Min bloggkompis lilla jag åkte till förlossningen i fredags. Sen dess har man inte hört av henne.
Hoppas att det är för att du njuter av din lilla pojke. Tänker på dig.
Massa kramar till lilla jag (hispiga jag är lätt orolig, men känn inget tvång till att blogga förrns du e redo för det)
Lilypie Pregnancy tickers
torsdag 30 augusti 2012
tisdag 28 augusti 2012
Bebisens säng
Vår första tanke var att hon ska få sova i sin egna säng redan från början.
Vi har bara en säng på 160cm och både jag å J rör på oss som elvispar. Så vi vågar inte riktigt ha henne emellan oss.
Nu har vi köpt en ny säng (som levereras om typ 2-3veckor) som är 180cm bred. Så vi är öppna för att ho ska få sova med oss.
Vi får se hur det blir. Hon kanske trivs med att sova i sin egna säng bäst.
Vi har iallafall köpt, monterat och testbäddat hennes säng.
Sängkläderna ska dock tvättas.
Vi kommer att ta bort sängmobilen de första veckorna. Fick lära oss att många nyfödda kunde bli stressade av att ha en sängmobil över sig.
Vi har bara en säng på 160cm och både jag å J rör på oss som elvispar. Så vi vågar inte riktigt ha henne emellan oss.
Nu har vi köpt en ny säng (som levereras om typ 2-3veckor) som är 180cm bred. Så vi är öppna för att ho ska få sova med oss.
Vi får se hur det blir. Hon kanske trivs med att sova i sin egna säng bäst.
Vi har iallafall köpt, monterat och testbäddat hennes säng.
Sängkläderna ska dock tvättas.
Vi kommer att ta bort sängmobilen de första veckorna. Fick lära oss att många nyfödda kunde bli stressade av att ha en sängmobil över sig.
måndag 27 augusti 2012
Misstänkte vattenläcka imorse
Jag e på väg hem från sjukhuset.
Vaknade imorse (efter 11) av att jag var alldeles blöt därnere.
På toan upptäckte jag att trosskyddet var dränkt och att trosorna var så blöta att det gick att vrida ur dem.
Pratade med förlossningen som hjälpte mig att boka tid på spec.mvc.
Det visade sig att jag inte läckte vatten.
Jag måste ha haft en monsterflytnkng eller så har jag kissat på mej i sömnen.
Man ska vara med om mycket..
Hur som helst är jag jätteglad för att det inte var vattnet.
Bebis får hålla sig inne en vecka till. :).
Cerclaget såg bra ut det med.
Undersökningen gjorde rätt ont. Så jag bävar inför att cerclaget ska klippas utan bedövning. Huuh.
Räknar kallt med att min läkare lyckas göra det smärtfritt. Hennes undersökningar brukar inte göra ont nämligen (träffade en annan läkare idag)
Vaknade imorse (efter 11) av att jag var alldeles blöt därnere.
På toan upptäckte jag att trosskyddet var dränkt och att trosorna var så blöta att det gick att vrida ur dem.
Pratade med förlossningen som hjälpte mig att boka tid på spec.mvc.
Det visade sig att jag inte läckte vatten.
Jag måste ha haft en monsterflytnkng eller så har jag kissat på mej i sömnen.
Man ska vara med om mycket..
Hur som helst är jag jätteglad för att det inte var vattnet.
Bebis får hålla sig inne en vecka till. :).
Cerclaget såg bra ut det med.
Undersökningen gjorde rätt ont. Så jag bävar inför att cerclaget ska klippas utan bedövning. Huuh.
Räknar kallt med att min läkare lyckas göra det smärtfritt. Hennes undersökningar brukar inte göra ont nämligen (träffade en annan läkare idag)
torsdag 23 augusti 2012
Varva ner
Dagen har varit otroligt intensiv.
Den började med att jag gick upp tidigare än vanligt. Min syster skulle komma på besök efter hon lämnat sin äldsta son på dagis.
Hon och den yngsta sonen, som är lite mer än ett år, var här mellan 10-14.
Jag som normalt sett inte rör på mig så värst mycket var igång hela denna tid.
Puh!!
När de åkte så satte jag mig i soffan. Hela kroppen värkte, Hahaha.
Efter en timme var det bara att plocka upp bitarna. Det var dags för förlossningsgenomgång på sjukhuset.
Oj vilken skillnad det var på denna information å den man fick på mvc.
