Sova i egen säng

Vår lilla korv har börjat sova i sin egna säng.
Vi vågar inte ha henne bredvid oss å det håller inte direkt i längden att hon ska sova på mig.
Det känns otroligt ostabilt det med.

Så det var viktigt för oss att hon skulle sova i sin säng så fort som möjlig.
Eftersom att hon e så liten lägger vi henne på kortsidan.
Inatt vaknade jag av att hon va lite ledsen. Hon hade ingen filt på sig. Hon hade snurrat runt så att filten inte hängt med.
Jag la henne tillrätta när jag matade henne.
Imorse så låg hon på samma sätt igen.
Snurrig liten bebis.

Liten har nog ont i magen

Sedan natten mot lördag har liten varit lite gnällig och stånkig. Hon har även haft infall där hon skrikigt till hysteriskt.

I övrigt är vårt barn väldigt oskrikig så när hon tjuter till så knäcks hjärtat på en. Så när man ser hur hon försöker bajsa eller fisa utan att lyckas mår man så dåligt. Skulle så gärna hjälpa henne.

Jag har flera teorier till varför det är såhär. Den mest logiska är att vi numera ger henne mat var 3e timme samt att vi ger henne mer mat än tidigare.

Hon går upp dåligt i vikt. Amningen kom som sagt inte igång riktigt. Så på sjukhuset fick hon ersättning som komplement.

eftersom att hon inte gått upp som planerat på BB så skulle vi fortsätta att ge henne ersättning tills amningen kommit igång ordentligt.

Samtidigt lovade vi att kontakta bvc snarast möjligt.

När bvc var här visade det sig att hon gått ner ytterligare 100gr sedan hon kommit hem. Amningen hade kommit igång (trodde vi) och vi hade dragit ner på ersättningen rätt rejält.

Bvc var hemma hos oss i onsdags och vi fick en återbesökstid på torsdagen.

Mellan onsdagen och torsdagen skulle vi mata henne var 3e timme. Först skulle jag försöka att amma - vilket inte alltid är lätt då hon somnar inom någon minut. För att sedan fylla på med ersättning.

På torsdagen hade hon gått upp 5gr, vilket inte var tillräckligt, så därför skulle vi då fortsätta med samma koncept under helgen. Så har vi ett återbesök imorrn med.

Vi vart lite oroliga och bestämde oss för att mata henne var 3e timme eller oftare om hon visade något som helst matbehov. Ibland har det blivit var 2 timme. 

Jag har pumpat lite mjölk och försökt amma henne men vi har mest gett henne ersättning.

Något säger mig att ersättningen inte är lika snäll mot magen. Men jag vet inte..

Hur som haver så hoppas jag att det visar sig att hon gått upp i normal takt imorgon.

Om det inte gör det så vet jag inte vad vi mer kan göra.

Att hon är oskrikig och trött grundar sig troligtvis i att hon inte fått i sig tillräckligt mycket näring. Hon har alltså varit slö för att hon ätit för lite. 

Jag tycker att hon har fler och längre vakna perioder per dag, men kan inbilla mig.

Jag önskar bara så att jag kunde göra något när hon får ont..

Får inte nog

Gick upp vid 3 för att ta mina smärtstillande. Passade på att ta med E så hon skulle få lite mat.
Nu har hon somnat å jag kan inte sluta titta på henne.
Det känns som att jag drömmer

Hon är som en dröm

Tiden går himla snabbt

Idag fick vi åka hem från sjukhuset.
Det där med amning hörrni. Jag har sett på era bloggar att det kan vara en hel vetenskap. Så jag var väl förberedd på att det kanske inte skulle fungera.
Och hjälp vilken nöt det var att knäcka.
Mer om det sen. Det fungerar nu iallafall.

Att vara hemma med vår lilla skatt känns ofattbart. Började nästan gråta när vi väntade på hissen när vi kommit ut från BB. Vi lyckades. Hon mår bra å hon ska bo med oss.

J kommer att vara hemma i hela 7 veckor. Känns så bra.
Än så länge så är vi ett riktigt bra team.

Tack så mycket för era kommentarer. Ska svara på dem så snart jag kan.
Just nu flyter timmarna ihop med varandra.

