dem och får sova hela nätter.

Kram