Aulan var helt full. Smockfull (läs folk fick nästintill stå).
Vi satte oss långt bak men i mitten av raden. Det fanns inte en tanke på att det skulle bli så fullt.
Lite panik fick jag eftersom att det inte fanns någon flyktväg.
Det gick förvånansvärt bra å jag vart bara lite snurrig 2ggr.
Informationen var som sagt väldigt bra.
När vi satt där fick jag ett par ordentliga sammandragningar. Var lite kul faktiskt. Som att bebisen reagerade på infon med.
Nu försöker jag varva ner. Ska försöka lägga mig nu faktiskt.
Hoppas på att jag somnar med en gång. Dagen har ju varit rätt krävande.
Imorrn blir det en tidig morgon igen. Då vi ska på ännu en föräldrautbildning.
Denna ska handla om tiden efter förlossningen. Ska bli spännande å se vad de tar upp.
Jag å J kom på idag att vi knappt pratat om hur vi vill ha det på förlossningen. Jag tror inte att det är något som går att planera direkt. Men det kan nog ha varit bra å ha pratat om förväntningar, rädslor och vad vi hoppas på ska ske.
Jag vill kunna slappna av helt å se fram emot denna upplevelse.
Jag kan mycket väl föreställa mig att jag kommer att ryta å J att han får ta över. Eller att han själv får ta djupa andetag. För innerst inne vill jag slippa detta så gärna. Hade kejsarsnitt varit bättre för barnet samt att det inte var så lång återhämtningstid för mamman skulle jag valt det utan att blinka.
Men nu är det som det är å det e bara att acceptera. Blir det akutsnitt - visst. Men planerat snitt har jag inte samvete för.
Men jag tror att det kan hända att jag under förlossningen kan bli lite bitter. Å då är nog J lätt att hacka på.
Hoppas att jag inte blir allt för rabiat :)
Tänk att cerclaget klipps om 2 veckor!!
Den började med att jag gick upp tidigare än vanligt. Min syster skulle komma på besök efter hon lämnat sin äldsta son på dagis.
Hon och den yngsta sonen, som är lite mer än ett år, var här mellan 10-14.
Jag som normalt sett inte rör på mig så värst mycket var igång hela denna tid.
Puh!!
När de åkte så satte jag mig i soffan. Hela kroppen värkte, Hahaha.
Efter en timme var det bara att plocka upp bitarna. Det var dags för förlossningsgenomgång på sjukhuset.
Oj vilken skillnad det var på denna information å den man fick på mvc.
Aulan var helt full. Smockfull (läs folk fick nästintill stå).
Vi satte oss långt bak men i mitten av raden. Det fanns inte en tanke på att det skulle bli så fullt.
Lite panik fick jag eftersom att det inte fanns någon flyktväg.
Det gick förvånansvärt bra å jag vart bara lite snurrig 2ggr.
Informationen var som sagt väldigt bra.
När vi satt där fick jag ett par ordentliga sammandragningar. Var lite kul faktiskt. Som att bebisen reagerade på infon med.
Nu försöker jag varva ner. Ska försöka lägga mig nu faktiskt.
Hoppas på att jag somnar med en gång. Dagen har ju varit rätt krävande.
Imorrn blir det en tidig morgon igen. Då vi ska på ännu en föräldrautbildning.
Denna ska handla om tiden efter förlossningen. Ska bli spännande å se vad de tar upp.
Jag å J kom på idag att vi knappt pratat om hur vi vill ha det på förlossningen. Jag tror inte att det är något som går att planera direkt. Men det kan nog ha varit bra å ha pratat om förväntningar, rädslor och vad vi hoppas på ska ske.
Jag vill kunna slappna av helt å se fram emot denna upplevelse.
Jag kan mycket väl föreställa mig att jag kommer att ryta å J att han får ta över. Eller att han själv får ta djupa andetag. För innerst inne vill jag slippa detta så gärna. Hade kejsarsnitt varit bättre för barnet samt att det inte var så lång återhämtningstid för mamman skulle jag valt det utan att blinka.
Men nu är det som det är å det e bara att acceptera. Blir det akutsnitt - visst. Men planerat snitt har jag inte samvete för.
Men jag tror att det kan hända att jag under förlossningen kan bli lite bitter. Å då är nog J lätt att hacka på.
Hoppas att jag inte blir allt för rabiat :)
Tänk att cerclaget klipps om 2 veckor!!
tisdag 21 augusti 2012
Vecka 34+0 idag
Idag har vi gått så långt som 34 hela veckor. Jössanens.
Känns häftigt att det är så nära nu. Känns som det är massor med hormoner i omlopp nu med.
Är himlans nervös för hur det ska gå och hur allt kommer att bli.
Att katten har fortsatta magproblem gör inte allt bättre. Man hoppas på att det är något som kommer att gå över av sig självt. Vill så ogärna ta in henne till veterinären igen då hon blir så stressad av det.
Blir stressad av tanken att hennes mage kanske blir värre när vi är på BB (kommer bara ha någon som kommer och matar katterna) och hon behöver åka in akut då. Eller att hon reagerar på att det kommer hem en bebis.
Jobbigt att behöva åka in akut med katten när man har en liten bebbe.
Känns häftigt att det är så nära nu. Känns som det är massor med hormoner i omlopp nu med.
Är himlans nervös för hur det ska gå och hur allt kommer att bli.
Att katten har fortsatta magproblem gör inte allt bättre. Man hoppas på att det är något som kommer att gå över av sig självt. Vill så ogärna ta in henne till veterinären igen då hon blir så stressad av det.
Blir stressad av tanken att hennes mage kanske blir värre när vi är på BB (kommer bara ha någon som kommer och matar katterna) och hon behöver åka in akut då. Eller att hon reagerar på att det kommer hem en bebis.
Jobbigt att behöva åka in akut med katten när man har en liten bebbe.
fredag 17 augusti 2012
Inte fixerad längre
Igår när vi var hos barnmorskan var liten inte fixerad längre.
Tydligen e det vanligt att de fixerar sig en snabbis och "töjer" lite. För att sedan släpps fixeringen.
Känns rätt skönt. Innan gjorde det lite ont. Speciellt när jag satt upp.
Hon kan gärna få töja lite mer så att det blir frittfram när hon ska ut. :)
Tydligen e det vanligt att de fixerar sig en snabbis och "töjer" lite. För att sedan släpps fixeringen.
Känns rätt skönt. Innan gjorde det lite ont. Speciellt när jag satt upp.
Hon kan gärna få töja lite mer så att det blir frittfram när hon ska ut. :)
tisdag 14 augusti 2012
Bebis är fixerad
Idag var vi på profylax kurs. Det gick okej. Var tvungen att gå ut å ta luft för att jag var nära på att svimma.
Måste jag säga att jag tycker att förlossningen känns läskig? ;)
När kursen var slut frågade jag en av barnmorskorna om vi kunde få höra på hjärtljuden. Tycker att rörelsemönstret e helt annorlunda å känner mig lite orolig.
Självklart fick vi lyssna på hjärtat - som slog jättefint.
Jag frågade om det kunde vara så att rörelsemönstret ändrats för att hon flyttat ner igen.
Ibland när jag sitter så känns det som att jag sitter på hennes huvud. Å när jag böjer mig/särar på benen känns det som att hon vill rymma.
Då valde barnmorskan att känna på magen för att se hur hon låg. Tydligen kunde man känna ett nytt rörelsemönster när barnen fixerat sig. Men det skulle man inte göra förrns i slutet av graviditeten.
Det visade sig att vår lilla tjej nu är fixerad. Barnmorskan såg lite ställd ut.
Hon försökte rucka på bebisen, vilket gjorde rätt ont. Det verkade inte riktigt gå.
Imorrn har vi ännu ett ultraljud. Ett tillväxtultraljud. Barnmorskan sa att vi skulle kolla hur bebisen låg då.
Känns lite läskigt att hon fixerat sig redan nu. Det behöver ju inte betyda något alls.
Vart bara så förvånad - samtidigt som det var rätt logiskt med tanke på tryckkänslan jag har nedåt.
Hur mycket ska det trycka på nedåt ?
Det sista jag vill är att cerclaget ska slitas sönder. Om man för värkar känner man ju det å hinner in.
Men om barnet redan ligger långt ner så kanske värkarna gör större skada på cerclaget.
Ska inte ta ut något alls i förskott utan se vad de säger på ultraljudet imorrn.
Eventuellt även bolla med min barnmorska på torsdag när vi har tid hos henne.
Måste jag säga att jag tycker att förlossningen känns läskig? ;)
När kursen var slut frågade jag en av barnmorskorna om vi kunde få höra på hjärtljuden. Tycker att rörelsemönstret e helt annorlunda å känner mig lite orolig.
