Vi försöker hålla modet upp hemma hos oss.
Men det e svårt. Alla våra vänner är gravida eller har precis fått sina barn. De som vi känner som inte är i denna situation väntat vi bara på att de ska bli.
Jag vet faktiskt inte om jag tycker att det är bra eller bara tråkigt att han känner likadant.
Jag vill inte vara ensam i detta. Men jag vill inte utsätta honom för det heller.
Nu vet jag att han mår dåligt av det. Så mest känns det synd.
Jag kan bli så otroligt frustrerad av vänner å släkt som tror att de förstår.
Jag vet att det är av välmening. Men det är tufft.
Allra jobbigast är nog "ja men då vet ni ju att det kommer ett barn någongång".
Ja - det vet vi. Men de som blivit gravida på det naturliga sättet kan inte förstå rädslan, skräcken å att bök detta medför.
Jag skulle byta ut mycket för att kunna bli gravid som alla andra.
Däremot är jag otroligt tacksam för att denna metod finns. Nu kommer vi ju troligtvis kunna få ett eget litet barn.
Nångång
Nu ska jag rycka upp mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar