Hinner knappt med. Känns som att när hon sover passar jag på att ringa de som ska ringas (läs min syster).
Sen umgås jag å J lite. Han e ju fortfarande hemma. Otroligt lyxigt.
Förstår inte hur de som har papporna hemma enbart de första tio dagarna gör. Hur hinner man landa?
När jag varit själv några timmar har jag svårt att finns tid att gå på toa.
De dagar man gör något annat än vara hemma går blixtsnabbt.
Bara att ta en halvtimmes promenad tar trippla tiden egentligen. Förbereda bebis. Bebis behöver en ny blöja. Kanske kräks hon. Sen så är det dags för mat efter man bytt kläder.
Sen kommer man ut.
Har man ett mål med promenaden, typ bvc, gäller det att ha den dubbla tiden på sig att gå. Detta för att nappen ramlar ut lite då å då. Sen finns det en chans att man blir stoppad på vägen av ett nyfiket barn eller en vuxen.
Nu har man ju kommit in i det. Å man planerar in sjukt mycket tid i den enklaste saken.
Det är viktigt att se till att man själv ger sig tid till att äta med.
Låter som jag gnäller. Det e inte meningen. Jag njuter ordentligt av detta. Det e bara en stor omställning. :)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar