Det är en hel del som vet att vi försöker bli med barn. Speciellt sen missfallet, för då kunde vi inte hålla oss till den enda regeln. Att hålla tyst om det ett tag. Men jag tycker att det finns fler anledningar till att berätta än vara tyst om det. berättar om det längre ner i inlägget.
Men eftersom att det är så många som vet så hoppas de såklart tillsammans med oss.
Och det dyker iallafall upp 2-3st frågor per månad om det tagit än.
Det gör en påmind om hur länge vi egentligen fått vänta..
Men det påminner också en om hur många som vill vårt bästa..såklart.
Att inte att berätta att man e gravid förrns 12e veckan har passerat tycker jag e både bra och dåligt. Bra för att man kanske inte vill säga det till sina arbetskollegor och sin chef sådär på en gång.
Dåligt för att om ett missfall skulle ske så har man i stort sett inget stöd eller förståelse.
När vi fick vårt missfall hade vi berättat för hela familjen och för våra vänner. Det gjordes typ samma dag som vi fick reda på det.
När vi fick missfallet så pratade vi med vår familj inom de närmsta dagarna. Det är jobbigt att gå igenom.
Och då tycker jag att det känns skönt att inte ha en massa hemligheter för de man bryr sej mest om.
Jag hatar att hålla hemligheter å andra sidan. Jag är nog en ovanligt ärlig person.
Nästa vecka börjar akupunkturen. Spännande.
Och denna månad kör vi ju utan ägglossningstester. Jättespännande. Jag är en sån tjej som inte märker när ägglossningen är. Så det innebär att det blir en hel del mysande här hemma.
Jag tror att det är viktigt att man inte fastnar i en slentrian. "Jahapp..en glad gubbe. Nu pökar vi."
Nää...,det ska som jag sa tidigare, vara kul att göra barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar