Två dagar

Kvar innan förstabesöket.
Börjar redan bli nervös.

En vecka

Nu är det en vecka kvar tills vi åker till Uppsala på vårt första besök.
Det e mycket tankar som snurrar nu.
Snälla rara säg att vi får påbörja behandlingen innan jul.
Det skulle få mig släppa en massa negativa känslor och oro.

Lite Depp

Vi försöker hålla modet upp hemma hos oss.
Men det e svårt. Alla våra vänner är gravida eller har precis fått sina barn. De som vi känner som inte är i denna situation väntat vi bara på att de ska bli.

Jag vet faktiskt inte om jag tycker att det är bra eller bara tråkigt att han känner likadant.
Jag vill inte vara ensam i detta. Men jag vill inte utsätta honom för det heller.
Nu vet jag att han mår dåligt av det. Så mest känns det synd.

Jag kan bli så otroligt frustrerad av vänner å släkt som tror att de förstår.
Jag vet att det är av välmening. Men det är tufft.
Allra jobbigast är nog "ja men då vet ni ju att det kommer ett barn någongång".
Ja - det vet vi. Men de som blivit gravida på det naturliga sättet kan inte förstå rädslan, skräcken å att bök detta medför.
Jag skulle byta ut mycket för att kunna bli gravid som alla andra.
Däremot är jag otroligt tacksam för att denna metod finns. Nu kommer vi ju troligtvis kunna få ett eget litet barn.
Nångång

Nu ska jag rycka upp mig.

Så trött på väntan

Det är bara 5e oktober idag. Vi ska till cvl den 31a. Dryga 4 veckor kvar alltså.
Kan tiden inte gå snabbare.

Jag å drömkillen pratade igår om att det är lustigt hur man nu längtar till slutresultatet jämfört med min skräck inför ivf innan diagnos.
Jag e fortfarande rädd. Men jag ser fram emot rädslan, smärtan å alla känslor runtomkring.
Jag är dock öppen för att jag kommer att ändra uppfattning när jag väl är igång med behandlingen.
Vilket troligtvis blir runt jul.
Pratade med en sköterska igår som sa att jag troligtvis börjar spraya då.
Spännande. Hur fungerar en sprayning.
Jag håller er uppdaterade...

31a oktober

Då smäller det. Det är dagen vi är inbokade på ett första besök. Tänk om tiden kunde gå lite snabbare.

Jag pratade med kliniken idag. De är väldigt trevliga. Det känns som att de är vana med halvt hysteriska kontrollmänniskor.

Anledningen till att jag ringde var för att få höra på ett ungefär när vi ska tillbaka. Man påbörjar oftast sin medicinering på dag 21 i cykeln. Min dag 21 är två dagar efter första besöket.
Skulle kännas så skönt att komma igång på en gång.
Sannolikheten för att det skulle ske verkade dock vara riktigt liten.
Det blir nog start i dec å insättning i jan.
Det funkar det med. Det är rätt nära i tiden. Samtidigt som 3 månader känns som en evighet. Hur har par tålamod att vänta såhär länge?

Carl Von Linne kliniken

Jag ringde vårdgarantin igår. Vår remiss har blivit vidareskickad till Carl von linne kliniken i Uppsala.
Det känns jättebra!
Vi har nämligen funderat på att göra en privat behandling på just den kliniken.

Sen att det känns lite meckigt att åka till Uppsala när man inte mår toppen är en annan sak.
Men jag funderar på om vi ska försöka ta en minisemester å bo på hotell osv.
Det kan ju vara lite mysigt.

Tänk om jag e gravid om ett par månader.
Ska jag vara helt ärligt så är jag inställd på det. Har redan börjat fundera på mammakläder osv.

Kram

IVF

Provrörsbefruktning.

Det är lösningen för oss.
Såg att sist jag skrev var innan jag gjorde min äggledarröntgen. För det första vill jag säga att det inte alls gjorde så ont som jag var beredd på. Det var inte behagligt, men det gjorde inte ont. Skönt!
Det jobbigaste var efteråt. Då hade jag mensvärk och det rann ut lite kontrastvätska. Var inte så mysigt.