Självklart fick vi lyssna på hjärtat - som slog jättefint.
Jag frågade om det kunde vara så att rörelsemönstret ändrats för att hon flyttat ner igen.
Ibland när jag sitter så känns det som att jag sitter på hennes huvud. Å när jag böjer mig/särar på benen känns det som att hon vill rymma.
Då valde barnmorskan att känna på magen för att se hur hon låg. Tydligen kunde man känna ett nytt rörelsemönster när barnen fixerat sig. Men det skulle man inte göra förrns i slutet av graviditeten.
Det visade sig att vår lilla tjej nu är fixerad. Barnmorskan såg lite ställd ut.
Hon försökte rucka på bebisen, vilket gjorde rätt ont. Det verkade inte riktigt gå.
Imorrn har vi ännu ett ultraljud. Ett tillväxtultraljud. Barnmorskan sa att vi skulle kolla hur bebisen låg då.
Känns lite läskigt att hon fixerat sig redan nu. Det behöver ju inte betyda något alls.
Vart bara så förvånad - samtidigt som det var rätt logiskt med tanke på tryckkänslan jag har nedåt.
Hur mycket ska det trycka på nedåt ?
Det sista jag vill är att cerclaget ska slitas sönder. Om man för värkar känner man ju det å hinner in.
Men om barnet redan ligger långt ner så kanske värkarna gör större skada på cerclaget.
Ska inte ta ut något alls i förskott utan se vad de säger på ultraljudet imorrn.
Eventuellt även bolla med min barnmorska på torsdag när vi har tid hos henne.
måndag 13 augusti 2012
femte september tvåtusentolv
5/9 2012 klipps cerklaget. Jag kommer att få stanna på sjukhuset i några timmar för att se om det kommer igång samma dag. Gör det inte det så får jag åka hem och vänta som alla andra.
Känns jättekonstigt. Att vi nu fått ett datum där vår livlina ska bort.
Jag tycker det känns bra att vi ska föda på Huddinge sjukhus. Min läkare kommer förhoppningsvis finnas på plats och de har endast enkelrum på BB.
Jag har hört så mycket historier där pappan fått åka hem då mamman fått dela rum med andra mammor.
Det skulle vara så tråkigt. Vill ha J nära hela tiden. För min, hans och lilla bebbens skull.
Jössös..det är allt jag kan säga.. =)
Bästaste läkare
Nu sitter jag på bussen på väg hem från sjukhuset. Träffade min läkare första gången på över en månad. Hon har haft semester.
Det är något med henne som gör mig så lugn. Jag älskar känslan jag får med henne.
Hon var himla glad för att vi gått så långt som vi gjort. Å hon trodde inte att det skulle vara några problem att nå vecka 36+.
Känns skönt!!
Vi fick tid för att klippa upp cerklaget. Herregud!!!
Ska skriva mer om det när jag kommit hem.
Jag älskar min läkare. Jag har haft sån tur att få just henne som min läkare. Det behövs en sådan för att lugna en hispig en som mej :).
Det är något med henne som gör mig så lugn. Jag älskar känslan jag får med henne.
Hon var himla glad för att vi gått så långt som vi gjort. Å hon trodde inte att det skulle vara några problem att nå vecka 36+.
Känns skönt!!
Vi fick tid för att klippa upp cerklaget. Herregud!!!
Ska skriva mer om det när jag kommit hem.
Jag älskar min läkare. Jag har haft sån tur att få just henne som min läkare. Det behövs en sådan för att lugna en hispig en som mej :).
söndag 12 augusti 2012
IKEA
Jag älskar IKEA. ÄLSKAR!! Inte för att jag vill att mitt hem ska vara fyllt med IKEA möbler. Jag gillar att gå runt där mest. Äta en bulle...lite lunch osv.
Igår var vi på IKEA och ett sängvaruhus. Idag behövde vi åka tillbaka till IKEA för att slutföra vårt köp.
Så nu har J monterat vår nya teve-möbel. Det tog lika lång tid för honom att montera den som det gjorde för mig att svara på ett mail.
Hahaha...vi kan väl säga att det är han som e sjukt snabbt istället för att jag ska vara långsam?!
Vi köpte en ny teve på nätet förra veckan. Den kommer imorrn.
Den vi har nu verkar ha tagit rätt mycket stryk av att jag varit hemma. Den är rätt gammal med så det e dags för pension för den.