Här är vår Ellie. Hon har jättelångt hår i nacken. :)

Vår prinsessa är här

Det blev inte riktigt som planerat.

Orkar inte skriva så mkt nu då jag e helt slut.

Lilltjejen tyckte att 14h var lite för påfrestande. Hennes hjärtljud sjönk otroligt mycket så läkaren valde att kolla mjölksyrenivån på henne.
Värdet var rätt dåligt.
Så det vart ett akut kejsarsnitt.
Tog inte mer än 10-20 min innan de satte kniven i mej.
Det var så mkt känslor.

Allt gick dock bra ä vi 3 rår om varandra.

Hon var 47cm lång å vägde 3445gr.
Såklart e hon finast i världen!

Jag e rätt groggy efter all morfin. Ber om ursäkt för att inlägget e kort, virrigt å helt lustigt.



Massa kramar

Igångsättningen idag

Jag ringde förlossningen vid 8 imorse. Vi fick en tid vid 16. Så då befinner vi oss på sjukhuset.
Får se hur lång tid det tar innan de sätter igång det värkstimulerande droppet.

Är lite nervös då jag absolut inte vill bli igångsatt egentligen. Det brukar innebära fler komplikationer samt att värkarna blir mer intensiva.
Räknar med att det kommer att kännas en hel del från start. Normalt sett så bygger man ju upp värkar.
Jag har inte haft en endaste. Mensvärk har jag ju ifs känt..

Tack för era kommentarer. Ni är bäst!

Massa kramar

Igångsättning

Nu hörrni. Nu har det hänt grejer.

Var på återbesök på spec mvc idag. Min läkare å jag kom fram till att läckan igår inte var vatten. Hon ville vara helt säker så därför hade vi en tid idag.
Vart sååå bitter när det visade sig att jag inte inte öppnat mig mer än gårdagen.
Hade mensvärk hela natten å låg sömnlös. Så trodde verkligen att jag hade öppnat mig iallafall en cm till.
Men nej.

Sen hade jag en bm besök idag. Det visade sig att magen nu ligger på den övre kurvan. Vart så deppig.
Bebis e lika stor som en fullgången bebis.
Kändes som en bakslag eftersom att jag e så rädd för att det ska gå illa vid förlossningen.

Iallafall.
Idag var jag ä J på en promenad. När vi kommit halvvägs känns det som att slemmisen ska rinna ut (sorry för äckliga detaljer. Men slemmisen har släppt lite i omgångar).
Och visst. Jag kände en del av slemmisen komma ut.
Sen sa det blubb-blubb-blubb.
Bubblandet slutade inte å jag var helt säker på att vattnet gick.
J stod bredvid och såg så glad ut. Det var mörkt ute men man hörde liksom hur vattnet slog mot marken. Sen så vart hela byxorna blöta.

Ringde förlossningen när vi kom hem.
De bad oss avvakta ett par timmar. För att de om det kom mer vatten.
Timmarna gick å inget vatten kom.
Därför trodde de på förlossningen inte att de var vattenavgång.
För sjutton gubbar!! Hur mkt ska man kissa på sig egentligen.
Vi bestämde att vi skulle komma in på kontroll endå.

På kontrollen så verkade läkaren tro att det var en flytning och/eller slemmisen.
När hon gjorde undersökningen visade det sig att fosterhinnan buktandes (har för mig att hon sa att den såg tom ut).
Hon kände även å då så kände hon hinnan mot barnets huvud, och att det inte var något vatten däremellan.

Så jag har en slags pyspunka. Det var tydligen väldigt ovanligt (jag å J är allt utom förvånade..). Normalt sett fortsätter man läcka vatten som det vore en öppen kran.

Eftersom att vattnet då troligtvis gick i sängen så blir jag igångsatt 2dygn efter det. Vilket är imorrn/idag!!
Känns lite skönt att jag inte kissade på mig igår. Började bli smått orolig :).

Nu måste vi sova!!

Massa kramar till er

Ni kan numera kalla mig för läckan

Jag kom hem från läkaren för en stund sen.

Anledningen till att jag åkte in var för att jag misstänkte en vattenläcka igen. Kom ca 1-2dl vätska i sängen idag.
Visade sig att jag lyckats kissa på mig igen...eller nåt. Hejja vad bra det känns.
Hahaha...pinsamt som fasiken.