Domen blev att jag har en blockering i högra äggledaren. Och vänstra äggledaren är inte heller tipptopp.

Nu väntar vi på att få en tid till IVF. Vi har valt att vända oss till vårdgarantin i sthlm då det är upp till 1års väntetid här. Det känns lite överdrivet.
Jag vill ha barn nu. Det vill han med.

Så nu känns det väldigt spännande. Det ska inte vara mer än 3mån väntetid när man kontaktat vårdgarantin. Och nu väntar vi på brevet med vårt datum för första besöket.
Tänk er att jag kan vara gravid innan året är slut.
Ska jag vara helt ärlig så går jag redan och planerar min graviditet. Vad jag ska ha på mig osv.

Nu ska jag iallafall blogga här med. Har ingen förutom han som jag känner att jag kan prata med.
Så jag behöver skriva av mig - samtidigt som jag vill minnas mina känslor runt den här karusellen.

Utredningsstart

Förra veckan var vi på vårt första besök hos gyn sthlm.

Det kändes helt okej. Jobbigast var att ljuga på jobbet om varför jag behövde gå tidigare.

När vi var inne hos läkaren så gjorde han min gynundersökning medan "han" var i samma rum. "Han" är såklart min kära man.

Det kändes lite udda.

Vi fick iallafall en del remisser. Jag skulle ta en massa blodprov (8st rör med 20 olika testningar) och "Han" fick lämna blodprov och ska få lämna spermaprov.

Vi båda fick även lämna urinprov.

Nästa vecka ska jag spola livmodern. Om jag förstått det rätt så kommer läkaren köra upp kontrastvätska i livmodern samtidigt som det görs ett vaginalt ultraljud. På detta sätt kan de se alla passager osv i livmodern.

Tydligen ska detta vara väldigt smärtfyllt. Jag informerar er om detta när jag gjort det.

Är fruktansvärt nervös.

Det blir nog bra. Det är faktiskt bara några få dagar kvar tills jag ska dit.

Jag har fått ljuga för jobbet igen. Känns skitdumt.

Snart dags

Den 27e ska vi på utredningen. Känns bra och spännande. Nu kommer det börja röra på sig.

Jag har ett par vänner som är gravida. Och trots att jag inte vill så känner jag mig stundtals bitter. Det som stör mig mest är att man går och gnäller så mycket. Att vara gravid är inte någon sjukdom.
Du kan inte skylla på att du är gravid när du vill vara hemma från jobbet.
Nu är jag inte så dum att jag menar de med allvarligare komplikationer, utan de som känner sig lite "hängiga".
Nåja, så länge de och deras bebisar mår bra så är väl allt bra.

Utredning

Nu har det gått såpass lång tid och vi har blivit lite lessa på att vänta. Jag trodde verkligen att jag var gravid denna månad då jag hade ont i magen. Det visade sig vara en urinvägsinfektion. Det är så skrattretande att jag faktiskt skrattar.

Vi har en tid för en utredning redan 27e maj. Ska bli riktigt spännande samtidigt som det är riktigt läskigt.

Längesedan

Nu var det längesen jag skrev här.

Ingen bebis än. Inte ens ett minsta antydan på ett plus på graviditettesterna jag gjort.

Jag gick på akupunktur ett bra tag. Mestadels för att jag fick så mycket utav det. hela jag blev mycket mer avslappnad och jag kände att min mens blev annorlunda. Men detta hjälpte alltså inte.

Under tiden som jag inte bloggat så har jag självfallet haft månader som jag varit helt säker på att jag e gravid. Och månader som vi knappt försökt. Flest såna månader faktiskt. Efter ett tag så kände det så jobbigt att ens tänka tanken på att vi skulle behöva vara intima. Så då valde vi att strunta i det helt.