Känns spännande med en ny teve. Tror att den nya blir perfekt. Även om vi har gamblat lite och köpt den på nätet.
Vi passade även på att köpa sängkläder till spjälsängen. Jättesöta med igelkottar på. Verkar vara lite knasiga storlekar då påslakanet var alldeles för långt och brett. Hoppas att det krymper i tvätten.
Igår var vi på IKEA och ett sängvaruhus. Idag behövde vi åka tillbaka till IKEA för att slutföra vårt köp.
Så nu har J monterat vår nya teve-möbel. Det tog lika lång tid för honom att montera den som det gjorde för mig att svara på ett mail.
Hahaha...vi kan väl säga att det är han som e sjukt snabbt istället för att jag ska vara långsam?!
Vi köpte en ny teve på nätet förra veckan. Den kommer imorrn.
Den vi har nu verkar ha tagit rätt mycket stryk av att jag varit hemma. Den är rätt gammal med så det e dags för pension för den.
Känns spännande med en ny teve. Tror att den nya blir perfekt. Även om vi har gamblat lite och köpt den på nätet.
Vi passade även på att köpa sängkläder till spjälsängen. Jättesöta med igelkottar på. Verkar vara lite knasiga storlekar då påslakanet var alldeles för långt och brett. Hoppas att det krymper i tvätten.
fredag 10 augusti 2012
3 månader sen
Idag är det 3 månader sen jag åkte från jobbet till sjukhuset och fick reda på att jag hade öppnat mig inifrån.
Jag har skrivit ett utkast om sjukhustiden (gjorde det nästan direkt när jag vart utskriven). Det här utkastet vart väldigt utlämnande och lite för detaljerat, därför har jag valt att inte publicerat det.
Det är svårt att skriva om den här tiden utan att vara för detaljerad...
På söndag är det 3 månader sedan operationen. Helt sjukt. Det är även 3 månader sedan jag fick min diagnos Cervix Insufficient (svag livmoderhals) då det konstaterats att jag inte hade en infektion.
Tiden på sjukhuset var fylld av känslor, en superläskig bergochdalsbana av känslor.
När den första gynundersökningen gjordes och jag fick veta att jag öppnat mig vart jag chockad. Så chockad att jag höll på att svimma. Hade inte en aning om att sånt här kunde hända.
Ringde J, som oxå hamnade i chock, och bad honom komma illa kvickt.
Efter lite bollande med olika barnmorskor och min syster som googlat verkade det faktiskt vara rätt hoppfullt. Och vi kände oss just det - Hoppfulla.
Första kvällen fick vi träffa en läkare för att vi kom på så många frågor efter chocken lagt sig.
Det var ett möte som gav oss den kallaste kallduschen.
Läkaren la fram verkligheten till oss. Det var stor risk att vi förlorade vårt friska barn, för att min kropp inte vill samarbeta.
Jag skakade okontrollerat och var så ledsen. Det kändes så orättvist att vi inte nått den magiska veckan när de försöker rädda barnet. Vi var ju så himla nära.
Om förlossningen skulle komma igång så skulle hon leva och sedan dö i våra armar utan att ha fått någon riktig chans, bara för att hon var ett par veckor för ung. Usch det är så hemskt att tänka på.
Behöver jag säga att både jag och J var extremt ledsna?
Tillslut somnar jag, J sover sittandes i en stol större delen av kvällen.
Två dagar senare opererades jag. Dessa två dagar innehöll hopp, förtvivlan, tårar och en massa kärlek.
Vi har på ett sätt distanserat oss från framtiden. Vi har levt för dagen och jublat när vi gått en till full vecka. Så nu när det endast är lite mer än 3 veckor tills cerklaget ska tas bort känns allt så otroligt nära.
Vi är nästan i mål!! Vi är i vecka 32+3 - vilket jag trott varit helt omöjligt att uppnå!! Från och med vecka 33+0 minskar risken för hjärnskador rejält (som jag förstått ska hjärnan nästan vara "klar" då).
Heeeeeelt jäkla sjukt!!
Nyss var vi ju i vecka 20+3 och allt kändes nattsvart.
Det är en svår omställning. En angenäm men svår omställning.
Nu är jag rädd för att vi ska snubbla på mållinjen. Att något ska hända med henne de sista veckorna i magen. Att något ska hända vid förlossningen.
När hon väl e ute kommer nog både jag och J vara lite hönsiga i början. Men vet ni vad!