När jag ringde spec mvc så svarade kvinnan som var så otrevlig sist. Så jag valde att lägga på och äta fruskost i lugn och ro. Hahaha, fegt va =)
När jag kom dit så var det såklart hon som stod "i luckan" med.
De är ju jättemånga barnmorskor där..hur lyckas jag?

Jag skulle få träffa deras akutläkare. När jag väntat i nästan en timme kommer min läkare förbi. Hon ser jätteglad ut och frågar om jag ska till henne. Då förklarade jag varför jag var där.
Hon frågade om någon undersökt mig än, eftersom att det inte var någon som gjort det så ville hon göra det själv.
Hon är så härlig!
Hon skulle bara fixa ett rum. Medan hon är i rummet (vilket är väldigt nära väntrummet) så går den där barnmorskan dit och säger något om mig.
Min läkare svarar något i stil med "nej, men jag tar henne själv". Sen muttrar barnmorskan något mer som jag inte hör.
Då svarar min läkare "Nä, men hon ska komma hit dagar som denna. Det är okej".

Jag blir så himla sur på den attityden!! Vad spelar det för roll om jag är supernojjig? Min läkare verkar ju tycka att det är okej. Och varje gång jag träffar henne så säger hon att jag ska komma så fort jag känner mig orolig.
Sen så sa hon sist att vi skulle åka in vid första känning (vilket jag faktiskt inte har).

Besöket idag visade iallafall att livmodertappen nästan är helt borta. Det är bara kanten kvar på den.
Och jag är öppen 3cm.
Vatten verkade jag ju inte läcka. Men för säkerhets skull ska jag tillbaka imorrn och kolla med läkaren.

Jag tänkte kolla med henne om vi kan göra en backupplan då. Jag är så sjuuuukt orolig för att jag ska gå fulltid och att det då kommer att bli svårt för mig att få ut barnet.
Och att barnet skadas eller dör vid förlossningen. Detta har varit en oro sedan innan jag blev gravid (grundar sig säkert i det som hänt min syster).
Så jag tönkte kolla med min läkare om vi kunde ha "ett sista datum". Och om inget hänt innan dess att ett kejsarsnitt görs.
Det skulle lugna mig otroligt mycket. Vi får väl se.
Jag vågade inte fråga idag. Om jag inte öppnat mig mer imorrn så kommer jag att fråga då.

Envis liten bebis

Det har fortfarande inte hänt något här.

Är på spec mvc igen dock å väntar på att få träffa en läkare.
Är hemskt nyfiken på om jag öppnat mig mer eller inte.

Återkommer med svaret på detta :)

Namntjyv!!

Vi har nästintill bestämt oss för ett namn.

Nyss loggade jag in på Facebook. Där såg jag att en gammal kollega fick barn inatt. Lilltjejen ska heta exakt det vi tänkt döpa vår tjej till.
Vi som var så nöjda med att det var ovanligt.

Känns fånigt att bli ledsen över det.
Det värsta är nog att de kommer att födas så tätt intill varandra.

Jag var iallafall tvungen att skriva till lin gamla kollega att vi oxå tänkt oss det namnet. Kanske var lite fånigt, men ville inte att hon skulle känna att de inte fick ha det i fred eller så.

Tänk om detta bli nästa flugan. Att alla barn kommer heta det.
Det visar sig :)

Ingen bebis än

Var på kontroll vid ett å då var jag bara öppen en centimeter. Kan alltså ta tid.

Vi åkte hem och jag somnade på soffan.
Nu äter vi en massa godis och myser.
Blir spännande å se när det kommer igång.
Fick en återbesökstid om tre veckor.
Jössös :)

Cerclaget är borta

Livlinan är borta. Lite ont gjorde det allt. Men det var mest för att saxen var slö och det krävdes några "klipp" innan det gav med sig.

Nu väntar vi på att klockan ska slå efter lunch. Då ska vi se om jag öppnat mig eller inte. Tydligen var det Inge mycket livmodertapp kvar. Så det blir spännande :).

BB-väskan kom med trots allt. Eftersom att vi inte har bil låste vi in den i ett förvaringsskåp vid entrén.