Denna månad är den första som vi båda känt att vi "hittat tillbaka". Så självklart så känner jag mej jättegravid. Jag har testat mej..och jag är inte gravid.
Känns riktigt surt. Hur länge ska man behöva vänta?
Så nu har vi bestämt oss för att gå på en utredning. Vilket känns jobbigt. Vi har ju varit gravida två gånger. Men det e klart...finns det något som kan hjälpa oss så får man väl vara öppen för det. Även om rädslan är total.

Nu har det snart gått ett år sen vårt missfall. När vi fick missfall så var jag ledsen, men absolut inte jätteledsen. Det var för att jag var säker på att vi snart skulle bli gravida igen.
Nu när det nästan gått ett år så känns det lite som ett slag i magen.
Ett år..på morsdag (såklart).

Det är väl bara att hoppa upp på hästen igen. Nu är ju våren här och det gör att mycket känns bättre och lättare.

Mens

Mensen som skulle kommit i lördags knackar på dörren. Jag har testat mig å jag är inte gravid.
Synd.

Nu blir det nya tag. Funderar på att hoppa naturläkemedlena denna månad. Tror att det är dem som rubbar min cykel så.

sjunde november

Idag har jag varit otroligt trött. Trött, trött å trött. Det kan vara för att jag tjafsat lite med min syster.
Hatar att bråka med henne å hoppas att det känns som vanligt imorrn.

Förra veckan var jag på mitt första akupunkturbesök. Jag har inte förberett mig för hur det skulle kännas.
Så det blev en liten chock. Trodde att det skulle inte skulle kännas alls. Var lite dumt kanske.
På en skala från 1-10 så var det kanske en 5a i smärta..eller kanske en 4a.
Smärtan försvann helt från nästan alla punkter där det satt nålar.
På andra så kände man av ett litet nyp.

Ska bli spännande å se om det ger resultat. Imorrn har jag behandling 2 av 3.
Otroligt spännande. =)

Kram

Ont i magen

Idag har jag fruktansvärt ont i magen. Jag blir alltid lika rädd för att det är ett nytt missfall på gång när jag får såhär ont i magen.
Men troligtvis lär det bara vara nåt jag ätit.

Jag vet att jag tjatar. Men imorrn ska jag gå på akupunkturen. Sjukt spännande!!

Frågorna är bland det jobbigaste

Det är en hel del som vet att vi försöker bli med barn. Speciellt sen missfallet, för då kunde vi inte hålla oss till den enda regeln. Att hålla tyst om det ett tag. Men jag tycker att det finns fler anledningar till att berätta än vara tyst om det. berättar om det längre ner i inlägget.

Men eftersom att det är så många som vet så hoppas de såklart tillsammans med oss.
Och det dyker iallafall upp 2-3st frågor per månad om det tagit än.
Det gör en påmind om hur länge vi egentligen fått vänta..
Men det påminner också en om hur många som vill vårt bästa..såklart.

Att inte att berätta att man e gravid förrns 12e veckan har passerat tycker jag e både bra och dåligt. Bra för att man kanske inte vill säga det till sina arbetskollegor och sin chef sådär på en gång.
Dåligt för att om ett missfall skulle ske så har man i stort sett inget stöd eller förståelse.
När vi fick vårt missfall hade vi berättat för hela familjen och för våra vänner. Det gjordes typ samma dag som vi fick reda på det.
När vi fick missfallet så pratade vi med vår familj inom de närmsta dagarna. Det är jobbigt att gå igenom.
Och då tycker jag att det känns skönt att inte ha en massa hemligheter för de man bryr sej mest om.
Jag hatar att hålla hemligheter å andra sidan. Jag är nog en ovanligt ärlig person.

Nästa vecka börjar akupunkturen. Spännande.

Och denna månad kör vi ju utan ägglossningstester. Jättespännande. Jag är en sån tjej som inte märker när ägglossningen är. Så det innebär att det blir en hel del mysande här hemma.
Jag tror att det är viktigt att man inte fastnar i en slentrian. "Jahapp..en glad gubbe. Nu pökar vi."
Nää...,det ska som jag sa tidigare, vara kul att göra barn.