Vi får vara hönsiga och jag får vara så orolig som jag vill fram tills hon ligger tryggt i min famn. För vi har gått igenom en pärs..
Jag har skrivit ett utkast om sjukhustiden (gjorde det nästan direkt när jag vart utskriven). Det här utkastet vart väldigt utlämnande och lite för detaljerat, därför har jag valt att inte publicerat det.
Det är svårt att skriva om den här tiden utan att vara för detaljerad...
På söndag är det 3 månader sedan operationen. Helt sjukt. Det är även 3 månader sedan jag fick min diagnos Cervix Insufficient (svag livmoderhals) då det konstaterats att jag inte hade en infektion.
Tiden på sjukhuset var fylld av känslor, en superläskig bergochdalsbana av känslor.
När den första gynundersökningen gjordes och jag fick veta att jag öppnat mig vart jag chockad. Så chockad att jag höll på att svimma. Hade inte en aning om att sånt här kunde hända.
Ringde J, som oxå hamnade i chock, och bad honom komma illa kvickt.
Efter lite bollande med olika barnmorskor och min syster som googlat verkade det faktiskt vara rätt hoppfullt. Och vi kände oss just det - Hoppfulla.
Första kvällen fick vi träffa en läkare för att vi kom på så många frågor efter chocken lagt sig.
Det var ett möte som gav oss den kallaste kallduschen.
Läkaren la fram verkligheten till oss. Det var stor risk att vi förlorade vårt friska barn, för att min kropp inte vill samarbeta.
Jag skakade okontrollerat och var så ledsen. Det kändes så orättvist att vi inte nått den magiska veckan när de försöker rädda barnet. Vi var ju så himla nära.
Om förlossningen skulle komma igång så skulle hon leva och sedan dö i våra armar utan att ha fått någon riktig chans, bara för att hon var ett par veckor för ung. Usch det är så hemskt att tänka på.
Behöver jag säga att både jag och J var extremt ledsna?
Tillslut somnar jag, J sover sittandes i en stol större delen av kvällen.
Två dagar senare opererades jag. Dessa två dagar innehöll hopp, förtvivlan, tårar och en massa kärlek.
Vi har på ett sätt distanserat oss från framtiden. Vi har levt för dagen och jublat när vi gått en till full vecka. Så nu när det endast är lite mer än 3 veckor tills cerklaget ska tas bort känns allt så otroligt nära.
Vi är nästan i mål!! Vi är i vecka 32+3 - vilket jag trott varit helt omöjligt att uppnå!! Från och med vecka 33+0 minskar risken för hjärnskador rejält (som jag förstått ska hjärnan nästan vara "klar" då).
Heeeeeelt jäkla sjukt!!
Nyss var vi ju i vecka 20+3 och allt kändes nattsvart.
Det är en svår omställning. En angenäm men svår omställning.
Nu är jag rädd för att vi ska snubbla på mållinjen. Att något ska hända med henne de sista veckorna i magen. Att något ska hända vid förlossningen.
När hon väl e ute kommer nog både jag och J vara lite hönsiga i början. Men vet ni vad!
Vi får vara hönsiga och jag får vara så orolig som jag vill fram tills hon ligger tryggt i min famn. För vi har gått igenom en pärs..
Sällskap nästan en hel vecka
J har varit lite krasslig denna vecka. Så han har varit hemma från jobbet fram tills idag.
Himla mysigt för mig måste jag säga.
Jag har verkligen tagit tillvara på timmarna i soffan tillsammans med honom. Mina rutiner som satt sig som sten har lukrats upp och blivit flexibla.
I början tvingade jag honom att se alla tjejprogram. Det var inte alltför kul för honom så vi har haft ett serie-maraton istället.
Åh vad mysigt det har varit!!
Igår åkte vi in till specialist mödravården "akut". Jag kände av lillgumman mycket mindre än vanligt.
Det gick att få igång henne men rörelserna kändes svagare.
Så vi åkte in och gjorde ett ctg och ett ultraljud. Allt var bra med henne.
Hon hade armar och ben vid min moderkaka så det var troligtvis det som gjorde att hon kändes av mindre.
Min moderkaka sitter ju högt i framvägg, den kan agera lite som en stötdämpare.
Tycker bestämt att hon får lägga sig tillrätta och låta moderkakan vara ifred.
