Två dagar

Kvar innan förstabesöket.
Börjar redan bli nervös.

En vecka

Nu är det en vecka kvar tills vi åker till Uppsala på vårt första besök.
Det e mycket tankar som snurrar nu.
Snälla rara säg att vi får påbörja behandlingen innan jul.
Det skulle få mig släppa en massa negativa känslor och oro.

Lite Depp

Vi försöker hålla modet upp hemma hos oss.
Men det e svårt. Alla våra vänner är gravida eller har precis fått sina barn. De som vi känner som inte är i denna situation väntat vi bara på att de ska bli.

Jag vet faktiskt inte om jag tycker att det är bra eller bara tråkigt att han känner likadant.
Jag vill inte vara ensam i detta. Men jag vill inte utsätta honom för det heller.
Nu vet jag att han mår dåligt av det. Så mest känns det synd.

Jag kan bli så otroligt frustrerad av vänner å släkt som tror att de förstår.
Jag vet att det är av välmening. Men det är tufft.
Allra jobbigast är nog "ja men då vet ni ju att det kommer ett barn någongång".
Ja - det vet vi. Men de som blivit gravida på det naturliga sättet kan inte förstå rädslan, skräcken å att bök detta medför.
Jag skulle byta ut mycket för att kunna bli gravid som alla andra.
Däremot är jag otroligt tacksam för att denna metod finns. Nu kommer vi ju troligtvis kunna få ett eget litet barn.
Nångång

Nu ska jag rycka upp mig.

Så trött på väntan

Det är bara 5e oktober idag. Vi ska till cvl den 31a. Dryga 4 veckor kvar alltså.
Kan tiden inte gå snabbare.

Jag å drömkillen pratade igår om att det är lustigt hur man nu längtar till slutresultatet jämfört med min skräck inför ivf innan diagnos.
Jag e fortfarande rädd. Men jag ser fram emot rädslan, smärtan å alla känslor runtomkring.
Jag är dock öppen för att jag kommer att ändra uppfattning när jag väl är igång med behandlingen.
Vilket troligtvis blir runt jul.
Pratade med en sköterska igår som sa att jag troligtvis börjar spraya då.
Spännande. Hur fungerar en sprayning.
Jag håller er uppdaterade...

31a oktober

Då smäller det. Det är dagen vi är inbokade på ett första besök. Tänk om tiden kunde gå lite snabbare.

Jag pratade med kliniken idag. De är väldigt trevliga. Det känns som att de är vana med halvt hysteriska kontrollmänniskor.

Anledningen till att jag ringde var för att få höra på ett ungefär när vi ska tillbaka. Man påbörjar oftast sin medicinering på dag 21 i cykeln. Min dag 21 är två dagar efter första besöket.
Skulle kännas så skönt att komma igång på en gång.
Sannolikheten för att det skulle ske verkade dock vara riktigt liten.
Det blir nog start i dec å insättning i jan.
Det funkar det med. Det är rätt nära i tiden. Samtidigt som 3 månader känns som en evighet. Hur har par tålamod att vänta såhär länge?