Jag kom hem från läkaren för en stund sen.
Anledningen till att jag åkte in var för att jag misstänkte en vattenläcka igen. Kom ca 1-2dl vätska i sängen idag.
Visade sig att jag lyckats kissa på mig igen...eller nåt. Hejja vad bra det känns.
Hahaha...pinsamt som fasiken.
När jag ringde spec mvc så svarade kvinnan som var så otrevlig sist. Så jag valde att lägga på och äta fruskost i lugn och ro. Hahaha, fegt va =)
När jag kom dit så var det såklart hon som stod "i luckan" med.
De är ju jättemånga barnmorskor där..hur lyckas jag?
Jag skulle få träffa deras akutläkare. När jag väntat i nästan en timme kommer min läkare förbi. Hon ser jätteglad ut och frågar om jag ska till henne. Då förklarade jag varför jag var där.
Hon frågade om någon undersökt mig än, eftersom att det inte var någon som gjort det så ville hon göra det själv.
Hon är så härlig!
Hon skulle bara fixa ett rum. Medan hon är i rummet (vilket är väldigt nära väntrummet) så går den där barnmorskan dit och säger något om mig.
Min läkare svarar något i stil med "nej, men jag tar henne själv". Sen muttrar barnmorskan något mer som jag inte hör.
Då svarar min läkare "Nä, men hon ska komma hit dagar som denna. Det är okej".
Jag blir så himla sur på den attityden!! Vad spelar det för roll om jag är supernojjig? Min läkare verkar ju tycka att det är okej. Och varje gång jag träffar henne så säger hon att jag ska komma så fort jag känner mig orolig.
Sen så sa hon sist att vi skulle åka in vid första känning (vilket jag faktiskt inte har).
Besöket idag visade iallafall att livmodertappen nästan är helt borta. Det är bara kanten kvar på den.
Och jag är öppen 3cm.
Vatten verkade jag ju inte läcka. Men för säkerhets skull ska jag tillbaka imorrn och kolla med läkaren.
Jag tänkte kolla med henne om vi kan göra en backupplan då. Jag är så sjuuuukt orolig för att jag ska gå fulltid och att det då kommer att bli svårt för mig att få ut barnet.
Och att barnet skadas eller dör vid förlossningen. Detta har varit en oro sedan innan jag blev gravid (grundar sig säkert i det som hänt min syster).
Så jag tönkte kolla med min läkare om vi kunde ha "ett sista datum". Och om inget hänt innan dess att ett kejsarsnitt görs.
Det skulle lugna mig otroligt mycket. Vi får väl se.
Jag vågade inte fråga idag. Om jag inte öppnat mig mer imorrn så kommer jag att fråga då.
Oj vad spännande det är nu. Jag går in och kikar på din blogg hela tiden. ;-)
SvaraRaderaDen där barnmorskan alltså. Någon borde säga till henne på skarpen. Klart man ska få åka in om man oroar sig för något. I ditt fall är det ju lite extra. Jag blir så upprörd. Tur det inte är jag som skulle dit. ;-)
Kramar