På tal om ultraljud. Vi är bokade på ännu ett tillväxtultraljud. Min barnmorska på mvc frågade om vi kände att det var nödvändigt i och med att vi var på ett vecka 29. I stockholm får ivf:are gör ett tillväxtultraljud i vecka 32 normalt sett.
Vi kom överens om att det är lika bra att ta en extra titt. Då stillar det eventuell oro som dykt upp hos mig.
Känns som det var ett bra beslut.
Himla mysigt för mig måste jag säga.
Jag har verkligen tagit tillvara på timmarna i soffan tillsammans med honom. Mina rutiner som satt sig som sten har lukrats upp och blivit flexibla.
I början tvingade jag honom att se alla tjejprogram. Det var inte alltför kul för honom så vi har haft ett serie-maraton istället.
Åh vad mysigt det har varit!!
Igår åkte vi in till specialist mödravården "akut". Jag kände av lillgumman mycket mindre än vanligt.
Det gick att få igång henne men rörelserna kändes svagare.
Så vi åkte in och gjorde ett ctg och ett ultraljud. Allt var bra med henne.
Hon hade armar och ben vid min moderkaka så det var troligtvis det som gjorde att hon kändes av mindre.
Min moderkaka sitter ju högt i framvägg, den kan agera lite som en stötdämpare.
Tycker bestämt att hon får lägga sig tillrätta och låta moderkakan vara ifred.
På tal om ultraljud. Vi är bokade på ännu ett tillväxtultraljud. Min barnmorska på mvc frågade om vi kände att det var nödvändigt i och med att vi var på ett vecka 29. I stockholm får ivf:are gör ett tillväxtultraljud i vecka 32 normalt sett.
Vi kom överens om att det är lika bra att ta en extra titt. Då stillar det eventuell oro som dykt upp hos mig.
Känns som det var ett bra beslut.
lördag 4 augusti 2012
Älskade Stampe
Vi älskar verkligen Stampe. Han e ju så söt.
Igår var en händelserik dag.
Vi var på föräldrautbildning, efter det mötte jag upp mamma som kom å höll mig sällskap.
Innan vi åkte hem till mig gick vi i Huddinge Centrum (gick i 2-3 butiker, sen var det raka vägen hem till soffan).
Det e så mysigt att få känna på sakerna man köper.
Jag köpte en body, ett par byxor och en tröja till bebis.
Tröjan ligger på topp 3 av alla inköp. Den e så söt.
Igår var en händelserik dag.
Vi var på föräldrautbildning, efter det mötte jag upp mamma som kom å höll mig sällskap.
Innan vi åkte hem till mig gick vi i Huddinge Centrum (gick i 2-3 butiker, sen var det raka vägen hem till soffan).
Det e så mysigt att få känna på sakerna man köper.
Jag köpte en body, ett par byxor och en tröja till bebis.
Tröjan ligger på topp 3 av alla inköp. Den e så söt.
torsdag 2 augusti 2012
Magen v 29+3 och 31+1
Det är mycket som händer med magen nu. Jag har gått upp ca 2kg på två veckor. SF-måttet har växt med 2cm på dessa två veckor med.
Jag går in i fler och fler saker och det är en utmaning att nå vattenstrålen i diskkon då mina armar verkar ha krympt ;).
Lilltjejen har flyttat upp lite. Hon ligger inte på min blåsa och river längre utan nu har jag en rumpa (tror jag) vid revbenen nästan hela tiden. Även om det kan vara lite obekvämt så känns det himla bra.
Hon får gärna ligga däruppe och ge mig lite halsbränna. Det går så bra så.
Då behöver jag iallafall inte oroa mig för att hon försöker hitta en flyktväg nedåt.
Magbilder utlovades, här är de. Himla roligt att spara sen.
Vecka 29+3
Jag går in i fler och fler saker och det är en utmaning att nå vattenstrålen i diskkon då mina armar verkar ha krympt ;).
Lilltjejen har flyttat upp lite. Hon ligger inte på min blåsa och river längre utan nu har jag en rumpa (tror jag) vid revbenen nästan hela tiden. Även om det kan vara lite obekvämt så känns det himla bra.
Hon får gärna ligga däruppe och ge mig lite halsbränna. Det går så bra så.
Då behöver jag iallafall inte oroa mig för att hon försöker hitta en flyktväg nedåt.
Magbilder utlovades, här är de. Himla roligt att spara sen.
Vecka 29+3
Vecka 31+1
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)