Lite kul var det att barnmorskan jag pratade med häromdagen var med vid uppklippet.
Då kom vi in på hur fort det kunde gå innan jag öppnade mig. Barnmorskan sa igen att det aldrig händer att man öppnar sig så snabbt.
Min läkare rättade henne å sa att det visst kunde göra det. Och att jag skulle stanna i några timmar då jag var såpass öppen vid operationen.
Var faktiskt lite skönt att läkaren sa så framför henne.
Var såklart väldigt onödigt att bli ledsen i måndags. Men ja, vad säger man....hormoner ;)

Kram

Ceclage frågor

Ibland är det frustrerande att vara med om en sån här komplikation. Ingen kan svara rakt på en fråga och man har ingen i sin närhet som varit med om det.

Jag är så frustrerad just nu att jag skulle kunna bli galen!!!

Pratade med spec.mvc för ett litet tag sen och fick tag i världens mest osympatiska barnmorska.
Jag undrade om jag skulle ta lutinus kvällen innan uppklipp eller inte (har tagit lutinus då det är värkhämmande).
Jag vill ju att förlossningen ska komma igång på onsdag när cerclaget klipps. Det känns som det vore rätt tryggt då. Sen så undrade jag om man brukade ha med sig BB-väskan eller inte.
Två rätt enkla frågor alltså. Men i min värld är det inte konstiga funderingar...
Anledningen till att det känns tryggt om förlossningen säter igång på onsdag är för att min läkare sa att vi skulle få stanna på sjukhuset i några timmar för att se hur min kropp reagerade.

Så på fråga ett (lutinuset) gissar barnmorskan och sa att om läkaren inte nämnt något ska jag fortsätta som vanligt (hon lägger till ett fint "antar jag..").
När jag frågar om BB-väskan så börjar hon skratta. Och jag får verkligen känslan av att jag är så fånig.
Så säger hon att det inte kommer att bli ett barn på onsdag bara för att vi klipper cerclaget. Det har minsann inte skett på alla år som hon jobbat där.
Då sa jag att jag skulle få stanna ett par timmar utifall att enligt läkaren.
Som svar får jag att det absolut inte är rutin och att jag inte ska räkna med att få stanna.
Nähää....

Blev så himla besviken så jag ville prata med min läkare. Nej det gick inte.
När jag frågade om hon var där imorrn fick jag som svar att hon är på operation hela dagen.
Jaahaa...

Så nu då..?
Inte själ man litar på har man att fråga. J vill absolut ta med väskan på onsdag, medan jag känner att vi kommer att se ut som klassens clown om vi tar med den.
Ska jag självmant ta beslutet att skippa lutinuset? Ska jag kanske strunta i tabletten redan idag?
Kommer min läkare bli tokig om jag tar ett sådant beslut själv?
J har valt att ta en semesterdag på onsdag. Det känns oxå extremt onödigt om det inte blir så att vi stannar på sjukhuset. Ska vi då åka hem och bara sitta och vänta?
Barnmorskan sa att OM läkaren väljer att låta oss stanna så är det för att jag blöder mycket efter cerclaget tagits bort, då det tydligen kan hända. Vilket oxå är konstigt då min läkare sa att borttagandet brukar gå väldigt smidigt. Man får inte ens smärtlindring...

Det känns inte alls bra och jag känner mig otroligt uppgiven..
Hormonerna gör såklart sitt de med. Även fast man vet att en del av reaktionen sitter i hormonerna innebär det inte att känslan blir bättre.

Till det hela ska jag berätta att mitt magmått skjutit i höjden och bebisen verkar vara stor. Vilket har varit min största rädsla hela graviditeten. Jag är förlossningsrädd och försöker vända allt till det positiva.
Nu känns allt bara jobbigt!
Hej, vad positiv jag är idag. Men det känns uppriktigt väldigt jobbigt just nu.
Bajsdag

Vagnen

Nu har vi köpt den rosa suffletten till vagnen.
Är hemskt nöjd med den faktiskt.
Det är en bugaboo. Och det är en city vagn. Det går att styra den med ett finger (iallafall nu när den är tom).

Känns som att det e helt rätt vagn för oss.