Nu var det längesen jag skrev här.
Ingen bebis än. Inte ens ett minsta antydan på ett plus på graviditettesterna jag gjort.
Jag gick på akupunktur ett bra tag. Mestadels för att jag fick så mycket utav det. hela jag blev mycket mer avslappnad och jag kände att min mens blev annorlunda. Men detta hjälpte alltså inte.
Under tiden som jag inte bloggat så har jag självfallet haft månader som jag varit helt säker på att jag e gravid. Och månader som vi knappt försökt. Flest såna månader faktiskt. Efter ett tag så kände det så jobbigt att ens tänka tanken på att vi skulle behöva vara intima. Så då valde vi att strunta i det helt.
Denna månad är den första som vi båda känt att vi "hittat tillbaka". Så självklart så känner jag mej jättegravid. Jag har testat mej..och jag är inte gravid.
Känns riktigt surt. Hur länge ska man behöva vänta?
Så nu har vi bestämt oss för att gå på en utredning. Vilket känns jobbigt. Vi har ju varit gravida två gånger. Men det e klart...finns det något som kan hjälpa oss så får man väl vara öppen för det. Även om rädslan är total.
Nu har det snart gått ett år sen vårt missfall. När vi fick missfall så var jag ledsen, men absolut inte jätteledsen. Det var för att jag var säker på att vi snart skulle bli gravida igen.
Nu när det nästan gått ett år så känns det lite som ett slag i magen.
Ett år..på morsdag (såklart).
Det är väl bara att hoppa upp på hästen igen. Nu är ju våren här och det gör att mycket känns bättre och lättare.
