Den snälla förlossningssköterskan var tyst ett tag.
Sen sa hon att det var lite av båda.
Tyckte det var ett konstigt svar men gissade på att det berodde på att jag fick vara vaken (de fyllde bara på mim epiduralbedövning).
Igår läste jag på lite. Å enligt det jag läster det ett akut snitt om barnet inte kommer ut av någon anledning.
Som tex att barnet e för stort, förlossningen tagit för lång tid etc.
Urakut snitt var det om det var en fara för mamman eller barnets liv.
Jag var helt slut när de tog testerna som visade att Ellie mådde dåligt. Barnmorskan sa till J att jag troligtvis inte hade orkat med att få ut henne. Så då hade det nog blivit ett snitt.
Nu visade det ju sig att E var så påverkad att det var en fara för hennes liv.
Så jag gissar på att sköterskan inte ville oroa mig för mycket. Jag låg både å grät å skakade för att jag var så rädd för att E inte skulle klara sig.
Det hade nog varit tufft att höra att snittet var urakut.
Jag var ju så borta själv. Idag påminde J mig om hur det var.
Det tog ca en halvtimme innan jag blev opererad, vilket brukar innebära att det inte så allvarligt.
Men anledningen till att det tig sådan tid var för att de behövde en portabel ctg-apparat. Det tog ett bra tag innan de hittade den. Sedan tig det typ 5-10 min innan de fick in en passande infart. Jag hade fått en liten infart då jag e så svårstucken så de behövde en grövre. Detta tog tid då jag just e svårstucken.
Jag minns att det var en riktig kalabalik å att det stundtals kändes som att de sprang runt som nackade höns.
Jag minns oxå att de hade ett litet snack med varandra i korridoren utanför vårt rum.
Usch. När jag tänker på det mår jag faktiskt lite dåligt.
Funderar på om jag ska boka en tid med min favoritläkare å få lite frågetecken uträtade..
Ledsen om detta är osammanhängande. Är lite trött å tankarna attackerar mig. Det är liksom något rörigt i mitt huvud :)
Tänk att den här lilla korven skulle skrämma livet ur en på det sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar