Fina Libra

Jag kan inte kommentera på din blogg från mobilen. Så jag skriver här - hoppas att det är okej.

Jag har tänkt på dig hela dagen. Å jag e så glad att du verkar känna dig rätt okej med vad som hände Edda.
Skönt att varken du eller din sambo kan känna någon skuld (vilket ni självfallet inte skulle gjort i vilket fall enligt mig, det är bara en väldig tragedi som drabbat er.).

Ta inte detta på fel sätt, det e bara menat av omtanke. Men att få höra att det inte hade funnits något ni kunnat göra för att rädda Edda måste vara lite av en lättnad.
Jag kan inte sätta mig in i det ni varit med om å jag hoppas att lilla Edda får ett syskon snart!!

Jag kan däremot sätta mig in i era anhörigas situation då min syster har en ängelbebis.
Det är det mest fruktansvärda jag varit med om. Att stå vid sidan om en sån viktig person i en liv i en sådan sorg...det är hjärtskärande.
Min syster mådde extremt dålig den tiden vi låg på sjukhus och väntade på cerclaget.
Det hela vart jobbigt för min del å det var väldigt ångestladdat.
Jag var tvungen att skicka sms minst 3ggr om dagen. Å trots att min oro höll på att äta upp mig skickades jag positiva å lite peppande sms.
De dagar jag sov länge ringde hon med hjärtat i halsgropen.
Nu tappade jag tråden. Även om det var jobbigt å ångestladdat med smsen så vart det helt klart värt det.
Det min syster (å Libra) gått igenom ska inte behöva hända någon. När det väl har skett så är det okej med lite specialbehandling.

Kram på dig Libra!!